Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dramaten

Livia Millhagen och Jonas Malmsjö inleder säsongen på Dramaten med Ibsens Rosmersholm

by

rosmersholm

Stefan Larsson regisserar Rosmersholm: en spännande och politisk kärlekshistoria med Livia Millhagen och Jonas Malmsjö i de största rollerna. Medverkar gör också Jacob Ericksson, som är tillbaka på Dramaten för första gången sedan 2001. Premiär på Målarsalen den 29 augusti.

Ett pressmeddelande berättar:
Pastorn Johannes Rosmer har förändrats sedan hans hustru dränkte sig. Han har övergett sin kristna tro och anammat radikala politiska idéer. Han har hittat sig själv. Men förändringen tas inte väl emot av hans konservativa vänner. De misstänker att relationen till Rebekka West, hustruns frisinnade väninna som fortfarande bor kvar på Rosmersholm, har något med hans förändring att göra. Var Beate Rosmer verkligen sinnessjuk när hon tog sitt liv? Eller blev hon tvingad?

– Rosmersholm är en fantastisk liten berättelse om varje människas kamp för att överleva och finna sin plats, i en värld som slutat lyssna, säger Jonas Malmsjö som spelar Johannes Rosmer.

Henrik Ibsens Rosmersholm, här i översättning av författaren Per Olov Enquist, skrevs 1886 då Ibsen gjorde sitt första besök på 11 år i hemlandet Norge, ett land som då färgades av djupa politiska stridigheter.

Stefan Larsson har på Dramaten regisserat pjäser som bland andra En familj – August: Osage County, Scener ur ett äktenskap, Fanny och Alexander, Farliga förbindelser och Rickard III.

Rosmersholm sattes senast upp på Dramaten 1959, då med regi av Alf Sjöberg.

Premiär 29 augusti 2014, Målarsalen

I rollerna
Rebekka West Livia Millhagen
Johannes Rosmer Jonas Malmsjö
Ulrik Brendel Jan Malmsjö
Rektor Kroll Jacob Ericksson
Fru Helseth Emma Broomé
Peter Mårtensgård Jon Karlsson

Översättning Per Olov Enquist
Regi Stefan Larsson
Scenografi och ljus Jens Sethzman
Kostym Nina Sandström
Peruk och mask Melanie Åberg

Carolus Rex – storslagen historielektion i autentisk miljö

by

carolusrexpress

Carolus Rex
Regissör Nils Poletti
Dramatens ensemble
Spelplats: Riddarholmskyrkan, Stockholm
Premiär 27/6 2014

Karl XII har återuppstått i Dramatens föreställning Carolus Rex, som spelas under sommaren 2014.
Ett perfekt sminkat lik kliver upp ur graven och berättar sin historia för oss i publiken. Porträttlikheten är nästan kuslig.

Berättelsen följer troget historiefakta med korrekta namn på länder, personer och fältslag. Men den sceniska framställningen är spektakulär, emellanåt rent magisk med oerhört fantasifulla kostymer av Lena Lindgren och masker av Veronica Liljeblad och Johan Lundström. Även dekoren och rekvisitan är väl avvägda, det är silvertron och fanor, svärd och kanoner. Blinkningar till vår svenska samtid med gympaskor och befästningar uppbyggda av Ikeakassar bidrar till en starkare inlevelse, liksom den ungdomliga nutida jargongen och attityden hos den unge Karl och hans systrar och vänner.

Skådespelarna är fantastiska, de har flera roller var och jag imponeras storligen av deras mångsidiga och professionella uppträdande, som innefattar såväl sång som dans.

Ett exempel är Emma Broomé, som spelar barnet Karl XII med realistiskt barnsligt kroppsspråk och mimik för att i kommande scener spela både greve Carl Piper, kungen av Polen och storvesir lika skickligt trovärdigt.
Regissören och manusförfattaren Nils Poletti hade till en början funderat på att göra ett nidporträtt av Karl XII men efter ingående studier av kungens liv utmynnade det något annat än han tänkt. Med lyckat resultat enligt min mening. Vi möter en galen och knäpp ung människa, som kämpar med sitt liv tillsammans med den världsliga omgivningen och Gud, ofta i ogenomtänkt oförstånd med ödesdigra konsekvenser.

På silvertronen ligger ett textat meddelande på en bit kartong: ”Är ute och krigar.”

Karl XII lämnade Sverige vid sjutton års ålder, han ledde hären av karoliner framgångsrikt till en början men med slaget vid Poltava vände krigslyckan. Karls förvandling är chockerande framställd – ena stunden tjusig, stolt och segerviss, nästa en knäckt, ynklig och skräckslagen liten människa, som med nöd och näppe orkar kravla sig fram.

Musiken förstärker den känslomässiga upplevelsen, Sabatons suggestiva hårdrock passar som hand i handske till scenen med Karls kröning till enväldig härskare.

Skynda till Riddarholmskyrkan och se Carolus Rex, en makalös sammansättning av historisk fakta, fiktion och skådespeleri! Super!

