I går kväll (19/5) var det dags för överlämning av stipendiet till mezzosopranen Ivonne Fuchs och tenoren Daniel Frank. Högtidlig stipendiekonsert skulle man kanske kunna kalla evenemanget för. Tyvärr fick konserten karaktären av ett vist mått av tråkighet över sig, trots att maestro Leif Segerstam stod på podiet och att konferenciern Lennart Stenkvist gjorde en utmärkt insats.
Nu kan ju för all del tråkigheten också bero på att den halvfulla salongen i minsta formatet och på publiken respons på sångarnas insatser. Från mina utgångspunkter kändes stipendiaternas musikval som ganska tråkigt och främst gällde detta Ivonne Fuchs val som jag anser kännetecknades av låg igenkänningsfaktor dvs det var en repertoar som jag inte alls kände till.
I programmet medverkade också en tidigare stipendiat nämligen barytonen Karl-Magnus Fredriksson och tillsammans med stipendiaterna sjöng han först med Ivonne Fuchs en duett, ”Lá ci darem la mano” ur ”Don Giovanni” av W A Mozart och tillsammans med Daniel Frank bjöds vi på en annan duett nämligen ”Au fond du temple saint” ur ”Pärlfiskarna” av Georges Bizet.
Ivonne Fuchs tredje nummer var ”Mon coeur s´ouvre á ta voix” ur ”Samson et Dalila” av Camille Saint Saëns och hon fortsatte med ”Parto,Parto!” ur ”La clemenza di Tito” av W A Mozart och det finns ingenting att anmärka på men min favoritaria här är utan tvekan den från ”Samson et Dalila”! Fint beledsagad av klarinettisten i orkestern.
Daniel Frank sjöng två välkända arior och började med ”Ah, la paterna mano”, Macduffs aria ur ”Macbeth” av Giuseppe Verdi. Han fortsatte med ”In fernem land”, graalberättelsen ur ”Lohengrin” av Richard Wagner. Båda ariorna levererades med pondus och allt annat som hör till ett bra framförande. Daniel Franks tredje aria blev ”La fleur que tu m´avais jetée” även känd som Blomsterarian ur Carmen och som sig bör sjöngs den på originalspråk!
Dagens gäst, Karl-Magnus Fredriksson gladde mig oerhört mycket genom att sjunga ”Mein Sehnen”, Pierrots dansvisa, ur ”Die tote stadt, av Erich Wolfgang Korngold och både arian och opera tillhör mina verkligt stora favoritverk, som tyvärr inte ges så ofta, men det kan kankse Malmö Opera råda bot på?
Karl-Magnus fortsatte med ”Forskarlens sång” ur ”Kronbruden” av Ture Rangström och det är ju alltid roligt att lyssna på ett stycke som jag inte tidigare har lyssnat på. Det är nämligen en föreställning som jag helt missade, när den gavs på Malmö Opera.
Stipendieutdelningen förrättades av ordförande i Stiftelsen Birgit Nilssons Stipendiefond tillika teaterchef till vardags på Malmö Opera, Bengt Hall.
Den högtidliga, men ganska tråkiga, stipendiekonserten avslutades med slutscenen ur ”Carmen”, ”C´est toi! C´est moi!” där publiken gavs tillfälle att sjunga med i några strofer. Detta var förmodligen tänkt att vara ett roligt inslag, men jag såg det bara som ett helt onödigt inslag. Faktiskt!
Sammanfattningsvis upplevde jag konserten som en ganska tråkig tillställning, men med själva sånginsatserna är jag mycket nöjd även om jag var lite konfunderad över att stipendiaterna tycktes vara helt bundna till sina noter.
Recensioner