Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Intervju

Intervju med Nina Hagen inför hennes spelning på Berns

by

Foto: Jim Rakete

Den legendariska tyska artisten, punkrockaren, skådespelaren, operasångerskan och aktivisten Nina Hagen spelar på Berns i Stockholm 26 september. Kulturbloggen fick chansen att intervjua henne inför konserten.

Vad kan vi vänta oss för konsert på Berns? Kommer du att spela gamla hits, nya sånger?

Vårt set blir en vildvuxen skog av låtar som jag anser vara starka, ärliga och underbara, som jag vill dela med er. Old and gold new and bold!

Du gjorde succé i tysk tv när du spelade Abba-sången ”Like an Angel Passing Through My Room”. Kommer du att spela den på Berns?

Ja jag kommer att sjunga denna fantastiska ABBA-låt, fast i en tysk översättning där den heter ”ICH BiN DU”.

Ingår spelningen i Stockholm i en turné eller är det en enstaka konsert?

Vi har två konserter i Sverige på den här turnén. Först ska jag till Bokmässan i Göteborg för att lansera min nya bok ”Confessions” som översatts till svenska. Vi ska ha en konsert i en Annedalskyrkan i Göteborg den 24 september och sedan konserten i Stockholm den 26 september.

Hur mycket tid ägnar du åt musik nu för tiden?

Jag arbetar nonstop på mitt nya rockalbum – ”VOLKSBEAT” – med låtar på tyska tillsammans med mina underbara producenter Peter Schmidt och Peter Hinderthür i studiorna i Berlin och i Hamburg.
Förra året släppte jag ett gospelalbum, ”Personal Jesus” som var en hyllning till traditionell amerikansk gospelmusik. Innan det albumet ägnade jag mig åt amerikansk jazz med The Leipzig Bigband i albumet ”BigBandExplosion”. Jag har också gett ut ett traditionellt swingalbum med The Capital Dance Orchestra så nu är jag verkligen tänd på att arbeta med ett rockalbum.
Jag turnerar också en del mellan inspelningarna i studion. Jag har nyligen spelat i Tyskland, Frankrike, Spanien, Schweiz, Österrika och fler länder väntar. Jag ser fram emot en turné i Sydamerika igen.

När kommer det nya albumet?

Om två månader. Då släpps ”VOLKSBEAT”

Du är ambassadör för Umeå2014 – Europas kulturhuvudstad 2014. Vad kommer det sig?

Jag tror att jag är en bra ambassadör för Umeå 2014 bland annat eftersom jag redan har erfarenhet som ambassadör för bland annat en kristen friskola i min hemstad Berlin och jag är engagerad mot barnfattigdom.

Jag är mycket engagerad i olika nätverk av artister och hjälparbetare över hela världen. Min sång ”So bad” har jag dedikerat till Nelson Mandela. Och jag fick träffa honom och ge honom en puss på kinden.
Så för att inte göra den här svaret alldeles för långt: jag känner mig mycket hedrad över mitt uppdrag som ambassadör dör för Umeå 2014.

Är Umeå din favoritstad i Sverige? Vad gillar du med Umeå?

Jag älskar Umeå, den är mysig och där finns en närhet mellan människorna och så  havet kring staden. Människorna där är vänliga och öppna, så välkomnande och duktiga på att skapa internationella festivaler och arrangemang. Jag vill besöka Umeå och upptäcka mer och mer av staden.

Vad tycker du om Stockholm?

HEY DA!! I think Stockholm on the sweet Mälar-Lake is breath-takingly beautiful , i LOVE IT VERY MUCH ! The children -museum Junibacken is so groovy , the Butterfly-Haus in Haga Park … and Schloss Drottningholm, and the MUSIC-MUSEUM , the Gröna-Lund for the Kids …
I AM ON MY WAY – heyheyhey!!

Du lär vara vegetarian. Varför?

Jag blev vegetarian när mitt första barn Cosma var omkring två år. Jag blev mycket sjuk då och när jag började äta vegatariskt blev jag frisk.
Jag har sedan dess blivit vän med pionjärerna i Peta, People for the ethical treatment of animals, i Los Angeles.
Jag rekommenderar att se filmen ”EARTHLiNGS”, där Joaquin Phoenix gör berättarrösten. Efter att ha sett den tror jag att många kommer att fundera på allvar att bli vegetarian.

