Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kungliga Operan

Låt dig förföras – Carmenpremiär på Kungliga Operan – världens mest kända opera

by

Här kan du läsa mina tankar om uppsättningen
Ett pressmeddelande informerar att:
Operan Carmen hade urpremiär i Paris 1875, men mottogs inte positivt. En moraliskt tvivelaktig kvinna som arbetar i tobaksfabrik i titelrollen, och smugglare och småtjuvar i birollerna, fick publiken att glömma den underbart vackra musiken. Senare har Georges Bizets musik dock blivit både välkänd och älskad, och hans Carmen är det verk som spelats flest gånger på Kungliga Operans scen.

När vår nya uppsättning har premiär på lördag den 24 september klockan 19.00 går ridån upp för den 1.450:e föreställningen av Carmen. I triangeldramat mellan Carmen, don José och Escamillo hör vi Katarina Dalayman, Michael Weinius och David Bizic. Teamet bakom föreställningen är franskt: regissören Vincent Boussard samarbetar med scenografen Vincent Lamaire, och Kungliga Hovkapellet dirigeras vid premiären av den unge franske dirigenten Lionel Bringuier.

Under hösten kommer Katarina Leoson att alternera i rollen som Carmen, och då mot Andrea Carés don José och Jeremy Carpenters Escamillo.

För dig som är van operabesökare är Carmen säkert ett kärt återseende, och för dig som inte går så ofta på opera är föreställningen ett utmärkt tillfälle att höra något välkänt som framförs på absolut högsta nivå!
Om du har aldrig har besökt en operascen och speciellt Kungliga Operan så är det ett utmärkt tillfälle att se en bra föreställning och där du kommer att känna igen flera av melodierna (arior). ”Carmen” ges t o m 14 april 2012.

Läs mer om uppsättningen på Operans hemsida

Du som inte har möjlighet till ett besök ikväll kan lyssna på direktutsändningen i SR P2, men det bästa upplevelsen får du naturligtvis vid ett besök på Kungliga Operan.

Kungliga Operan räddar Dalhalla Operafestival?

by


I dalatidningarna läser jag idag att det finns ett förslag om ett fördjupat samarbete mellan Dalhalla och Kungliga Operan.

Bl.a. innebär detta att operan skulle förlägga ett gästspel i Dalhalla nästa år, men också ett fördjupat samarbete mellan åren 2013-15.

Bakgrunden till dessa diskussioner är kulturministerns begäran att Operan skulle komma med förslag om ett bättre samarbete mellan operahusen men också till exempel med Dalhalla.

Dalhalla har ju som bekant gått på sparlåga några år och det känns inte korrekt att kalla en uppsättning för en operafestival. I år har Dalhalla bara orkat med en konsertant version av Gaetano Donizettis opera ”Kärleksdrycken och föregående år gav man ”Trollflöjten”.

Om dessa diskussioner leder fram till konkreta är såväl Kungliga Operan som Dalhalla att gratulera, men jag tror att det är viktigt att man ger några olika verk till exempel ett par veckoslut. Då kan det åter bli intressant med en resa till Dalhalla, men att åka till Dalhalla för att se en konsertant version av ”Kärleksdrycken”, hur bra den än kan vara, är inte aktuellt, åtminstone inte för mig.Det är för lång och för dyrt.

Läs mer om opera på Dalhalla

Minneskonsert för Jussi Björling, i närvaro av kung Carl Gustaf och drottning Silvia

by

JUSSI BJÖRLING 1911-1960
MINNESKONSERT
Presentatör BIRGITTA SVENDÉN
Dirigent STEFAN SOLYOM
KUNGLIGA HOVKAPELLET
KUNGLIGA OPERANS KÖR

I år är det en 100 år sedan Jussi Björling föddes, förra året var det 50 år sedan han dog. Jag är för ung för att ha några personliga erfarenheter av honom. Han dog 1960 samma år fyllde jag själv femton år och egentligen hade jag redan börjat mitt yrkesliv, som springpojke i några herrekiperingsaffärer i Kungsbacka. Året före dvs 1959 började mitt intresse för musikdramatik genom att jag såg en amerikansk musical som hette ”The Most Happy Fellow”, som spelades det året på Stora Teatern i Göteborg, men mitt första operabesök dröjde till 1962 då jag såg Giuseppe Verdi´s ”Rigoletto” vid ett flertal tillfällen.

Rollen som hertigen i ”Rigoletto” kom att bli en av Jussi Björlings genombrottsoperor, åtminstone internationellt.

