Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Göteborg

Way Out West 2009: Minnen och tokdans

by

glasvegas
Det här är ingen recension. Om det är någon genre över huvud taget är det ett kåseri, en promenad längs the memory lane. Som utgångspunkt: Musik är ett måste, ett sprittande livselixir som rör upp gömda känslor och lockar fram tankar man trodde sig ha glömt rörande kärlek, ilska, nostalgi och vänner från förr.

Fredagen inleddes med Band of horses, och i tanken är jag tjugo nånting och spelar av Jayhawks ”Tomorrow the Green Grass” på kassett. Det ligger fortfarande kvar i skokartongslådan hemma. Publiken vaggar långsamt i takt och solen lyser över gräsmattan framför Björngårdsvillan. Därefter följer en kick i form av Robyn på bästa nostalgihumör: ”Push it”, ”I want to break free” och inte minst – en vitklädd Dr Alban i ”No coke”. Dags att plocka fram ”Hello Africa”-lp:n igen? Kanske…

Några timmar senare blev jag kär. Glasvegas stod på scen och min omslagsaffisch av ”London Calling” blev plötsligt verklighet. Ren, rak rock i skotsk förpackning, en kärleksförklaring som sätter alla romantikers hjärtan i brand och fäller vem som helst till marken. Sanslöst vackert och alldeles, alldeles underbart.

Lördagen gick i studsandets tecken. Vampire Weekend satte igång i regnet och sedan gick det inte att sluta. De hoppade, trallade och gav publiken komplimanger för alla snygga plastskynken. Gunget fortsatte med Amadou och Maryam och exploderade i och med att Basement Jaxx körde röjarparty iklädda årets blingigaste scenkläder. Vansinnigt, energifyllt och årets konsert. Japp.

Under My Bloody Valentine vandrade tankarna bort över träden. Skön meditation. Deras suggestiva ljudlandskap spreds genom Slottskogen och när rundgången ekade som mest funderade jag över vad de egentligen ville? Orsaka masspsykos, testa publikens tålamod, eller…? Lily Allen tog över och studsandet återkom lätt till hennes uppkäftigt, gulliga popslingor.

Teddybears lockade mig dock mer, och kvällen slutade med björnhuvuden, Kraftwerk-referenser, ”Automatic Lover” och ”Cobra Style”. Det var bara att dansa och le. Way out west är slut för i år, och jag längtar redan tills nästa gång.

Relaterat:
Göteborgsposten 1
Göteborgsposten 2
Göteborgsposten 3
Dagens Nyheter
Aftonbladet
Expressen om My Bloody Valentine
Expressen om Vampire Weekend
Expressen om Lily Allen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

My Bloody Valentine – rapport direkt från spelningen

by

kevinshields
SMS från Kulturbloggens JS:

My Bloody Valentine.
Ah!! Två öron räcker inte för den här underbara musiken. Det är fullkomligt genialiskt.

Avslutningen med 15 minuters oljud i ”You made me realise” är fantastisk och ”Only Shallow” är i en klass för sig.

Festivalens eller kanske världens bästa band!

Relaterat:
Göteborgsposten, Svenska Dagbladet.

Fakta om My Bloody Valentine i Wikipedia:
My Bloody Valentine är ett alternativrockband som grundades år 1984 på Irland. Musiken har klassificerats som dream pop, noisepop, post-punk samt shoegazing och domineras av högljudda ljudmattor med gitarrer och distorsion, särskilt på de senare skivorna. Albumet Loveless, som släpptes 1991, anses allmänt vara shoegaze-stilens höjdpunkt och ett av 90-talets mest banbrytande album. Bandet har inte släppt några skivor sedan Loveless. Frontmannen Kevin Shields har de senaste åren mest ägnat sig åt Primal Scream, där han även är medlem.

Bandets musik går att höra i filmen Lost in Translation (låten ”Sometimes”), som Kevin Shields även skrivit lite originalmusik till (”City Girl” och ”Ikebana”). Han remixade även ett par låtar för samma regissörs efterkommande film, Marie Antoinette (film, 2006).

