Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Roskilde

Trentemøller och Cyril Hahn till Roskilde

by

trentemoller

Efter att ha gått ut med artister i såväl indiens som hiphopens tecken avslutar Roskildefestivalen sin första släppvecka med de två elektroniska akterna Trentemøller och Cyril Hahn.

När danska DJ:n och producenten Trentemøller intar Roskildes största scen i sommar blir det hans enda spelning på hemmaplan på hela året. I ryggen har han sitt senaste album Lost som gavs ut tidigare under 2013. Även schweiziska sensationen Cyril Hahn, som hyllats för sina remixer av bland annat Beyoncé och Mariah Carey, har adderats till 2014 års line-up.

– It’s been almost five years since Trentemøller last visited Roskilde Festival, so we think it’s about time he demonstrates his international reach and unique talent again to Roskilde Festival guests. We have no doubt that Trentemøller once again will create something magical on the Orange Stage, säger festivalens programansvarige Anders Wahren i ett pressmeddelande.

Roskilde går av stapeln mellan den 29 juni och den 6 juli nästa år, klara sedan tidigare är bland annat Haim, Deerhunter och Pusha T.

Haim, Deerhunter och MØ till Roskilde

by

haim

Med mer än ett halvår kvar tills det att den danska festivalen går av stapeln presenterade Roskilde under dagen sina tre första akter; Haim och Deerhunter från USA, samt uppstickande danska sångerskan MØ är de första akterna som är klara för Roskilde 2014.

Systertrion i Haim, som hyllats för sina konserter och bland annat är aktuella med en spelning på Berns i februari, släppte under året sitt debutalbum Days Are Gone. Bradford Cox och hans Deerhunter har under de senaste åren kommit att bli ett av alternativrockens mest produktiva unikum — efter att ifjol ha fokuserat på sitt soloprojekt Atlas Sound släppte Deerhunter under året sitt nya album Monomania. MØ, eller Karen Marie Ørsted som hon egentligen heter, dök först upp för ungefär ett år sedan då hon med låtar som Pilgrim och Maiden tog över bloggosfären, sedan dess har fanskaran vuxitsig större  och i år spelade hon bland annat på Roskildes Apollo Stage — när hon återvänder nästa år blir det garanterat på en större scen.

Roskildefestivalen äger 2014 rum mellan den 29 juni och den 6 juli.

Nedan ser du Haims musikvideo till The Wire:

Roskilde: Försenad Azealia Banks bjöd på futuristisk electrorap

by

azealia

Azealia Banks, Cosmopol
Roskildefestivalen 7 juli 2013
Betyg: 3

Det är likväl Roskildes sista som varmaste dag, solen ligger på och folk trängs till och med utanför Cosmopol för att se den på internet så ombuzzade New York-rapparen Azealia Banks spelning, men det där med att vänta är väl någonting vi börjat vänja oss vid när det gäller Azealia Banks – inte minst börjar det kännas som att vi väntat på hennes ständigt uppskjutna debutalbum Broke with Expensive Taste i en evighet – men sådär trekvart efter utsatt tid kliver hon på scen. Iförd någon slags futuristisk trikå som minst sagt visar en del hud bjuder Yung Rapunxel-stjärnan på en smått galen gymnastikshow som utöver två dansare och en storbildsskärm backades upp av en viss DJ Cosmo som spelar i en sådär tio minuter innan Banks ens träder fram.

I bagaget har hon inte mycket mer än ett par mixtapes och EP:n 1991 – döpt efter hennes födelseår – men vad som slår en är att hon kan spotta ut ord i en nästintill overklig hastighet. Det där med utstyrseln i kombination med sjöjungfrurna som pryder bakgrundsskärmen inger en närmast seapunk:ig känsla, men divans energiska electrorap är helt klart begåvad även om den tenderar att snudda just electron lika ofta som hiphopen. Höjdpunkterna kommer mot slutet och avslutningen med just Yung Rapunxel.

Här är en till bild från spelningen:

azealia2

Roskilde: Unknown Mortal Orchestra visade upp sina skeva poppärlor

by

umo

Unknown Mortal Orchestra, Pavilion Stage
Roskildefestivalen 6 juli 2013
Betyg: 3

Ariel Pinks lite mer sansade kusiner i trion Unknown Mortal Orchestra, anförda av den USA-bosatta nyazeeländaren Ruban Nielson – iförd solglasögon hela spelningen igenom trots att scenen redan är helt fylld med rök – på sång och gitarr, fick hela Pavilion Stage att klappa med i So Good at Being in Trouble.

Musikaliskt är det en djupdykning i 60-talets psykedeliska pop med vissa souliga tendenser, känslan är somrig med experimentella utsvängningar och melodierna är direkta men stundtals helt dränka i förvrängande effekter. Basisten Jake Portrait bidrar med en funkig appeal medan trummisen Riley Geare för det mesta håller ett stadigt beat, men det är framför allt på grund av Ruban Nielsons uppfinningsrikedom som gitarrist som gör att bandet inte behöver fler medlemmar. Hans skicklighet gör att de kreativa låtarna som överlappar olika stilar känns hur enkla som helst.

Utöver How Can You Luv Me från den självbetitlade debuten från 2011 ligger stort fokus på årets album, II, med låtar som From the Sun, Swim and Sleep samt The Opposite of Afternoon vilken de öppnar med. Under den timmeslånga spelningen visar Unknown Mortal Orchestra framför allt att de är en samspelt trio med en känsla för skeva poppärlor. De är Sverigeaktuella med en klubbspelning på Way Out West i augusti.

Här är ytterligare en bild från spelningen:

umo2

Roskilde: Bobby Womack bjöd på soul i solskenet

by

_MG_5641[1] -1

Bobby Womack, Orange Stage
Roskildefestivalen 5 juli 2013
Betyg: 4

Snart sjuttio år gammal är Bobby Womack – en av få kvarlevande soullegender från den gyllene eran – fortfarande aktiv. Senast han spelade på Roskilde var med Gorillaz för tre år sedan och sedan dess har han gjort något av en comeback, för att inte säga upptäckts av en helt ny publik, och med förra årets kritikerhyllade The Bravest Man in the Universe – som bland annat gästades av Lana Del Rey och Gil Scott-Heron – i bagaget intog han i strålande solsken återigen festivalens största scen tillsammans med sina skickliga medmusiker, som behärskar alltifrån gospel till funk, ofta tilldelades en hel del spelyta medan Bobby Womack promenerade kors och tvärs över scen.

Det nya titelspåret som snyggt kretsar kring textraden ”I once was lost, but now I’m found” passade in fint i en repertoar som bland annat innehöll klassiker som Across 110th Street och Sam Cookes A Change is Gonna Come – om det inte vore för att hans bakkatalog är såpass legendarisk skulle jag rent av undra varför inte större fokus ligger på nya albumet – men Bobby Womack bjuder på sig själv, han sjunger duett med begåvade dottern GinaRe och när spelningen är över känns det som att timmen i solskenet bara flugit iväg.

Här kan du se ytterligare en bild från spelningen:

bobby