I går kväll arrangerade Kungliga Operan en Minneskonsert för Jussi Björling inför hundraårsjubileet och som konferencier fungerade operachefen Birgitta Svendén. Hedersgäster var kung Carl Gustaf och drottning Silvia och med viss tvekan reste sig publiken och applåderade kungaparets närvaro, men jag tror att många inklusive undertecknad, blev förvånade över kungaparets närvaro. Kungen är ju inte precis känd för sina frekventa besök på sitt eget operahus. (Det är första gången som jag har suttit i salongen i närvaro av kungen och drottningen)

Programmet blev lite omkastad beroende på att Michael Weinius var indisponibel.Birgitta Svendén skötte sitt uppdrag med den äran, men jag tror faktiskt att hon lämnade en felaktig uppgift kring var Jussi´s pappa David Björling dog, men det är ju inte av avgörande betydelse, men ändå. (Enligt boken Jussi : sången, människan, bilderna, av Jonas Forsell, Björn Ranelid och Harald Henrysson, dog fadern på sjukhus i Västervik, men det är ju enligt samma bok korrekt att Jussi sedermera kom till Ystad).Temat för minneskonserten var att de medverkande sångarna sjöng de mest kända Jussi-pärlorna.

Huvudattraktionen, för kvällen, utöver Jussi Björling var helt klart den tyske tenoren Jonas Kaufmann och det är ingen tvekan om att han gjorde en enorm succé. Precis som han gjorde som Siegmund i ”Valkyrian” i en direktutsändning från Metropolitan Opera, tidigare i våras. Han sjöng tre arior samt en duett med Katarina Dalayman och lyckades riva ner stormande applådåskor efter varje aria. Verkligen välförtjänt och hans framträdande var av absolut världsklass, men om jag under pistolhot tvingades att nämna hans främsta prestation så är det ingen tvekan; det blir hans tolkning av Richard Wagners ”Lohengrin!”

Utöver Jonas Kaufmann hade operan även bjudit in den amerikanske tenoren Charles Castronovo, som med bravur sjöng ”Au fond du temple saint” tillsammans med husets egen Jesper Taube, ur Georges Bizet ”Pärlfiskarna” samma duett som Jussi sjöng tillsammans med Robert Merrill. Det blir höga pluspoäng på det framförandet, men personligen rankar jag nog hans framträdande tillsammans med Pauline Pfeiffer, som en av konsertens höjdpunkter, tre arior ur Puccinis ”La Boheme” ”Che gelida manina-Mi chiama Mimi och O soave fanciulla.

En annan höjdpunkt svarade Lars Cleveman för, direkt hemkommen från ”Bayreuther Festspiele” där han har sjungit ”Tannhäuser”, med stor framgång och det skall han tydligen göra även nästa säsong. Hans tolkning av ”Di quella pira” lämnar inte mycket i övrigt att önska. Dessutom fick vi lyssna till en av Jussi´s signaturmelodier ”Till havs” med två tenoren och en baryton. Enligt det ursprungliga programmet skulle detta nummer framföras av fyra tenorer, men det var helt OK med två tenorer och en baryton.

En annan höjdpunkt utgjordes av den kinesiske tenoren Yinja Gong som sjöng Calafs stora aria ”Nessum Dorma” ur Puccinis ”Turandot”, en aria som ju egentligen är komponerad av Franco Alfano, visserligen efter Puccinis anteckningar, men rätt skall ju vara rätt.Yinja Gong vann för övrigt första pris i ”Ovis-rösten” för några år sedan. (OVIS= Operans vänner i Skåne)

Detta var enligt min enkla mening konsertens höjdpunkter, men jag har intet att invända mot övriga programinslag, tvärtom.Konserten avslutades med långa stående ovationer. De längsta ovationerna jag har varit med om på Kungliga Operan! Succé!
Konserten sänds i SVT 2 som Veckans Konsert ikväll (3/9) men den kan också ses t o m 3 oktober på SVT PLAY

Här kan du läsa mer om konserten bl a intervjuer med några av sångarna
Medverkande
Jonas Kaufmann tenor
Charles Castronovo tenor
Lars Cleveman tenor
Katarina Dalayman sopran
John Erik Eleby basbaryton
Yinja Gonq tenor
Klas Hedlund tenor
Katarina Leoson mezzosopran
Lena Nordin sopran
Paulina Reiffer sopran
Jesper Taube baryton
Emma Vetter sopran

Scenorkerstern
Bo Karlsson violin
Berit Mattson violin
Mikael Rydh viola
Roger Svedberg trumma
Robert Westlund violin
Anders Öberg kontrabas