Vad inspirerar dig när du skapar musik?

Barnen och GUD och böcker av Brecht och Bibeln, författare som Astrid Lindgren och Dostojevskij, musiker som Rosetta Tharpe, Solomon Burke, The Dixie Hummingbirds, Woody Guthrie, Berthold Brecht, Wolf Biermann, Bob Dylan, Joan Baez och mångamångamångamånga fler. Jag är omringad av inspiration.

Är du en politisk artist?

Självklart. Jag växte upp med en antifascistisk pappa, Hans Hagen, som torterades av nazisterna när han var ung. Min farfar mördades i koncentrationslägret Sachsenhausen. Jag har också påverkats av min styvpappa Wolf Biermann och andra, som lärare i min barndom som Berthold Brecht.
Jag är politiskt medveten och det kommer du att upptäcka i flera av sångerna på mitt nya album.

Hur viktig är religionen för dig?

Jag försöker visa så många som möjligt att det finns onda krigshuvuden i vår värld som förstör skapelsen. De förstör freden och skapar onda krig, de använder till och med uran och kärnvapen, vilket är ett brott mot mänskligheten.

I ett filmklipp här nedan kan du se när jag är spelar rollen som en elak diktator som försöker kidnappa Jesus i ett julspel jag var med och skrev och regisserade, som vi spelade år 2000 i Indien för att visa på korruptionen bland många av världens ledare.

Den kyrka jag är medlem i är organiserad mot krig och engagerad för att göra världen bättre och vi närverkar med många frivilligorganisationer och andra kyrkor.

Det är viktigt att komma ihåg:
there is no God BUT God :

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Intervju med Idde Schultz

by

En eftermiddag i sensommarens Stockholm träffade Kulturbloggen Idde Schultz för att prata om hennes musik och aktuella projekt  med Sulo på både teater och skiva.

Idde är född 1963 och berättar att hon började sjunga redan i tolvårsåldern. Rösten har hon utvecklat på egen hand förutom lite sånglektioner för att finslipa detaljerna. Hon jobbar deltid som sånglärare, det är få som kan försörja sig på sin musik. Hon har samarbetat med kända och mindre kända artister, körat, spelat in soloplattor och haft en varierande karriär. Hon har sjungit med systern Irma i Zzzang Tumb och Docenterna. Sjungit med Staffan Hellstrand, i Hovet med Lars Winnerbäck och gjort två fina skivor med Anna Stadling (som Idde också körat med i Docenterna) med svensk popmusik och visor plus ett par soloalbum.

Debutalbumet, Idde Schultz (1995) producerades av Staffan Hellstrand som också skrivit de flesta låtarna. Där märks det tydligt att Idde både kan välja låtar som passar henne och framföra dem med sin högst personliga glöd. Det bekräftas också i hennes fortsatta produktion.

 

Idde är inte främst en singer/song writer. Det är inte hennes grej, helt enkelt. Hon jämför med Sulo ”som skriver låtar hela tiden”. Däremot har hon förmågan att göra sånger och texter till sina egna. Hennes styrka är tolkningar och att hitta in i låtarna. Och hon gillar att samarbeta. När hon berättar om inspirationen hon får av att jobba med andra kan man förstå att Idde Schultz karriär handlar lika mycket om möten med människor som musiken.

Hon lyser upp när hon berättar om Ulf Stureson som skrivit En plats i solen (från Hjärtat fullt med Anna Stadling) och beskriver honom som en av de artister som inspirerat henne. Låten handlar om hans hemstad Alfta i Hälsingland. Idde skulle säkert  kunna ha en liknande historia om varenda låt hon någonsin spelat in. Personligt.

Senaste årens samarbete med Sulo började med en förfrågan om hon ville köra på Ur ett brev (2010) med  tonsatta dikter av Per Ragnar. Det ledde till att Sulo och Idde gjorde plattan ihop och att nya gemensamma projekt tog form.

Nu väntar vi på skivan Kocksgatan revisited som bygger på Ernst Brunners roman Kocksgatan som dessutom sätts upp som musikteater på Boulevardteatern  (premiär 11 november 2011). Skivan är aktuella under september 2011.

