Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

censur

Är kulturbloggar ett exempel på kulturförakt?

by


Diskussionen om traditionella mediers kulturredaktion som en motsats till bloggar har poppat ut igen.
Nu är det Håkan Lindgren, kulturskribent på Göteborgsposten, som menar att de som hyllar bloggar i förhållande till traditionella mediers kulturredaktioner drivs av kulturförakt. Han skriver:

Allt detta rider i sin tur på en våg av växande kulturförakt. Man målar upp en påhittad elit som förtrycker oss med sina kunskaper och sin kultur – som duktiga små nätrebeller ska vi självmant vända ryggen till allt sådant. Detta förakt är lika obehagligt oavsett om det kommer från vanligt hederligt folk, från ovanligt ohederliga politiker eller från tryggt etablerade mediepersonligheter som struntar i vad nästa skribentgeneration ska leva av så länge de själva kan sälja ännu en hört-talas-om-internet-krönika.

Han skriver också att bloggar inte kan ersätta professionella reportage.

Lindgren sågar inte bloggosfären jämns med fotknölarna. Han medger att det finns ett bra utbyte mellan traditionella mediers redaktioner och mediekritiska bloggar. Men visst skakar jag på huvudet åt hur Lindgren drar alla bloggar över en kam. Vi på Kulturbloggen gör inte reportage, det är sant, men vi gör en hel del mer genomarbetade saker, framför allt intervjuer.

Vi har instiftat Stora Kulturbloggpriset just för att lyfta fram de många bra kulturbloggar som finns. Vi vill stödja bra kulturbloggar med kvalitet. Ta till exempel en titt på förra årets nominerade kulturbloggar, där finns flera mycket bra kulturbloggar med hög kvalitet.
Fem andra kulturbloggar som jag verkligen vill rekommendera är:
Kulturdelen
Kulturekonomi
Lotten
Fotobloggen Imagine
Bokbloggen En annan sida

Det finns en mängd mycket bra kulturbloggar. Och de är inte drivna av kulturförakt.
Tvärtom.
Håkan Lindgren verkar däremot drivas av visst förakt mot kulturbloggare. Eller okunnighet.

Det finns däremot flera stora nackdelar med traditionella mediers kulturbevakning.
Först och främst att det är ett litet fåtal som alls får uttrycka sig via dem. För att komma in på en kulturredaktion i Sverige krävs inte bara att vara oerhört duktig, du måste ha kontakter till max och ja, det räcker inte. Det är rent lotteri vilka de få är som får komma in dit och publicera sig.
Självklart är det en seger för demokratin att det idag finns verktyg där också den som inte duger för kulturredaktionernas chefer kan skapa sig en plattform och göra sig hörd i kulturdebatten.
Det är till exempel uppenbart ingen traditionell redaktion skulle anställa en enda människa som är över fyrtio år. Traditionella mediers chefer anställer till nittionio procent endast 30-åringar, med viss övervikt av män.

Däremot tycker jag det är oerhört illavarslande att DN skär ned så radikalt på sin kulturredaktion och väljer att istället satsa på korsordstidningar. Kvällspressen hr för länge sedan gett upp ambitionen att satsa på kulturjournalistik. Frågan är varför DN skär ned så mycket på kulturen? På flera håll har jag hört misstanken att det beror på att det var den enda redaktionen som fortfarande var kritiskt granskande och inte bara springer ledarredaktionens ärenden.

Kvällspressen har ju tyvärr mer och mer valt att satsa på klickjournalistiken och där tar nöjesbevakningen över allt mer och kulturen minskar.

Som att toppnyheten på Expressens nöjesbevakning just nu är spekulationer om Bruce Springsteen varit otrogen. So what? Vad lever Expressens redaktörer i för värld? Är de anhängare av kristdemokraternas sexualmoral? Är det verkligen viktigt att spendera redaktionella resurser på att sprida skvaller om Bruces kärleksliv?