2007 avslöjade Kevin Shields att bandet skulle återförenas och även släppa ett nytt album. De har nu återförenats och turnerade i bland annat Storbritannien och Danmark (Roskildefestivalen). 2009 kommer de göra ett besök på Way Out West i Göteborg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Full pott till Basement Jaxx på Way Out West

by

Basement Jaxx
Full pott till Basement Jaxx. De invaderade scenen med den roligaste, röjigaste och mest dansvänliga konsert jag har sett i år.
Varje låt var som att ramla på ett nytt party. Jag fortsätter lyckligt att dansa genom natten …

Basement Jaxx på MySpace.

Basement Jaxx, officiell hemsida.

Lite fakta om Basement Jaxx från Way Out Wests hemsida:

Den brittiska houseduon som headlinar stora festivaler och tillsammans med Radiohead har lösningen på skivbranschens kris. De har US-ettor såväl som samarbeten med Yoko Ono såväl som Roger Sanchez på meritlistan och känns tillsammans med Daft Punk och Prodigy som de som byggde en scen av kombination kommersiell framgång och mörkaste klubbkultur.

Where’s your head at- Basement Jaxx

Recension i Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Way Out West slog publikrekord och sålde slut

by

slutsaltfinal
Ett mail från arrangörerna till Way Out West talar om att festivalen i Slottsskogen i Göteborg har sålt 25.000 biljetter och därmed blev slutsåld.

Mailet:

Nu runt kl åtta på lördagskvällen sålde vi slut på alla 25.000 biljetter till Way Out West 2009. Därmed har vi slagit nytt publikrekord och även fått den stora glädjen att sälja slut tredje året i rad. Alla tre Way Out West har alltså fått sätta lappen på luckan. Nu fortsätter festen i Slottsskogen och sen på Stay Out West i stan. Tack alla, alla! Tack.

En anledning till den lyckade festivalen var säkert populära Robyns spelning, som tydligen var minst lika bra som många hade hoppats på.
Aftonbladet:

Göteborgsk indierockfestival, syntiga Arvika, svenniga stadsfester, Letterman eller kreddig modetillställning spelar ingen roll. Robyn passar i alla sammanhang och skulle kunna vara ett dragplåster nästan överallt.

Nyss fyllda trettio är hennes status i popsverige obestridbar. Inte konstigt att hon äntrar scenen med en pondus värdig Mary J Blige.

Ett annat skäl är förstås hajpade skotska bandet Glasvegas som också svarade upp till alla förväntningar.
Aftonbladet:

Tokhypade och förband åt ett av världens största rockband. Men Glasvegas är övertygade om att det bara är början på deras framfart.

– Vi kommer att bli större än U2, säger gitarristen Rab Allan.


Här är Kulturbloggens recension av Glasvegas spelning.

Relaterat: Göteborgsposten

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vampire Weekend på Way Out West: Dunderkur mot regn

by

vampire_weekend2
Två recensioner av Vampire Weekends spelning på Way Out West, från två kulturbloggare:
Kulturbloggen rekommenderar. Dunderkur mot regn! Ta ett kilo glad studspop i form av Vampire Weekend. Blanda ner obegränsad mängd ösregn över det grönskande festivalområdet, bandmedlemmar söta som socker och grymma skabeats. Skaka väl och tokflina samtidigt. Toppa med chica ponchos och en hitkavalkad som heter duga. Klart.!
Av Jenny Fornell

Vampire Weekend, nästa recension
Trots regnet lyckades de locka den publik de förtjänar. Deras excentriska men ändå lättillgängliga pop hör verkligen hemma på en festivalscen. Allsången i ”A Punk” är en höjdpunkt.
Av JS

Vampire Weekend på MySpace.

Om Vampire Weekend från Wikipedia:

Vampire Weekend är en amerikansk musikgrupp, bildad 2006 i New York och bestående av Ezra Koenig (gitarr), Rostam Batmanglij (keyboard), Chris Tomson (trummor), Chris Baio (bas). De spelar indiepop med influenser från afrikansk och klassisk musik.

Bandet slog igenom för en internationell publik i början av 2008 med sitt självbetitlade debutalbum, utgivet på skivbolaget XL Recordings.

Vampire Weekend – A-Punk

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Relaterat: Göteborgsposten