Text: Vivian Gustin

Medverkande: Maia Hansson Bergqvist, Emma Broomé, Eric Stern, Sanna Sundqvist, Ester Uddén, Py Huss-Wallin, Pierre Wilkner, Hans Sandquist, Lucas Krüger, David Sigfridsson, Göran Martling

Regi Nils Poletti
Scenografi och ljus Markus Grankvist
Kostym Lena Lindgren
Peruk och mask Veronica Liljeblad, Johan Lundström

Sabatons musik är med i Dramaten-föreställningen Carolus Rex

by

carolusrexpressbild
Under sommaren sätter Dramaten upp en föreställning baserad på Karl XII liv, även känd som Carolus Rex. Den ständigt kontroversielle Karl XII; strategiskt snille, internationell superkändis och sin tids mest fruktade fältherre. En episk historiebiografisk fantasi med inslag av action, operarock, kostymdrama och krigshets.
Dramaten är stolta över att två Sabaton-låtar i originalversion (”Carolus Rex” och ”En Livstid I Krig”) med sång och kör av pjäsens ensemble kommer att ingå i föreställningen, berättar ett pressmeddelande:

Nils Poletti, regissör för föreställningen: Sabatons skiva ”Carolus Rex” har varit en stor del i inspirationsarbetet med föreställningen och produktionsgruppen är stora fans.

Med start 27 juni ges sammanlagt 21 föreställningar i Riddarholmskyrkan i Stockholm, där Karl XII är begravd. Föreställningen skapas av regissör Nils Poletti tillsammans med scenograf och ljusdesigner Markus Granqvist samt kostymdesigner Lena Lindgren.

Höstens premiärer på Dramaten med två Tjechovuppsättningar bl a Måsen med Stina Ekblad

by

dramatenungahosten

Hösten 2014 på Dramaten innehåller flera urpremiärer: Johanna av Mirja Unge, ≈ [ungefär lika med] av Jonas Hassen Khemiri och Hans och Greta av Martina Montelius. Stefan Larsson sätter upp Ibsens Rosmersholm och så blir det två Tjechov-uppsättningar med danska regissörer.

Ett pressmeddelande berättar:
Vibeke Bjelke, som hyllades för sin uppsättning av Som löven i Vallombrosa, sätter upp Måsen med Stina Ekblad som Arkadina och Christoffer Svensson som Konstantin. Elin Klinga, Sofia Pekkari och Jennie Silfverhjelm blir Tre systrar i pjäsen med samma namn och med regi av Emmet Feigenberg, teaterchef vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn.

I höst blir det även en rad efterlängtade nypremiärer, bland annat två monologer: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva med Melinda Kinnaman och Kicktorsken med Alexander Salzberger. Vi får också se mer av Den girige, en av Dramatens största succéer som spelat för fulla salonger sedan 2009. Dessutom fortsätter Unga Dramatens vårsuccé Liv Strömquist tänker på dig!

På Dramaten& fortsätter den musikaliska performanceföreställningen Nico – Sphinx of Ice och soundwalken I Shall Not Be Entirely Forgotten från våren.

Relaterat: Teatermagasinet

Stående ovationer för Anders T Olssons Sufflören på Dramaten

by

SUF_120

Sufflören – en teaterviskning
Dramaten, Lilla scen
Premiär den 20 september 2013

Förra året skrev och framförde Andreas T Olsson monologen Sufflören – en teaterviskning som examensarbete på Stockholms dramatiska högskola. Nu spelar han pjäsen på Dramaten. Publiken var eld och lågor på premiären och Andreas T Olsson var verkligen värd de stående ovationerna som mötte honom – både för manuset och för sitt skådespel.

Vi får genast en stark känsla för den timide sufflören och hans marginaliserade tillvaro på teatern. Vi möter en man med stor yrkesstolthet som utför sin uppgift med precision och omsorg om allt från det specialinköpta prasselfria manuspapperet till de diskreta kläderna.

Ändå finns det ett underliggande vemod hos den litteraturälskande sufflören som i mellanstadiet fick tomma papper från sin danske brevvän Mikael, och som på håll förälskar sig i skådespelerskan Amanda. Sufflören lever för teatern och blandar in citat och scener från de stora verken i berättelsen om sitt liv – ett liv som han lever i ett hål i verkligheten: ”Jag sufflerar, alltså är jag – inte”.

Anders T Olsson växlar skickligt från sin sufflör till andra skiftande karaktärer – buffliga skådespelare, pretentiösa regissörer, oförstående personalchefer – i sin berättelse. Sufflören är en skarpsinnig monolog med många överraskande vändningar som får publiken att skratta. Ett riktigt befriande skratt utbryter till exempel när allt ser som mörkast ut och – som i det grekiska dramat – Deus ex machina stiger ned från himlen i form av gudarnas konung Leif Zern (teaterkritikern) och allt ordnas till det bästa.

Medverkande:
Av och med Andreas T Olsson
V.I.S. (Vän i salongen/regiöga) Gösta Ekman
Kostym Barbro Hellsing
Ljus Arne Lindberget

Relaterat: Teatermagasinet.