Deeped diskuterar kvällspressen, men anledning av en hyllningsartikel till kvällspressen:

Själv brukar jag säga att vi svenskar har den kvällspress vi förtjänar. Och många gånger finns det delar i den som faktiskt är riktigt bra. Men att som Fridah Jönsson gör – försöka höja den till skyarna som någon sorts grundläggande mediaplattform för sanning och omvärldsanalys känns onekligen lite smått naivt.

Jag har tidigare skrivit om Fridah, jag gillar hennes spänst och vilja att faktiskt skapa riktigt bra krönikor. Så alla pk-människor som vill köra argumentationslinjen ”bitter 40 åring ger sig på ung tjej” kan kanske softa lite. Den guilty by association-linjen är så trött.

Problemet är bland annat hennes argument att det är bättre att överdriva saker än att inte skriva om det alls:

Och även om de överdriver dödssiffrorna i Haitiskalvet (eller vad det nu kan vara), så blir man ju i vilket fall som helst MEDVETEN om att det har varit ett skalv på Haiti.

Internet är en kanal som ger oss oändliga möjligheter till kommunikation, till samtal, till att utbyta tankar och idéer. Där kan skit spridas, likaväl som sådant som får oss att utvecklas och växa. Precis som i allt annat: det finns bra saker och dåliga saker och en massa däremellan.
Att som EU-minister Cecilia Malmström föreslår filtrera bort sidor med barnporr låter bra, kanske. Men filter över Internet är och förblir censur.
Det finns en stor fara med att börja lägga filter på webben.
Vad drabbas nästa gång?
Och exakt hur grov ska barnpornografin vara för att kategoriseras som barnporr?
Kampen mot barnporr måste nog drivas på annat sätt.

Liberati tar också upp detta och Victor Zetterman

Kamferdroppar har också bloggat om Håkan Lindgrens artikel om kulturförakt

Relaterat:

svd gp sds ab gp gp sds dn gp

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vi hittar alltid sätt att kringgå censuren

by


Det är så underbart med människor. När de maktgalna grupperna använder sin makt till censur och diktatur hittar gräsrötterna ändå alltid vägar att sprida budskapet om alternativ, om andra världar än diktaturen.

Som det här: Unga slår hål på censuren, från Svenska Dagbladet:

Långt över huvudena på hundratals miljoner unga kineser som lever sina liv på nätet har Googles bråk med Peking eskalerat till storpolitik vid en extremt olämplig tidpunkt för kommunistpartiet. Men samtidigt punkterar innovationskraften hos Kinas datorfrälsta unga diktaturens censurförsök.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Heja Google: stoppar censuren i Kina

by


Censur stryper demokrati. Inte för att någon direkt skulle definiera Kina som demokrati.
Censur är ett förtryck av mänskliga rättigheter.
Kommunikation är början till förändring. Ju mer fri kommunikation ett förtryckt folk har tillgång till desto mer förbereds övergången till ett mer öppet och demokratiskt samhälle.
Många multinationella företags ledare verkar inte ha något samvete och utför uppdrag åt länder som förtrycker medborgarnas mänskliga rättigheter. Just nu hinner jag inte leta reda på länkarna, men som ett exempel: jag har tidigare i tekniktidningar läst om svenska företag som säljer verktyg till Iran som används för att avlyssna invånarna. Google har tidigare ställt upp på att deras sökverktyg censurerar innehåll i Kina. Men nu kommer ett positivt besked om Google:
Internetjätten Google meddelade på måndagen att företaget har stoppat censuren av sin kinesiska sökmotor Google.cn. Genom att vidarelänka från Google.cn till Hongkongbaserade Google.com.hk ska användarna slippa censuren, skriver nyhetsbyrån Reuters.
Källa: Dagens Nyheter.

Nu blir det en kraftmätning mellan diktaturen Kina och det multinationella företaget Google.

Skulle vilja skriva mer om detta, men jag måste strax skynda iväg till pendeltåget.

Här är tre bloggar som tagit upp detta i alla fall:
milkchocolateandcookies – njut av det lilla,som varit i Kina också.
Free and thinking och Sverige i kvadrat (som säger något i bilder).