Gossar från Adolf Fredriks musikklasser:
Simon Falk Ehrén
Max Henricson
Joakim Svanfeldt
Andri Valsson
SvD recension
Thomas Anderberg DN recenserar

Program
Davids psalm nr 4: Hör mig när jag ropar av Gunnar Wennerberg
Rekonstruerad Björlingkvartett
Gosskvartett från Adolf Fredriks musikklasser

Gånglåt och Polska från Stora Tuna

Lykttändarens sång
ur Manon Lescaut av Giacomo Puccini (1858-1924)
Klas Hedlund

Masktrion
ur Don Juan av Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Klas Hedlund, Emma Vetter, Lena Nordin, John Erik Eleby, Jesper Taube

E lucevan le stelle
ur Tosca
Lars Cleveman

Mamma! Quel vino e generoso
ur På Sicilien av Pietro Mascagni (1863-1945)
Jonas Kaufmann

Bella figlia dell’amore (kvartetten)
ur Rigoletto av Giuseppe Verdi (1813-1901)
Lena Nordin, Katarina Leoson Klas Hedlund, Jesper Taube

Ah! Leve-toi, soleil
ur Romeo och Julia av Charles Gounod (1818-1893)
Charles Castronovo

Au fond du temple saint
ur Pärlfiskarna av Georges Bizet (1838-1875)
Charles Castronovo, Jesper Taube

Che gelida manina – Mi chiama Mimi – O soave fanciulla
ur La bohème av Giacomo Puccini
Paulina Pfeiffer, Charles Castronovo

Nessun dorma
ur Turandot av Giacomo Puccini
Gong Yinjia

Di quella pira
ur Trubaduren av Giuseppe Verdi
Lars Cleveman

In fernem Land
ur Lohengrin av Richard Wagner (1813-1883)
Jonas Kaufmann

Vesti la giubba
ur Pajazzo av Ruggero Leoncavallo (1857-1919)
Jonas Kaufmann

Till havs
av Gustaf Nordqvist (1886-1949)
Lars Cleveman, Klas Hedlund, Jeper Taube

Entr’act
till akt IV ur Carmen av Georges Bizet
Kungliga Hovkapellet

Mais moi, Carmen, je t’aime encore
ur Carmen av Georges Bizet
Katarina Dalayman, Jonas Kaufmann

Mattinata
IV Ruggero Leonncavallo
Jussi Björling (filmklipp 1950)

Operan hyllar Jussi Björling på fredag på Kungliga Operans stora scen

by


Ett pressmeddelande informerar om att Kungliga Operan firar minnet av Jussi Björling med en hyllningskonsert med deras sångsolister, Kungliga Hovkapellet, dirigenten Stefan Solyom samt inte minst de internationella gästerna Jonas Kaufmann och Charles Castronovo som bjuder på flera av den svenske världstenorens mest kända sånger och arior.

Jussi Björling var en av 1900-talets främsta och mest älskade sångare. Nitton år gammal sjöng han sin första stora roll, som Don Ottavio i Mozarts Don Juan, på Stockholmsoperan. Åtta år senare stod han på Metropolitans scen sedan han redan framträtt vid flera av de stora operainstitutionerna i Europa. 1944 utnämndes han till hovsångare. Johan Jonatan ”Jussi” Björling föddes i Borlänge och avled den 9 september 1960 i sitt sommarhus på Siarö i Stockholms skärgård efter en intensiv och enastående karriär.

Jonas Kaufmann, som är född i München, räknas som en av dagens mest betydande sångare. Med en ovanligt bred repertoar lovordades hans debut i Wagners Lohengrin i München och Bayreuth 2010, liksom hans Cavaradossi i Puccinis Tosca, först på Covent Garden, därefter på La Scala, Metropolitan, Wiener Staatsoper, Zürich, Berlin och München. Hans senaste debut var som Siegmund i Wagners Valkyrian på Metropolitanoperan.

Charles Castronovo, som är född i New York, sjunger regelbundet på operascenerna i München, London, Paris, Wien, Salzburg ocfh Aix-en-Provence. Han har bl a rönt uppmärksamhet som Ferrando och Tamino (Mozarts Cosî fan tutte och Trollflöjten), Nemorino (Donizettis Kärleksdrycken), Alfredo (Verdis La Traviata), Rodolfo (Puccinis Bohème), titelrollen i Gounods Faust etc.

Medverkande solister:
Jonas Kaufmann, Katarina Dalayman, Michael Weinius, Lars Cleveman, Emma Vetter, Charles Castronovo, Lena Nordin, Katarina Leoson, Klas Hedlund, John Erik Eleby, Jesper Taube, Paulina Pfeiffer och Yinjia Gong.