 

 Idde Schultz på Spotify

Idde och Sulo

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 

Kulturbloggen möter Korn

by

Ray Luzier

Ray Luzier är Korns senaste tillskott som fick en permanent plats i bandet 2009 efter att David Silveria hoppat av. Han berättar bland annat vad det innebär att spela i Korn och hur lätt det är att skaffa fiender i musikvärlden.

Hur känns det att vara den nyaste medlemmen i Korn?
Det är fantastiskt att komma in i ett band som är i sitt 19e år och har åstadkommit så mycket under den tiden och få vara en del av det. Och att bandet fortfarande är så stort som det är, att det hela tiden kommer nya fans, det är otroligt!

Kan du berätta lite om hur du hamnade i Korn?
Jag var med i Army Of Anyone med medlemmar från Stone Temple Pilots och vi hade samma management som Korn, vilka under tiden letade efter en permanent trummis. Jag var helt fokuserad på mitt band. Vi hade precis släppt en skiva som sålde bra och vi skulle börja turnera när det kom fram någon från bolaget och frågade mig om inte jag skulle auditionera för Korn. Först tänkte jag att det var vansinnigt, jag är ju inte alls som dem, men till sist blev jag övertalad och plötsligt var jag med i Korn. Min första oficiella turne med dem blev 08.
Det första fullängdaren vi gjorde tillsammans var den senaste skivan (Korn III: Remember Who You Are) men den allra första inspelningen var Nightmare Before Christmas låten vi fick göra om.
Och så kommer vår 10e snart som är en dubstep skiva med ett väldigt futuristiskt sound.

Hur fick ni för er att börja göra dubstep?
Det är Jonathan som kommer på allting. Han är ett stort dubstep fan och han kom till oss en dag och sa ”Vi måste prova på det här!” och så blev det! Vi har fortfarande vårt unika Korn sound men det är en helt ny riktning, ett nytt sett att se på musiken.
Jonathan känner många DJs som 12th Planet och Skrillex och han tog med dem till studion där vi började arbeta. Vi trodde först att det bara skulle bli en eller två låtar, men nu kommer vi att göra en hel skiva.

Tycker du att du har infört en ny aspekt i bandet?
Ja det har jag säkert. De gillar mitt spelande och bandet behövde ny energi vilken jag hoppas jag kan bidra med. Jag får spela gammalt material jag inte kan ändra på hur som helst men nu gör vi nytt jag får lägga mitt eget inslag på.Fast jag tror inte Ross (Robinson) skulle upskatta den nya skivan. Han hatar maskiner och konstgjort ljud

Känner du att du har blivit accepterad av fansen?
Jag tycker inte jag har haft så mycket problem, det svåra är att de ska acceptera att Head och David har lämnat. Jag är själv ett fan och vet hur det känns när ett band byter medlemmar. Jag minns när Journey bytte sångare. Jag tyckte i början att det var helt fel men han visade sig vara riktigt bra när man väljer att acceptera det.
Jag hoppas själv att få se Head tillbaka i bandet. Det är min dröm att få spela i Korns originalupplaga.

Hur är bandets relation till de gamla medlemmarna?
Fantastisk. Vi är som bröder. Vi kommer bara inte överens musikaliskt längre. Det är en del som har förändrats då vissa hade problem med dråger men nu är alla fria så det fungerar bra. Vi kanske inte festar lika mycket och intensivt som förr men vi har väldigt bra relationer.

Lyssnar du på mycket musik i fritiden?
Ja väldigt mycket. Och smaken varierar en hel del. Kan lyssna på dödsmetal och Seal. Jag har ett Jazz trio projekt hemma jag spelar med i fritiden och ett par andra instrumentella band. Så jag spelar alltid in musik och har en studio i mitt hem.
Du vet, vissa vill komma bort från musiken så fort som möjligt när de blir lediga och gör annat, men så är inte jag, jag skriver alltid och prövar olika saker, jag spelar även gitarr.
Jag upptäckte nyligen Carnival, ett väldigt väldigt coolt band. Och för ett tag sedan kom Jonathan och visade mig bandet som spelar innan oss på samma scen idag, vad heter de nu igen?
-Bring Me The Horizon?
Ja exakt. Och de var riktigt bra.

