Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Popmusik

Lyssna: Mabel feat Not3s! – Fine Line

by

Efter stora internationella framgångar och över 40 miljoner streams på ”Finders Keepers” släpper nu svenska Mabel sin nya singel ”Fine Line” tillsammans med brittiska rapparen Not3s! I vår supportar Mabel Harry Styles på hans Europaturné och den 18 mars kommer de till Globen.

Låten är producerad av den hyllade producenten JD. Reid som tidigare jobbat med Mabel på hennes singel ”Finders Keepers” som idag har streamats över 40 miljoner gånger. Låten ”Fine Line” är den andra i samarbetet mellan Mabel och Not3s efter singeln ”My Lover” som släpptes i slutet av förra året.

”Mabel is blazing a trail that’s all her own” – Guardian

”Flipping the music-world male gaze without missing a beat” – Dazed

Mabel är uppvuxen i Sverige och är dotter till svenska artisten Neneh Cherry, idag bor Mabel i London. ”Fine Line” är uppföljaren till succén av ”Finders Keepers” som sakta men säkert växte 2017 och spenderade fem veckor på UK Top 10. Mabel är nominerad till både ”Framtidens Artist” och ”Årets Hip Hop/R&B” i P3 Guld och som ”Årets Nykomling” i Grammis. Mabel var även nominerad till det prestigefulla BRIT Awards Critics´ Choice Award 2018. Under 2018 förväntas mer musik komma från Mabel.

Under 2018 supportar Mabel Harry Styles på hans Europaturné och den 18 mars kommer de till Globen. Den 4 maj har Mabel en egen spelning på Fasching.

Lyssna: Simon Kuylenstierna – Du och jag

by

Simon Kuylenstierna följer upp sin höst/vinterturné tillsammans med Den Svenska Björnstammen och Ambivalensen med att släppa singeln ”Du och jag” mixad av ingen mindre än Niklas Berglöv.
Under våren är ett EP-släpp planerat tillsammans med fler spelningar och videos.

Ett pressmail berättar:
Simon Kuylenstierna är bondsonen från Östergötland, uppvuxen på en gård söder om Norrköping. Så länge som han har skapat musik har han skrivit svängiga poplåtar som får det att rycka i både höfter och axlar och singlarna ”Taxfree” och ”Djurar” är inga undantag. Präglade av nostalgiska tillbakablickar på livet som ungdom i en småstad och de saker som livet kretsade kring då – sex, kärlek, alkohol eller strävan efter att vara någon – är det svårt att inte känna igen sig i hans texter. Det nostalgiska blandat med det nya lyser även igenom i musiken, där skurar av klassiska elgitarrsolon växlas av med 80-talssyntar och inslag av auto-tune, vilket får musiken att kännas spännande och progressiv.

Hans första singel under eget namn, ”Taxfree”, listades av Gaffa som en av sommarens bästa låtar 2016. Efter att dessutom ha följt med Den Svenska Björnstammen under höst/vinterturné, som supportakt tillsammans med vännerna i Ambivalensen, har Simon Kuylenstierna tveklöst tagit det första steget mot att etablera sig som en av Sveriges mest intressanta up and coming popartister.

Lyssna: The Vaccines – I Can’t Quit

by

The Vaccines har släppt en ny låt, “I Can’t Quit”, som finns med på The Vaccines kommande album “Combat Sports” som släpps den 30 mars 2018. Albumet är The Vaccines fjärde i raden och låten hade premiär den 3 januari på Annie Mac’s Radio 1 som hennes “Hottest Record”.

Med ”I Can’t Quit” och albumet “Combat Sports” återvänder bandet till sina rötter och levererar allt i från Vaccines-rock till powerpop. Det är en kombination som visat sig vara framgångsrik tidigare inte minst när 15 av deras singlar varit A-listade på Radio 1, de uppträtt på Later…with Jools Holland hela fyra gånger och dessutom gjort en rad hyllade festivalspelningar och konserter, däribland fyllt London 02 Arena. The Vaccines har också varit nominerade på BRIT Awards för Best Live Band samt vunnit en NME Award för Best New Band.

The Vaccines som i slutet av förra året började avslöja att ny musik är på gång har spelat in ett liveframträdande av kommande albumspåret “Nightclub” som du ser här:

Way Out West: The Libertines – ett kringresande spektakel

by

TheLibertines_01

The Libertines på Way Out West
Fredag 12 augusti
Betyg 2

De klarade av första provet: de dök upp. Eller Pete Doherty dök upp, ett dygn senare.

The Libertines är ett kringresande spektakel som ibland bestämmer sig för att spela rock’n’roll om de kan hålla sams, om omgivningen har tillräckligt med tålamod och om nämnde Doherty klarar av att stå på benen en timme i sträck. Mytbildningen är stor, det heter att han tar heroin under kontrollerade former eller att han numera bara dricker alkohol och inte tar några tyngre grejer. Oavsett vad som är sant går han och dricker slattar redan efter första låten och när han vinglat runt ett tag är det inte svårt att föreställa sig honom med partyhatt på skallen och uppstoppad iller i näven.

Hatkärleken mellan Doherty och kumpanen Carl Barât är mest kärlek den här kvällen och det är lite gulligt när Barât både tillgivet kysser Doherty på kinden och återkommande ser till att han får ordning på grejerna. För det strular. Gitarrer är ostämda och låter inget bra, den akustiska åker ut i publiken så att bandets entourage får vädja om att få den tillbaka. Sladdrigt musicerande ingår i paketet såväl på skiva som levande, men Doherty spelar bitvis så risigt att det låter som att han inte ens kan synka anslagen i Guitar Hero.

Han meckar och håller på med reglagen på elgitarren så att den för en stund knappt hörs, såvida ljudteknikern inte medvetet drog ner volymen på den.

Om det är en prövning att försöka hantera intrycken under en Libertines-spelning lär det knappast matcha utmaningen att vara deras råddare/vårdare. Rytmsektionen gör allt de kan för att hålla något slags stadga och ögonblick av storhet flimrar förbi när de båda frontmännen möts i sångkyssar där deras läppar endast skiljs åt av mikrofonen och när alla kemikalier i receptet nästan hittar rätt i ”Don’t Look Back Into The Sun” och ”Can’t Stand Me Now”.

Att ett riktigt piano släpats upp på scenen enbart för ”You’re My Waterloo” ger också några extra isbitar i groggen.

The Libertines skall vara oberäkneliga. Ett visst mått av ”men alltså …”-reaktioner är obligatoriska och ingenting är givet, men när tålamodet prövas i den här utsträckningen är det allt mer sorgset fingrarna undermedvetet letar efter ordet ”föredettingar” på tangentbordet. Och det är det väl ingen som vill redan nu?

Foto: Peter Birgerstam

TheLibertines_02

TheLibertines_03

TheLibertines_04

TheLibertines_05