Enligt dagens system kan Kulturrådets referenspersoner ta vilka beslut som helst utan repressalier. Motiven bakom besluten hålls hemliga, frågor besvaras inte och debatten uteblir.
Systemet har inte bara stelnat i sin form, det har totalt kalkat igen. Sverige har idag inte någon
fri teater, utan ”fria institutioner”. Vill vi ha en dynamisk, vital och fri svensk teater, så krävs
det en rejäl bypassoperation av hela bidragssystemet.
Det säger Max Lundqvist, teaterregissör, skådespelare och teaterentreprenör. I 25 år har han jobbat med teater, med fria teatrar.
– Många börjar där, som en språngbräda för att ta sig in till institutionsteatrar. Men jag har stannat och tyckt om möjligheten att utforska teaterns möjligheter, säger Max Lundqvist då Kulturbloggen får sitta ner under en långlunch och prata om teater, kulturpolitik och kulturrådet.
Max Lundqvist är inne i slutfasen av projektet med föreställningen Mor Pegg, som spelats i ett år med Teater Kaos, som ska spela den på några platser runt om i landet. Mor Pegg är en experimentell föreställning som blivit omtalat och omdiskuterad. Den tycks inte lämna någon oberörd.
– Mor Pegg kommer ur en längtan från mig att göra Samuel Beckets ”Slutspel”, berättar Max Lundqvist. ”Slutspel” är en slags syskon till Beckets pjäs ”I väntan på Godot”.
Men att sätta upp ”Slutspel” skulle kosta en del ekonomiskt och för att kunna förverkliga den drömmen skulle Max behöva få stöd av Kulturrådet. Han sökte stöd från Kulturrådet till Slutspel men fick avslag. Kulturrådet har även tackat nej till en mycket genomarbetad ansökan för Mor Pegg.
– Detta tvingade mig till att tänka om och Mor Pegg växte fram istället.
– Under hela 2000-talet har Kulturrådet inte beviljat mig ett enda öre för något enda av mina projekt, hur väl ansökningarna är varit eller hur väl projektet passat in i de kriterier som de har.
Max bestämde då att göra en egen version av ”Slutspel”, att skriva en egen text som fångar den känslan av mörker och hopplöshet som Becket-pjäsen gör. Tanken var först att det skulle bli en monolog. Men när han jobbat ett tag med projektet kände han att det behövde en skådespelare till i föreställningen, Isabel Wåland.
De två repeterade i fem månader innan de närmade sig det som blev föreställningen Mor Pegg.
– Mor Pegg handlar bland annat om att gå fel och då måste man ha tid att gå fel under repetitionerna, säger Max Lundqvist.
Nu har de spelat Mor Pegg av och till under ett år. Några föreställningar är bokade ute i landet och det kan bli någon föreställning till i Stockholm. Fast det beror på. Eftersom Teater Kaos inte har någon egen teaterlokal måste de i så fall hyra in sig någonstans.
Vad det ska bli för projekt efter Mor Pegg är ännu väldigt oklart. Efter att ha jobbat i 25 år med projekt inom fria teatrar söker Max just nu andra vägar. Han känner sig trött på att söka stöd från Kulturrådet för att kunna genomföra projekt.
– Ta mitt projekt ”Till Damaskus 1, 2 och 3” som ett exempel, säger Max.
– Där skrev jag en oerhört detaljerad och noggrann ansökan och projektet var experimentellt och mycket intressant. Kulturrådet beviljade inget anslag, men Konstnärsnämnden tyckte det var en mycket bra ansökan och vi beviljades största delen av deras anslag.
Under 1990-talet fick Max Lundqvist vid några tillfällen smärre anslag beviljade för projekt av Kulturrådet, men under 2000-talet har han fått avslag varenda gång. Han tycker det är väldigt konstigt att Kulturrådet får sitta och avgöra så mycket inom kulturen utan att behöva redovisa varför de tar sina beslut. Det blir ju omöjligt för en teater att kunna förbättra sig om de inte vet vad som inte passade.
När han för några år sedan åter hade fått nej bestämde han sig för att ta tjuren vid hornet ordentligt-
-Jag bestämde mig för att ringa dem, en efter en, för att få någon slags klarhet.
Efter mycket nedlagd tid på telefonsamtal fick han en klar bild av vad som var orsaken till att Teater Kaos alltid fick avslag.
– Det jag fick reda på och lyckades lista ur var: Att dom inte sett Teater Kaos.
Max slutsats är: ”Det spelar ingen roll om jag sitter i fyra år och gör en ansökan.
Han har analyserat hur Kulturrådet jobbar och är säker på att makten sitter i referensgruppen. Styrelsen i Kulturrådet tar alla beslut efter referensgruppens anvisningar. Och inga motiveringar finns.
– Det måste bli en förändring. Här krävs krafttag. Annars är jag övertygad om att feghetens kulturpolitik kommer att fortsätta.
Text och bild:
Rosemari Södergren
Max Lundqvist har skrivit en debattartikel hos Arvid Falk där han också presenterar förslag på hur Kulturrådet skulle kunna förändras för att göra ett bättre arbete:
Här är debattartikeln om Kulturrådet: Det som pågår på Kulturrådet är en kulturpolitisk katastrof
Om du blev nyfiken på Mor Pegg så kan du höra en journalist prata om Mor Pegg i programmet K1, som sänds i P1 torsdag den 6 november vid 14.00. Journalisten som sett en föreställning av Mor Pegg ska prata om den som en del i ett filosofiskt samtal.
Du kan också de filmklipp och bilder från föreställningen på Teater Kaos hemsida.
Andra bloggar om: kultur, kulturdebatt, kulturpolitik, Arvid Falk, teater, scen, skådespelare, Teater Kaos