Hur är det att spela på en festival som idag?
Det är spännande för man träffar alltid så många bekanta.
I går natt hängde vi med Judas Priest, jag och Scott är goda vänner.
Och så råkar man alltid springa in i folk. Jag stod i baren på en festival och så kom Joey Jordisson fram till mig och vi pratade ett bra tag. Jag har så många goda vänner i musikbranchen.

Har du gjort några fiender då?
Nej, det är så egobaserat, jag tycker det är väldigt dumt. Det går väldigt snabbt att skapa fientlighet och göra ovänner om man känner för det. Jag turnerade med Dave och Sammy från Van halen ett tag, det var en soloturne där de spelade ett halvt set var, och i slutet av turnen hatade de verkligen varandra.
Du kan verkligen göra det väldigt otrevligt för dig i musikbranchen om du inte är försiktig.
Det är bara att gå ut och spela, jag förstår inte varför vissa behöver prata så mycket.
Som att säga att ett band är dåligt, det kan man inte säga. Det är din egna åsikt, den kan du behålla för dig själv. Alla vill känna sig respekterade och alla musiker spelar annorlunda.

Kulturbloggen möter Trivium

by


Trivium släpper snart sin nya skiva, In Waves. Vi får träffa Corey Beaulieu som berättar lite om albumet och ger oss en inblick i arbetet bakom.

Vad kan du berätta om den nya skivan?
Det är Trivium fullt ut! Den står som ett konstaterande.
Vi har äntligen fått det att låta som vi borde låta och är ljudet är unikt samtidigt som det är igenkännbar.
Skivan har en större variation på låtarna än tidigare och är en uppvisning i stolthet och hastighet.

Kan du beskriva arbetet bakom den?
Det var väldigt mycket arbete. Mycket mer än de tidigare albumen.
Vi började för två år sedan, sedan vi slutade turnera i mars har vi bara lagt ihopp låtar och spelat in.
Den längre processen har tillsatt det där lilla extra som gör att den slutliga produkten känns precis som vi hade föreställt oss. Vi är väldigt nöjda med resultatet.

Hur skiljer den sig från tidigare verk?
Den är annorlunda, mer finslipad, unik i att visa vad vårt ”sound” verkligen är. Den tar vissa av vibbarna från tidigare material fast den här gången är allt mycket högre och mycket mera kraftfullt.

Har ni nya influenser?
Inte personligen men jag vet att Matt har studerat mycket visual art som han har tagit teman från, samt har tagit en hel del inspiration från olika filmer.

Apropå influenser har ni tidigare nämnt In Flames som en stor inspiration, ni har en turne planerad tillsammans i November, hur känns det?
Ja det stämmer, speciellt Matt har inspirerats väldigt mycket av dem och vi är alla stora fans. Vi har spelat med dem förr men det blir en extra speciell upplevelse nu när vi båda kommer att ha nya skivor och får spela upp nytt material. Och vi har ganska många datum tillsammans.

Vad uppskattar du mest med att turnera i Europa?
Det mesta är sig likt men det finns en större metalscen här och fansen är fantastiska.

Finns det något du inte gillar med Europa?
Nej inte riktigt, det fungerar bara lite annorlunda när det gäller organisation. Och ägarna kan vara lite jobbigare.

Har du någon spännande erfarenhet från turnerandet du skulle vilja dela med dig?
Oj, vi har väldigt många! Det känns som om det alltid händer något nytt.
Men en speciell var när vi fick gå upp på scen och spela med Metallica medan Kirk hade på sig en Trivium tröja. Det var nog det allra största vi varit med om.
Sen när Phil från Machine Heads pappa dog under turnen fick Matt hoppa in och ta hans plats. det var givetvis också riktigt stort.

Ni blandar Thrash med lite modernare musikelement. Det brukar anses lite kontroversiell av vissa, har ni kännt på negativitet och vad har du att säga om det?
Nej, det är inget vi ägnar särskilt mycket uppmärksamhet åt. Vi lägger inget fokus på deras utallanden. Vi växte upp med musiken och jag känner att vi kan lika mycket om inte mer än de kan om vad metal är.

Vad skulle du ha gjort om du inte spelade i Trivium?
Det har alltid varit mitt största mål att få jobba med musik. Jag har studerat musikinspelning så jag skulle nog arbeta med något sådant.

