Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

tv

Dallas – tankar kring återkomsten

by

Dallas – avsnitt 1 av nya versionen
Tv4 – 20 augusti 2012
Betyg 3

Ja då har väl årets mest hajpade tv-comeback inträffat. Tio nyinspelade avsnitt av Dallas, kultserien som alla älskade att hata, har köpts in av tv4 och på måndagskvällen 20 augusti visades första avsnittet.

Det var nog inte heller många som missat att programmet skulle visas. Över hela stan hänger stora affischer för Dallas och den som någon gång haft på tv4 eller dess systerkanaler lär inte heller ha missat trailern för programmet.

Hur var det nu att se första avsnittet?

Utgångspunkten är förstås helt olika beroende på om tittaren var en person som älskade att följa Dallas förr eller om det var en tittare som hatade Dallas. Själv var jag inget fan av Dallas, för mig var Falcon Crest den såpa jag följde, åtminstone de första säsongerna innan den ballade ur och Richard Channing blev för elak.

Nå åter till Dallas. JR och Bobby är kvar liksom Sue Ellen. JR pch Bobby har var sin son – John Ross är JR:s son och Christopher är Bobbys adoptivson. De två unga männen är på väg in i en minst lika stor konflikt som deras fäder en gång var involverade i.
John Ross och Christopher konkurrerar om det mesta: om ranschen, om kvinnor, om olja och andra energifrågor.

Det är lite lustigt det där med åldrar. JR och Bobby har självklart åldrats, tiden har ju gått såväl i serien som i verkligheten. När serien gick under 1980-talets början var jag ju också yngre och i mina ögon var Bobby och framför allt JR gamla gubbar redan då. Nu är jag väl i den ålder de var då och i mina ögon är dom fortfarande gamla gubbar.

Jo, jag kan konstatera att intrigerna som krumbuktar sig och går i virrvarr är minst lika skickligt vävda nu som då – och en del intriger kan vi förutsäga men några får riktiga överraskande vändningar: precis så som det ska vara. Det är naturligtvis skickligt manusarbete som ligger i botten. Det är meningen att vi som tittare ska kunna förutsäga en del händelser för att känna oss delaktiga och några överraskningar måste vara överrumplande.

Jag kan lugnt säga att JR är minst lika jävlig nu som då. Det är liksom skönt att vissa saker inte ändras. Bobby är fortfararde god och lite väl självgod. Sue Eller var med i första avsnittet men hade inte så mycket del i intrigerna, men jag tror hon kommer att ha det. Hon behövs för att det ska bli en dimension till i intrigerna. Hon lär stå på sin sons sida men det betyder inte att hon alltid kommer att stå på samma sida som JR.

Det bästa med första avsnittet var dock signaturmelodin. Den är kul nu så det förslår. Jag ryste när den ekade ur tv:ns högtalare. Musiken väcker minnen från den tiden, väcker minnen från livet då. Den signaturmelodin hördes ju i bakgrunden ofta – när jag hälsade på mina föräldrar och i andra sammanhang. Den väcker till liv minnen över tankar och diskussioner vi förde då om tv och om amerikansk kultur och den väcker till liv minnen över känslor och annat som fyllde mig under 1980-talets början.

Tv-serien Dallas har en intensiv start och sänds tre kvällar i rad första veckan, alltså måndag, tisdag och onsdag kväll i tv4 och sedan ska den sändas en gång i veckan.

Första avsnittet var OK, det var som ett klassiskt Dallasavsnitt – och väl så mycket bättre än alla uttjatade Robinson-versioner och annat som sänds i flera säsonger än de borde.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Mariah Carey går in i juryn för American Idol

by

Mariah Carey går in i juryn för American Idol, berättar ett pressmeddelande som också berättar att hon släpper en ny singel i augusti:

Efter över 200-miljoner sålda album, 5 Grammy Awards, 18 No. 1-singlar på Billboard och fler listettor än någon annan soloartist i historien tar nu Mariah Carey ett nytt steg i karriären. 2013 kommer vi kunna se henne som ny jurymedlem i American Idol. Sångerskan med den berömda 5-oktaviga rösten är nu även aktuell med ny singel. ”Triumphant” heter nya singeln och beräknas släppas i augusti.

”As a singer, songwriter and producer, it’s going to be fun and rewarding to help find new talent and give back with AMERICAN IDOL. I’m currently in the studio working on my new album and its first single, ‘Triumphant,’ which will be out early next month. I can’t wait to channel my creative energy as a part of this show which is a massive global phenomenon.”- Maria Carey

“We are proud to have one of the world’s greatest-ever female singers join our show. Mariah defines the word ’Idol’ and will inspire every singer that has the honor of performing in front of her.”- Simon Fuller

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

I september kommer tv-serien The Newsroom med Jeff Daniels till svensk tv

by

Tv-serier om journalister och medievärlden – lockar det tittare? I alla fall har The Newsroom fått en storpublik amerikansk tv. Men hur det blir i Sverige ska bli intressant att se. Amerikansk press och amerikansk politik skiljer sig en hel del från de svenska förhållandena.