Själv lyckades jag att få tag på några av de sista biljetterna i våras, vilket var tur för enligt uppgift är föreställningen helt utsålt. Det kan dock vara en chans att kolla med Operans biljettkassa om det finns några återbud.

Du som inte får tag på en biljett kan trösta dig med att föreställningen ges antingen i Sveriges Radio eller SVT på lördagskvällen den 3 september.

I anslutning till denna händelse anordnar Svenska Jussi Björling-sällskapet en internationell konferens om just Jussi Björling.En konferens som äger rum både i Stockholm och Borlänge i helgen.

Har Kungliga operan i Stockholm ekonomiska problem?

by

Foto: Amy Karlsson
I ett debattinlägg på Teatermagasinet om Kungliga Operans ekonomiska ställning har en person relaterat sina dåliga erfarenheter av Kungliga Operan och en av deras kampanjer i synnerhet. Det handlar om ett köp av biljetter som inte fungerade. Förmodligen berodde problemen på att operan har infört ett nytt biljettsystem och som alltid när sådant sker är systemet behäftat med diverse barnsjukdomar, men det kunde naturligtvis inte den nyligen operaintresserade veta. Det hela underlättades förmodligen inte heller av det faktum att beställningen hamnade mellan två stolar beroende på att biljettkassan hade semesterstängt.

Egentligen är ju själva inlägget inte värt en fortsatt debatt, men jag känner det som angeläget att bemöta påståendet:

”frågan är om de dåliga finanserna är orsakade av en undermålig repertoar, sviktande publikunderlag eller dålig marknadsföring? Ja, det är inte omöjligt att det kanske främst handlar om allvarliga brister i den egna organisationen! ”

Vad redaktören avser med undermålig repertoar är jag inte säker på att jag riktigt förstår, men jag utgår från att man avser en mindre attraktiv repertoar. Om detta kan det naturligtvis råda delade meningar om, men när jag pratar med andra operaintresserade så kan jag konstatera att de är ungefär delad i två lika stora grupper; dels de som vill att föreställningarna skall spelas om de alltid har gjort dels vill den andra gruppen att verket skall vara nytt och fräscht dvs en nyinstudering.

Det sviktande publikunderlaget är enligt min uppfattning i så fall en effekt av att repertoaren inte faller operabesökarna på läppen. Jag är inte säker på att påståendet, om ett sviktande publikunderlag, är korrekt.

Enligt årsredovisningen för 2010 har operan en beläggning på strax över 80% och det är klart att det då saknas 20 % innan varje föreställning är utsåld, men det går ju inte att tala om sviktande publikunderlag.

Påståendet att operans problem skulle bero på allvarliga brister i den egna organisationen har jag svårt att ta på allvar och att med utgångspunkt från det ursprungliga inlägget dra denna slutsats anser jag inte vara rimligt. Operans hemsida har dessutom fått pris för sin hemsida tre år i rad.

Enligt min uppfattning är det inte heller korrekt att påstå att KO var nära konkurs så sent som förra året. Dessutom är det ju svenska staten som äger operan och det är inte särskilt troligt att regeringen skulle låta operan gå i konkurs, men visst det är ju sant att operan har ekonomiska problem, precis som övriga operahus i Sverige och ut i världen.

Huvudskälet till detta är att operaproduktion är dyrt, vilket ju i huvudsak beror på kostnader för kostymer, men också scenografi, men enligt min uppfattning måste det få kosta. Ishockeyhallar fotbollsarenor kostar också mycket pengar.

I dag finansieras operahuset i stort av statliga bidrag och biljettintäkter. Det är en betydande summa som operan erhåller varje år, men utslaget på alla skattebetalande handlar det inte om några stora belopp. Skattesubventionen är absolut nödvändig om vi som alla andra huvudstäder vill ha en nationell operascen. Det tror jag faktiskt de allra flesta vill även om inte alla är intresserade av att gå på operan.

Vad det gäller repertoarvalet har jag också synpunkter, men i stort är jag ganska nöjd. Det största problemet anser jag är att de svenska operahusen inte samarbetar bättre med varandra. Nu händer det att samma verk ges ibland t o m under samma säsong. Här kan man särskilt nämna Carmen, som har getts under året och under kommande säsong både på KO, Malmö Opera och nu i sommar på Opera på Skäret. Det finns givetvis fler exempel, men jag är självfallet medveten om att varje operahus planerar sina uppsättningar utifrån sina önskemål. Det hade dock varit bra om de fem operahusen hade haft ett organiserat samarbete och därmed undvikit att satsa på samma verk.