Relaterat: Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Filmcensuren för vuxna svenskar på väg bort – det var väl på tiden

by


Filmcensuren för vuxna svenskar verkar vara på väg bort. Det var väl i så fall på tiden.
Från Dagens Nyheter:

Regeringen tar nu ett första steg för att avskaffa filmcensuren i Sverige. Enligt en lagrådsremiss ska åldersgränserna på bio finnas kvar medan möjligheten att klippa i film för vuxna tas bort helt.

Propositionen ska läggas i vår och om den går igenom kan nya lagen träda i kraft i början av 2011, vilket betyder att censuren tas bort 100 år efter att den infördes.

Åldersgränserna 7, 11 och 15 år på biofilmer ska alltså finnas kvar, men det blir en myndighet som ansvarar för frågor om barn och ungdomar som sätter dessa gränser. Det tycker jag låter rätt vettigt.

Och när det gäller vuxna människor är det på tiden att vi anses myndiga nog att få bestämma vad vi vill se och inte.

Det finns ju en annan form av lag som kan hindra övertramp. Om filmerna bryter mot andra lagar, uppmanar till brott eller kränker folkgrupper och liknande – då kan väl filmmakarna få svara för det.

Per Petterson har också bloggat om filmcensuren som är på väg bort:

Eftersom censur är dåligt i en demokrati, så är beslutet bra. Yttrandefrihet kräver ju också att censur inte förekommer, om man vill att yttrandefriheten ska vara helt äkta rakt igenom. Visst, vi kommer att få se och höra sånt vi inte vill, men det är priset vi betalar för att själva ha rätt att säga sådant som andra inte vill höra. Nu är det bara att hoppas att integritetskränkande övervakning stoppas i så stor utsträckning som möjligt, så vi inte belägger oss själva med självcensur av rädsla för vad FRA med flera kan tänkas lyssna på.

Andra som bloggat om filmcensuren: Kyrkwebben, Grevad Lux och Ericas tillhåll.

Relaterat: Svenska Dagbladet och tidningen ETC.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Brittiska militären förstör hellre rapporter än låter allmänheten få tillgång till dem

by

Brittiska försvarsdepartementet kommer att förstöra alla rapporter om ufo för att undvika att tvinga lämna ut dem till allmänheten. Det framkommer av tidigare okända dokument i dag lördag.
Från Clas Svahns blogg på DN.

Brittiska militären förstör hellre rapporter än låter allmänheten få tillgång till dem. Snacka om en militär som inte har förtroende för sina medborgare.

Beslutet att förstöra alla rapporter om ufo togs den 30 november 2009. Då beslutade nämligen det brittiska försvarsdepartementet att stänga en avdelning som under mer än femtio år tagit emot rapporter om oidentifierade flygande föremål från både allmänhet och militärer. Då beslutade försvaret samtidigt att förstöra alla dokument. Hellre det än att låta allmänheten få tillgång till uppgifterna, med andra ord.

Rymden är stor, gigantisk. Självklart bör det finnas liv någonstans där ute också. Fast om vi under vår livstid kommer att möta några varelser från rymden är väl rätt svårt att tro. Helt säkra kan vi inte vara. Det är rätt konstigt att vi finns själva, egentligen. Redan det är en form av under. Med tanke på det är det lite konstigt att det brittiska försvaret helt lägger ned avdelningen som samlar information om människors iakttagelser. Ur demokratisynpunkt är det dessutom vedervärdigt att de militära makthavarna föredrar att förstöra informationen.

l den brittiske ufologen och universitetslektorn David Clarke tar upp detta i sin blogg:

The disclosure of this document makes it evident this is the endgame as far as the MoD are concerned. Clearly, in a time of economic crisis savings have to be made and public spending cuts provided the opportunity they needed to finally rid themselves of a subject they regard as a nuisance. Indeed, the similarity between the concluding statement and the recommendations of the University of Colorado report that led to the closure of the USAF’s Project Blue Book in 1969 bear close scrutiny.

But if MoD have learned anything from 50 years experience it should be that UFOs will simply not go away. I suspect that the next time a near-miss incident involving civil or military aircraft occurs, they will be forced to rethink this somewhat short-sighted policy. Only time will tell.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,