Ett pressmeddelande berättar om The Newsroom som kommer på svensk tv i september:

Går det att göra tv-nyheter för en storpublik utan att ge avkall på integriteten? Det är utmaningen för egensinniga nyhetsankaret Will McAvoy (Jeff Daniels) i Aaron ”Vita huset” Sorkins dramaserie The Newsroom. Det fiktiva nyhetsteamets turbulenta vardag hämtar dramatik från de senaste årens mest omtalade nyheter i verkliga livet. I rollerna ses bland andra Emily Mortimer, Sam Waterston och Jane Fonda. HBOs The Newsroom har svensk tv-premiär i september på C More (före detta CANAL+), även i HD.

Aaron Sorkins dramaserie The Newsroom utspelar sig på Atlantis Cable News (ACN), där Will McAvoy länge varit tungt vägande ankare i ”News Night”. Efter ett kontroversiellt publikt utspel slåss Will, som aldrig utmärkt sig för ett jämnt humör, för sin framtid inom ACN. Samtidigt försöker han tillsammans med ett hastigt ihopsamlat team få ihop dagens sändning kring en dramatisk nyhet. Wills nya producent blir Mackenzie MacHale (Emily Mortimer), som han har ett komplext förflutet med. I släptåg har hon Jim Harper (John Gallagher, Jr) som hon jobbat med i Irak och Afghanistan.

Ambitiösa före detta praktikanten Maggie Jordan (Alison Pill) avancerar snabbt på ACN, samtidigt som hon känslomässigt vacklar mellan Jim och Don Keefer (Thomas Sadoski), Wills före detta producent. På redaktionen finns också Wills bloggare Neal Sampat (Dev Patel från ”Slumdog Millionaire”) och finansanalytikern Sloan Sabbith (Olivia Munn). Deras chef Charlie Skinner (Sam Waterston) må titta för djupt i flaskan ibland, men hans principfasthet blir ändå lite av gruppens ryggrad. Leona Lansing (Jane Fonda), chefen för ACNs moderbolag, försöker hålla Will i hyfsat strama tyglar.

ACN är ett fiktivt bolag, men nyheterna de täcker är hämtade ur de senaste årens nyhetsflod – vi får se Wills team tackla allt från BPs oljeläcka till Wall Street-ockupationen. Bland The Newsrooms producenter finns Scott Rudin (”No Country for Old Men”, ”The Social Network”) och Alan Poul (”Six Feet Under”). The Newsroom hade amerikansk urpremiär 24 juni.

The Newsroom har svensk tv-premiär på
C More Series och C More Series HD
den 9 september

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Mästarnas mästare: ett ovärdigt avslut av SVT

by

Vad: Mästarnas mästare
På: SVT 1
När: Söndagar 20.00
Medverkande: bland andra Pernilla Wiberg, Jörgen Jönsson och Anders Järryd

På söndagkvällen hällde någon en iskall kopp vatten på en av vår-TV:s lägereldar. Lika trevande som den fjärde säsongen av Mästarnas mästare började, lika kraschartat var slutet i förrgår.

Redan i somras, när årets omgång spelades in, knorrades det oroligt i tidningarnas sport- och nöjeskolumner. Det nya upplägget – med två grupper istället för en, där halva startfältet först möter varandra i ett slags gruppspel och bara finalisterna går till en Expedition Robinsonsk ”sammanslagning” – gav upphov till en rad frågetecken. Skulle vi nu bli snuvade på den gruppdynamik och de sociala experiment som varit ett av programmets främsta företräden? Hade säsong två till exempel blivit samma snackis om Patrik Sjöberg och Stefan Holm inte kivats över varje glas vin? Säsong tre utan Anders Limpars barnsligt uppriktiga vilja att alltid vara nära Ingemar Stenmark?

Och så framför allt: skulle tittarna få se rättvisa jämförelser mellan olika idrottsprestationer?

Med facit i hand vet vi att så inte blev fallet. Grupp två, som tävlar nu, är i alla sammanhang långt fränare än sina föregångare. Annichen Kringstad framstod som överlägsen alla medtävlare i tema fysik när hon satt i ”stolen” i 4 minuter och 50 sekunder: förra söndagen hade samma tid precis räckt för att slippa jumboplatsen. Stefan Schwarz överglänste henne med 2 1/2 minut, en evighet i dessa sammanhang, men blev ändå bara tvåa efter Pernilla Wiberg. Oavsett om uppgifterna gällt tandem-rodd eller blindlöpning i vatten känns inte bara deltagarnas kroppsliga styrka, utan kanske främst vinnarinstinkt, som så mycket kraftfullare sedan grupp två kommit till byn.

Att Anna Le Moine och Magnus Wislander, som gick vidare från den första gruppen, skulle varit chanslösa i det här gänget kommer alltså knappast som någon överraskning. Eller att alla i denna andra grupp hade kunnat lunka hem grensegrar i den förra. Men det var med just Stefan Schwarz snöpliga sorti i förrgår som all spänning inför kommande program rann av. Schwarz, som med största sannolikhet hade suttit sig igenom immunitet efter immunitet mot samma motstånd som Le Moine och Wislander, fick nu en sämre totalplacering än Gunnar Larsson och Linda Haglund. I ett idrottsprogram. Smaka på den. Till och med den annars så sansade Micke Lejnengaard verkade både tagen och besviken, både direkt efter den avgörande nattduellen och i en efterföljande Gomorron Sverige-intervju med Stefan på måndagen.