Vilken var den första skivan du köpte med egna pengar?
Måste ha varit Appetite For Destruction. Mina föräldrar hade Use Your Illusion och den öppnade mina ögon för hårdrocken. Alla mina första skivor var Guns N Roses plattor, det var det enda hårdrockbandet jag kännde till.

Vad händer nu? Vad kan vi förvänta oss av Trivium i den närliggande framtiden?
Vår nya skiva släpps, vi kommer att turnera i vinter, från november. Sen hoppas vi få spela på flera festivaler nästa sommar.

Har du något du vill tillägga?
Gå till vår hemsida, eller rättare sagt, alla våra hemsidor, kolla på vår nya artwork för skivan, köp skivan om du gillar den och kom till någon av våra många spelningar!

Kulturbloggen möter Pain

by

Pain är aktuella med skivan ”You Only Live Twice” och har en exklusiv releasefest på Pub Anchor. Här får vi träffa Peter Tägtgren som ger oss en liten inblick i arbetet bakom den nya skivan.

Hur beskriver du den nya skivan?
Mer gitarrbaserat, den låter mörkare. Pain är ändå alltid Pain. Det är mera varierande sång på den nya skivan och den beror det på låten. Låten talar om hur jag ska sjunga.
Att få ihop det tog längre tid, men Pain är alltid ett stort experiment. Jag har experimenterat mindre med ljudet den här gången och mer med sången. Det är alltid lika viktigt att vara kreativ.

Hur skulle du beskriva arbetet bakom skivan?
Som att springa in i väggen fyrtio gånger om dagen. Men sen lär man sig och då är det bara att gå vidare, tills man stöter på nästa problem. Ibland känner jag mig för gammal för det här och önskar jag hade ett riktigt jobb, men det är ändå något som drar mig att fortsätta med det jag gör.

Finns det några nya influenser till den nya skivan?
Nej. Allt kommer härifrån. (pekar på huvudet)
I början med Hypocricy hade vi influenser som Deicide, Entombed och Morbid Angel men efter att ha gjort ett par skivor där vi kopierar deras material så växer du och hittar din egen stil. Sen är det bara att köra vidare. Det går inte att stå och snurra på samma ställe.

Vad tycker du om kritiken skivan har fått?
Jag har faktiskt inte kollat så mycket på den. Jag såg att Aftonbladet gav oss en trea och inte tyckte vi var tillräckligt intressanta. Jag vet inte vad de förväntar sig. Ska jag skrika ”Heil Hitler”? Det här är det jag klarar av just nu och det är bara att hoppas det går att förbättra till nästa gång.

Vad har varit din höjdpunkt som Pain?
Jag har inte haft någon än.
2001-2002 när vi var som störst var när jag mådde allra sämst. Jag vill inte vara känd på det viset, det är så fruktansvärt ansträngande. Jag har vänner som har frågat mig om jag inte ska vara med i Melodifestivalen och sånt. Det är det värsta jag kan tänka mig, Sån uppmärksamhet vill jag inte ha, jag vill kunna vara mig själv och leva för mig själv.

Vilken har varit den sämsta perioden?
Att byta skivbolag, byta manager är fruktansvärt jobbigt. När vi jar jobbat upp oss så får vi plötsligt börja om från början.
Men nu går det bra, Som Dr. Alban skulle säga, ”Ztabilt”.
Grabbarna gör väldigt mycket, till exempel tog en på sig hela releasefesten och alla gör sin grej, det är väldigt skönt att ha det här stödet bakom sig.

Vad har du för ambitioer just nu?
Samma som jag alltid har haft. Att alltid göra så bra jag kan.

Vad kan vi förvänta oss av Pain framöver?
Mycket live.Vi skasatsa på det visuella och göra en fet show.

Vilket band borde återförenas?
Beatles. Det var det perfekta bandet.

Vilket band borde splittras?
Här vågar jag inte säga för myket… Men Kiss! Jag över alla band i världen men nu känns det som om de har hållit på lite för mycket. Det har blivit nån slags Disneyworld känsla över det hela.

Det ryktas att en Hypocrisy DVD är på gång, kan du berätta något om det?
Ja det var den vi arbetade med idag, det är en dokumentär förutom konserten. Det är verkligen impnerande vilket jobb som har lagts ner på den, den känns riktigt stor! Det är som att se på en Mettallica dokumentär.

Pains nya video som visades för första gången på releasefesten: