• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Opera

Don Quijote på Folkoperan – helt underbar

27 september, 2018 by Rosemari Södergren

Don Quijote
Musik Jules Massenet
Libretto Henri Cain
Regi Carl Johan Karlson
Svensk översättning Mira Bartov
Scenografi och kostym Magdalena Åberg
Koreografi Ambra Succi
Mask och peruk Therésia Frisk
Orkesterarrangemang Anders Högstedt
Föreställning som recenseras: 26 september 2018

En underbar föreställning där tiden flyger iväg. Där är inte en död sekund. En hyllning till fantasin och alla som vågar drömma, som vågar vara sig själva, hur löjliga vi än må tyckas vara. Scenografi och kostymer är färgsprakande, det är vackert och originellt, musiken går inte att motstå och sångarna och dansarna är imponerande.

Regissören Carl Johan Karlson berättar i programbladet att de sceniskt inspirerats av Gustave Dorés klassiska illustrationer (precis som Massenet gjorde när han skrev musiken) men också hittat inspiration från Madonnas musikvideos och av Tom av Finland. Denna kombination fungerar perfekt: det är färgsprakande och både modernt och tidlöst. Föreställningen känns både nutida och förbinder vår nutid med mänskligheten genom tiderna. Vi är inte så olika varandra, vi människor av idag och människorna för fyrahundra år sedan då Cervantes skrev berättelserna om Don Quijote som stred mot väderkvarnar.

Jag älskar denna föreställning och mest av allt har jag fallit för den oemotståndliga Sancho Panza, framförd helt enastående av Marcus Jupither.

Rollen som Don Quijote görs av Lars Arvidson som haft oturen att få en besvärlig halsåkomma precis till premiären, som därför ställdes in. Föreställningen som recenseras här medverkade han i på scen, men utan att sjunga. Sjöng rollen gjorde Johan Schinkler, som sjöng rollen från orkesterdiket, vilket han gjorde mycket bra. Jag är imponerad över hur samspelta de två delarna av Don Quijote ändå var, hur Arvidson agerade som om han sjöng och hur Schinkler kunde sjunga så väl tajmat med Arvidsons munrörelser. Fast det är klart att det märktes och blev lite konstigt, men det fungerade. Båda ska ha gott betyg för hur de hanterade denna situation.

Don Quijote bygger på Cervantes roman om den passionerade riddaren Don Quijote som misslyckades med det mesta men själv trodde han besegrat de mest hiskeliga motståndare när han egentligen slogs med väderkvarnar. Eller gjorde han det? Regissören har gjort Don Quijote begriplig. Han har något av var och en av oss som någon gång känt passion för några goda ideal. Han rider runt i världen tillsammans med sin assistent Sancho och kämpar för att hjälpa de som har det svårt. En dag träffar han Dulcinea, en vacker ung kvinna som har en lång rad av beundrare. Don Quijote tar på sig uppdraget att hämta hennes juvelprydda smycke som tagits av rövare. Han får för sig att när han gjort detta ska han få gifta sig med Dulcinea.
Hon däremot gav honom uppdraget mest på skoj. Hon lever för att njuta av livet så länge hon är ung och vacker. Hon har inga planer på att gifta sig med någon. Det är en tydlig krock mellan två människors livstilar och förväntningar. Det är något många kan känna igen idag också. Vi människor är inte så annorlunda än på Cervantes tid.

Regissören Carl Johan Karlson säger om honom: Hans bottenlösa tro på kärleken och människan gör att han ses som dåraktig. Han blir därför lätt att avfärda, men det är just den där fräckheten, passionen och hängivenheten till det han föresatt sig som gör honom intressant.

Ska du bara se en opera i år: se Don Quijote på Folkoperan.

I rollerna

Don Quijote: Lars Arvidson
Sancho Panza: Marcus Jupither
Dulcinea: Katija Dragojevic
Juan: Markus Pettersson
Rodrigues: Joaquín Muñoz
Pedro: Heddie Färdig
Garcia: Julia Andersson

Dansare: Davio DI, Jennifer Pacaanas, David Sigfridsson, Malin Wikner
Korister: Arash Azarbad, Magnus Billström, Karin Kjellgren, Matilda Wahlund

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan, Opera, Recension, Scenkonst

Opera: Orfeus & Eurydike på Confidencen – Orfeus i magisk miljö

29 juli, 2018 by Redaktionen

Opera: ”Orfeus & Eurydike”
(Tonsättare: Christoph Willibald Gluck)
Scen: Confidencen Ulriksdals slottsteater
Version och musikalisk ledning: Arnold Östman
Orfeus: Maria Sanner
Eurydike: Albina Isufi
Amor: Johanna Wallroth

Allt hänger samman; stämmorna, dansen, kulisserna och ljuset – C W Glucks reformopera, uruppförd 1762 i Wien, ter sig i Arnold Östmans version både självklar och milt drömsk. Confidencens 1700-tals rum är i sig en upplevelse, fladdrande ljus, tidstrogen dekor och kostym bidrar till stämningen.

Ulriksdals slottsteater ger i sommar 18 föreställningar av ”Orfeus & Eurydike”, till och med den 26 augusti. Sagan om halvguden och nymfen berättas i bilder, med kulissbyten flera gånger inför öppen ridå: från slottsparken med vindlande gångar till underjorden, till Elysium och åter till jorden.

Upplevelsen ligger till stor del i helheten, där delarna – och individuella insatser – ibland står ut, som Maria Sanners klara alt i tolkningen av Orfeus (ursprungligen sjungen av en kastratsångare).Eller Anna Kjellsdotters historiska kostym. Eller ensemblens flöjtist. Framför allt bidrar alla till att skapa den enhet som lyfter verket.

Ofta att helvetsskildringar intressantare än bilder från paradisisk miljö, så också här. Framställningen av hur Charon för Orfeus över floden Styx till dödsriket är enkel men effektfull. Helvetshunden och furierna, mot fonden i rött med infernots alla symboler, blir spännande på riktigt.

Just tack vare det helgjutna i iscensättningen kan också den mindre vana operabesökaren njuta av Glucks verk. Och av miljön i och kring Confidencen, som rymmer Sveriges äldsta bevarade rokokoteater.

Arkiverad under: Opera, Recension, Toppnytt Taggad som: Opera, Recension, Ulriksdals slott

Filmrecension: Maria by Callas – en måste-se-film för alla som älskar musik och i synnerhet opera

24 juni, 2018 by Rosemari Södergren

Maria By Callas
Betyg 4
Svensk biopremiär 24 augusti 2018
Regi Tom Volf

Maria Callas var 1900-talets och kanske också tidernas främsta sopran. Framför allt sjöng hon på operascenerna. Innerst inne bar hon på en dröm om ett annat liv, bortom det hyllade som artist. Innerst inne drömde hon om att få ha en familj och barn. I denna berörande dokumentärfilm kommer vi henne mycket nära. Och givetvis är det en måste-se-film för alla som älskar opera. Vi får se henne framföra flera av världens vackraste arior. När hon framför den berömda arian ur Carmen står tiden still och jag bara lyssnar, ser och känner tidens vingslag stå stilla.

Det är ett imponerande arbete som ligger bakom med att sätta ihop och få fram filmklipp från hennes uppträdanden världen över och med intervjuer med henne och klipp ur tidningar. Tidigare okänt arkivmaterial har färglagts och fått nytt liv, och jämte Maria Callas medverkar de digniteter som omgav henne; Marilyn Monroe, JFK, Grace Kelly och Elisabeth Taylor. Maria Callas skärpa, talang och stjärnglans framträder med all tydlighet i denna grandiosa musikupplevelse till film, i regi av Tom Volf.


Hon kallades La Divina (den gudomliga) och hon var så stor, så berömd att när hon efter många års frånvaro från den amerikanska operascenen Metropolitan återkom dit då köade människor utanför biljettförsäljningen i dagar, så som hängivna fans till Bruce Springsteen gör idag.

Maria Callas föddes i USA men hennes föräldrar var greker som återvände till Grekland innan hon blev tonåring. Som trettonåring kom hon in på musikkonservatoriet i Aten. Hon var lång och kunde därför uppge att hon var äldre, kravet för att få komma in var att ha fyllt 17 år. Dör började hennes enastående karriär. ”Men det var mamma som tvingade mig”, säger hon själv. ”Det var mamma som absolut ville att jag skulle ha en karriär”.

Det är omöjligt att ha en yrkeskarriär och samtidigt familj som kvinna, säger hon vid flera tillfällen i filmen. Det var säkert mycket svårare då. Dokumentären är intressant inte bara för att vi får komma henne närmare utan också för att den är ett tidsdokument som säger något om livet och samhället då, under 1900-talets mitt, vilket inte var så himla länge sedan. Alla bra dokumentärer säger något mer än berättar om den person som är i fokus.

Hon var i blåsväder i medier ibland och fick hårda reaktioner när hon ställde in framträdanden. Vid ett tillfälle hade hon fått en halsinfektion men senare i livet skulle jag med utblick från vår tid tolka det som att hon fått det vi idag kallar utbrändhets-depression. Det var ett begrepp jag inte tror det talades om då överhuvudtaget. Hon kom i stor konflikt med chefen på Metropolitan Opera i New York och blev utsparkad därifrån. Vem som har rätt och vem som har fel i den konflikten spelar inte så stor roll. Vi får höra Maria Callas version. Ja det gör inget. Filmen utgår mycket från henne och som i de flesta konflikter finns det flera versioner.

Tycker du om musik och i synnerhet opera – då är den Maria by Callas en film du måste se.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Opera, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Opera, Recension, Scen

Boris Godunov: guld, populism och politisk manipulation – premiär på Göteborgsoperan 21 april

13 april, 2018 by Redaktionen

En stark rysk ledare, politisk manipulation och ett folk som mest bryr sig om att konsumera. På GöteborgsOperan placeras Boris Godunov bland guldkostymer en enorm hoppborg – och kopplar upp direkt på dagens debatt om fejkade nyheter, propaganda och populism. Premiär 21 april 2018.

Ett pressmeddelande berättar:
Boris Godunov är en djärv, intensiv och praktfull opera om hur en karismatisk man lyckas lura massorna. En makthavare som spelar martyr och gradvis bryts ner. Känns plotten igen?

I GöteborgsOperans version av Modest Musorgskijs mästerverk – med libretto efter Alexander Pusjkins berömda drama – manipuleras folket av budskap från ett halvt dussin marionettdockor i form av bland annat poliser, en krokodil och en rockstjärna.

Regissören Peter Konwitschnys tolkning – placerad bland guldkostymer, shoppingvagnar och en enorm hoppborg – blir en omskakande upplevelse, starkt kritisk mot konsumtionssamhället och dagens politiska klimat.

– Det här är en utmanande uppsättning, som undersöker maktens och politikens samvetslösa gränser, och utforskar några av vår tids mest brännande frågor: populism och politisk manipulation. Men samtidigt som ämnet är mer aktuellt än på länge, är förstås politisk påverkan en fråga som engagerat människor lika länge som maktutövning överhuvudtaget existerat, säger Stephen Langridge, konstnärlig ledare för Opera/drama på GöteborgsOperan.

I föreställningsprogrammet skriver journalisten och författaren Per Grankvist, aktuell med boken Den stora bubblan – hur tekniken formar vår världsbild att en orsak till operans popularitet är att temat aldrig upphört att vara aktuellt. ”Filterbubblor” har alltid funnits, och istället för uppsättningens marionettdockor används sociala medier för politisk propaganda idag.

Boris Godunov kännetecknas av att vara en stor, rysk köropera med en aldrig sviktande folkton, där det ryska folket och deras lidande genom historien spelar huvudrollen och där körens olika röster sprider de politiska lögnerna. Idag har alla ryssar denna opera i blodet, men 1869 chockades den ryska censuren av urversionen. Boris Godunov är en verklig historisk tsar, den enda i Kremls mausoleum som (av historieskrivande klanen Romanov) omnämns som mördare efter att ha mördat sonen till föregångaren Ivan IV (kallad den förskräcklige).

OM DE MEDVERKANDE
Titelrollen görs av britten Clive Bayley, som hade stora framgångar i Göteborg som den ondskefulle Claggart i Brittens opera Billy Budd. Den falske Dmitrij sjungs av Joachim Bäckström, som gjorde succé som Don José i förra säsongens Carmen. Solgerd Isalv, utbildad i Göteborg men anställd i Nürnberg, gör tsarsonen Fjodor. Leo Hussain, dirigent vid bl a Covent Garden, ledde den senaste omgången av Figaros bröllop i vårt hus. Vi är särskilt stolta över GöteborgsOperans Kör, som våren 2017 deltog i en inspelning av körpartiet för ett internationellt skivbolag tillsammans med Göteborgssymfonikerna under ledning av Kent Nagano.

Arkiverad under: Opera, Scen Taggad som: Göteborg, GöteborgsOperan, Opera

Recension av opera: Salieri vs Mozart på Folkoperan – underhållande, tankeväckande komedi och tragedi

15 februari, 2018 by Rosemari Södergren

Salieri vs Mozart
Regi Tobias Theorell
Urpremiär 14 februari 2018 på Folkoperan, Stockholm

Två kortare operor sätts ihop till en föreställning, i två akter med en paus emellan. Första akten går i komedins tecken och den andra i tragedins. En underhållande, lättillgänglig, musikaliskt snyggt framförd berättelse om kreativitet, om förtärande avund och dåligt självförtroende. Eller med Folkoperans ord:
Salieri vs Mozart handlar om förgörande avund och ovilja att släppa ifrån sig makt och ära men även om kollektiv kreativitet, lekfullhet och skaparkris. Föreställningen, som rör sig mellan realism och surrealism, är både en mörk tragedi och en lättsam komedi.

Foto samtliga bilder: Markus Gårder

Att jag definierar uppsättningen som lättillgänglig betyder att jag menar att den är lätt att se på. Det är en opera som något större barn mycket väl kan följa med på. Om du har en tioåring i din närhet som du vill introducera för opera är det här ett lämpligt val. Den är lätt att förstå, den är komisk, den är allvarlig, den har bra musik och med knappt två timmar är den lagom lång för den som inte är van vid tre-timmarsföreställningar. Jag ger högt betyg också till samtliga fyra medverkande sångare och orkestern som sitter på scenen. Redan musiken och sångerna och ariorna är värda utlägget för biljetten.

Den som har sett Miloš Forman hyllade film Amadeus känner till den legendariska berättelsen om den italienske kompositören Antonio Salieri som är avundsjuk på sin unga rival, Mozart. Filmen fick bland annat åtta Oscarspriser.

Föreställningen börjar i den uppburne hovkompositören Salieris ateljé som går i den kreativa färgen lila. Salieri är så bra spelad av Loa Falkman. Han sitter och tänker på sitt liv och sitt konstnärskap och han ser sig själv som medioker i jämförelse med Mozart. Salieri får oftast kämpa med sitt komponerande, han skriver och skriver om. Han har ända sedan barnsben älskat musik och konst och har kämpat för att ta en plats. I Salieris ögon är Mozart ett geni som kan skapa lättsamt och utan att anstränga sig. Mer och mer förmörkas Salieris sinne av avundsjuka gentemot Mozart. Men det är vad andra akten handlar om. I den första akten får vi se Salieri tänka tillbaka på framför allt den gång när han skrev en opera på fyra dagar, ett beställningsarbete.

Arbetet med att skapa en opera på fyra dagar är framfört roligt, komiskt, absurt, satiriskt och innehåller en hel del drift av klassiska operaklichéer. Av och till sanslöst roligt, härligt avspänt och respektlöst. Vad väger tyngst? Är det musiken eller texten? Tradition eller nyskapande? Och vad händer när det plötsligt kommer en avdankad operaprimadonna som vill ge sin syn på saken?

Föreställningen som regisseras av Tobias Theorell bygger på en unik sammansättning av de båda enaktarna Mozart och Salieri av Nikolai Rimskij-Korsakov och Prima la musica e poi le parole av Antonio Salieri.

Något som inte kom fram i föreställningen är att Mozart må ha varit ett musikaliskt underbarn och kunde ha lätt att skapa musik, men han hade långt ifrån något lätt liv och hade många sjukdomar och han dog  ung. I dagens värld med snabba sociala medier är det lätt att människor ser andras uppdateringar om hur fint och lyckligt allt är – men hela sanningen får vi sällan se. Alla möter smärtsamma saker i sina liv, olyckor och motgångar. Det var så med Mozart också. Hans liv var inte någon dans på rosor.

Mozart begravdes i en allmän grav  på S:t Markuskyrkogården och begravningen var mycket enkel.  Tio år efter Mozarts död grävdes området där han begravts upp, för att ge plats för nya gravar. Att Mozart begravdes i en massgrav med andra kroppar har gjort att det varit omöjligt att fastställa vad som orsakade han död.

Han led under sitt liv av ett stort antal sjukdomar, till exempel svåra depressioner, olika streptokockinfektioner, gulsot och svåra tandbölder. Han låg tidvis i koma, förlorade vikt, hade svår toxemi, tyfoidfeber, olika virusinfektioner, kraftiga kolikanfall med våldsamma kräkningar och reumatisk feber och ledinflammationer som följd av infektionen, kronisk glomerulonefrit och polyartrit (smärtsamma svullnader i fötter och händer) och förlamning i ena sidan av kroppen. Han led av vattusot på grund av kroniskt nedsatt njurfunktion. Den troligaste orsaken till Mozarts död är en svår influensaepidemi som drabbade Wien hösten 1791.

Fakta om uppsättningen:
Tobias Theorell regisserar  de båda enaktarna Mozart och Salieri av Nikolai Rimskij-Korsakov och Prima la musica e poi le parole av Antonio Salieri. Jonas Forssell står för idé och musikaliskt arrangemang och Agnes Östergren är scenograf och kostymör. I rollen som Salieri ser vi Loa Falkman och i rollen som Eleonora ser vi hovsångerskan Hillevi Martinpelto och i de övriga rollerna återfinns Jesper Säll och Frida Österberg.

Mozart och Salieri skrevs av Nikolai Rimskij-Korsakov 1897, efter Aleksandr Pusjkins versdrama från 1830. I den får vi följa relationen mellan kompositörerna Antonio Salieri och Wolfgang Amadeus Mozart, en relation som byggde på kreativitet och avundsjuka och slutade i giftmord. Den legendariska historien om Salieri och Mozart är sedan tidigare känd från Miloš Formans åttafaldigt Oscarbelönade film Amadeus, från 1984.

Prima la musica e poi le parole (Först kommer musiken och sedan orden) av Antonio Salieri med libretto av Giovanni Battista Casti uppfördes första gången 1786 i Wien och debatterar betydelsen av musik och drama i opera.

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan, Opera, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 24
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Scary Movie Betyg 1 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Åttafaldigt GRAMMY-nominerade Death Cab … Läs mer om Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Born to Fight Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

The Furious Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Couture Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Couture – spretar för mycket

Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

1/6 2026 Park Lane i Göteborg Även … Läs mer om Väldigt vital och emellanåt berörande tribut – Göteborg Jazz Orchestra hyllar 100-åringen Miles Davis

Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Challenger Gästspel på … Läs mer om Opera: Challenger gästspel på Folkoperan – En storartad och modig föreställning som ställer angelägna frågor

Filmrecension: Wasteman

Wasteman Betyg 3 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Wasteman

Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Terra med Vänner på Orionteatern - Betyg … Läs mer om Recension: Terra bjöd in halva indie-Sverige – och bjöd på årets bästa konsert

Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Markus Krunegård på Orionteatern 28 och … Läs mer om Recension: Markus Krunegård – Två kvällar på Orionteatern, två helt olika upplevelser

Filmrecension: Backrooms

Backrooms Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Backrooms

Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

24/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Hyfsad tribut låter oss ana den hyllades storhet – En kväll till Tottas minne på Stora Teatern

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in