Flera före detta idrottare har uppgett svårigheter med att vara borta så länge som inspelningen av programmen kräver, och har därför tackat nej till medverkan. Efter decennier på resande fot är detta fullt förståeligt. Gruppindelningen är SVT:s sätt att ändå försöka locka de största namnen att vara med. Vackert så – men frågorna kvarstår:

Vill inte SVT vaska fram de skickligaste idrottarna till final? Vågar man verkligen riskera att titeln ”Mästarnas mästare” töms på innehåll? Och vem ska nu orka upprätthålla intresset för resterande avsnitt?

Text: Annika Taesler

Relaterat:
Aftonbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Girls, TV-serien: Ett trovärdigare New York

by

Vad? Girls, TV-serie
Bolag: HBO
Av och med: Lena Dunham
Producent: Judd Apatow
Premiär på Canal+ 26 maj

Det återkommande Comedy Awards, som gick av stapeln i New York för en dryg vecka sedan, fick i år en oväntad feministisk touch. I ett tal som nu sprids över Internet passade Matthew Perry på att ge en känga till alla (manliga) kritiker som nyvaket utropade förra året till den kvinnliga komikens födelse. ”This wasn’t the year women became funny, this was the year men finally pulled their heads out of their asses” konstaterade Perry, och vann antagligen åter några av alla de kvinnohjärtan som bultade extra hårt för honom under Chandler Bing-tiden.

Visst hade han rätt. Framför allt vårens/sommarens premiär av Bridesmaids blev ett wake up-call för dem som fortfarande trodde att kvinnor bara vill visa sig på vita duken med fuktiga läppar i romantiskt motljus. Och även om många (inklusive jag själv) skruvar generat på sig av kiss- och bajsskämt, oavsett om det är kvinnor eller män som levererar dem, ska den här filmens betydelse för kategorin tjejer-som-vill göra-annat-på-film-än-vifta-med-ögonfransarna inte underskattas.

Judd Apatow, som producerade Bridesmaids, har nu satt tänderna i ett nytt projekt som vill revidera den här trötta bilden. Med HBO-serien Girls, om fyra tjejers liv i New York, har han sagt att han vill ge män en ”insight into realistic females”. Den verkliga stjärnan i detta fall heter dock Lena Dunham. Som seriens skapare, manusförfattare, regissör och huvudrollsinnehavare är det kring henne det mesta snacket, och de närmast unisona hyllningarna, har florerat. Att Hannah, hennes karaktär, ska ha inspirerats av verkliga händelser i Dunhams liv har bara bidragit till hypen. The Hollywood Reporter har kallat serien ”brilliant”, och här i Sverige beskriver DN:s Hanna Fahl den som ”den bästa, mest plågsamt realistiska skildring av åren mellan tjugo och trettio jag sett på TV”.

På förhand tycks en jämförelse med Sex and the City oundviklig. Fyra tjejer, standardiserat olika personligheter (den snygga/bohemiska/oskulden och så vidare), massor av frispråkigt sexsnack. Med största sannolikhet är det också därför den serien nämns bara ett par minuter in i första avsnittet, samtidigt som en en affisch med de hysteriskt retuscherade SATC-kvinnorna får pryda ett av tjejernas rum. Vid det laget har dock alla tittare med ögonen öppna lagt alla sådana liknelser åt sidan. De glossiga klubbinteriörer Carrie & Co trippade igenom är här ersatta av en sunkig soffa hemma hos killen som bara ses när han är sugen på sex, en gynekologstol och en lägenhet som tittaren faktiskt kan tro på att tjejerna har råd med. Till och med ljussättningen är dassigare – med flit, naturligtvis.

Det vore heller inte HBO om vi inte bjöds på många nakna kroppsdelar, och särskilt Hannah själv visar det mesta av det bästa redan i första avsnittet. Ett par år in på tio-talet borde jag inte behöva bli så förvånad, och glad, över att få se en kropp som knappt existerar framför kameralinsen. I verkligheten skulle Hannah antagligen beskrivas som ”normal” – i TV-rutan blir hennes mjuka överarmar, valk på magen och celluliter exotiska delar av hennes personlighet. Bidrar de till något så är det att öka trovärdigheten.

Ändå är det något som skaver. Framför allt ser jag fortfarande inte, efter de tre inledande avsnitten, vilket kittet är som håller de sinsemellan så olika tjejerna samman. Hur Marnie står ut med hysteriska Shosanna övergår mitt förstånd, och en halvtimme med tidsoptimistiska Jessa (som antagligen ska vara ”härligt frigjord”) måste vara mer än någon människa mäktar med. Där har Lena Dunham något att fundera på till nästa säsong, som redan är beställd. Och som – trots allt – även jag kommer att se. Om inte annat så för magvalkens skull.

Text: Annika Taesler

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,