Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

indie

Ian Brown från The Stone Roses till Sverige

by

ianbrown_lug
Mannen med det definierade ap-hakpartiet har alltid haft en egen plats i mitt hjärta. En stor del. Den ödsliga svärtan i ”I Wanna Be Adored” som *The Stone Roses *framförde utan pardon odödliggjorde Ian Brown. Tyvärr blev den tumultartade framtiden för bandet ett blodigt stiltje och det världsherravälde som sågs i horisonten gick dem om intet. En guldartad fortsättning blev det istället för Brown som fortsatte locka fram euforin hos oss inbitna följeslagare.

När The Stone Roses slets sönder och samman av bolagsproblem och diverse internt tjafs lämnade de efter sig ett tråkigt tomrum och den ende som kunde fylla det var Brown själv. Med sin solokarriär har han krönt sin hjässa med otaliga framgångsbevis och det krävs inte en apa för att förstå hur influentiell som artist han är. 1998 kom hans första album, ”Unfinished Monkey Business”, som mer än annat fick kritikerna och lyssnarna på fall. Nu, mer än tio år senare, ligger han fortfarande och trycker på en nerv som inte går att förneka eller undvika. På nya plattan ”My Way”. leverar han med tjuvsäker arrogans elektrifierade stompiga hits som andra musiker alldeles säkert skulle döda för.

Brown är en ikon kort och gott. En ikon som visar var det tunga skåpet ska stå. Mitt på fucking planen! Han förärar oss (ja, det är en ära) med två besök i januari och hundra eller tusen mil är ingen sträcka eller ursäkt för att inte infinna sig. Svart på vitt. Svart på vitt.

28 jan – Stockholm, Göta Källare
29 jan – Malmö, KB

Biljetterna släpps fredag 6 november 10.00

www.ianbrown.co.uk

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Drömskt och associativt: Cranes på Parken i Göteborg

by

Cranes @ W2 (1D033877)

”Mitt indiehjärta slår och slår och slår…” I fredags befann jag mig i ett musikaliskt drömlandskap. Det brittiska indie-shoegaze-gothpop-bandet Cranes gästade Parken i Göteborg. Det var som att flyta omkring i en skön bubbla av lugn, samtidigt som intensiteten i låtarna och Alison Shaws eteriska och på samma gång vassa röst tog andan ur en.

Cranes lyckas med att koncentrera det som gör brittisk indie till min favoritmusikgenre: gitarrerna som smyger sig in och bygger upp en energi och styrka som sedan blommar ut när det närmar sig slutet på låten. Manglandet ger nerv åt musiken och den lågmält, intensiva stegringen går aldrig till överdrift utan finns där helt självklart.

Gitarrslingorna hos Cranes drar iväg med mig och får mig att vilja lämna vardagen. De tar mig någon annanstans samtidigt som Shaws röst håller mig kvar här och nu, får mig att vilja sparka i höstlöven och le mot blek sol. Det pulserar, rör sig, lever och är oerhört dynamiskt. Det är närvaro och meditation i en självklar mix.

Ljudet är bland det bästa jag har upplevt på en lajvkonsert. Det är balanserat, välmixat och med en styrkenivå som gör att jag för en gångs skull kan skippa öronproppar och njuta fullt ut av vad som sker på scenen. Associationerna avlöser varandra i en aldrig sinande ström: att köra bil på blankvåta höstvägar, att älska långsamt och vackert, att befinna sig i på den oklara, sköna gränsen mellan dröm och vakenhet.

I slutet av konserten sprider sig cirkuskänslan i lokalen. Det går att ana positivspelaren som tackar för de slantar som slängs i hans trasiga hatt medan han vevar fram tonerna på det gamla positivet. Karusellen går runt, runt och doften av popcorn hänger lätt i luften. Fast så är det ju inte. Vi står i en källare och ser Cranes, ett band som har förmågan att väva in drömmar i verkligheten, som får mörkret att verka vänligt och som gör en av de bästa konserter jag har sett i år.

Läs mer: PK Musik, Cranes fanforum, MySpace, Babel

Fuck Buttons till Sverige

by

fuckbuttons
3 december – Göteborg, Parken
4 december – Stockholm, Strand/Popaganda

Fuck Buttons är tillbaka med andra skivan ”Tarot Sport” och formkurvan pekar stadigt uppåt. Med ”Street Horrsing” etablerade sig Bristolduon snabbt med sin pulserande electroniska shoegazing, kryddad med en stor nypa hypnotiskt brus. På ”Tarot Sport” är all sång puts väck och det ges plats för mer elektronik, bas och beats. I de långa låtarna byggs det upp massiva ljudväckar som sveper in en i värld fylld av både oljud och skönhet.

Fuck Buttons visade på Acceleratorfestivalen 2008 hur de även live kunde trollbinda en publik och nu är det äntligen dags igen då bandet besöker Göteborg och Stockholm i början av december.

www.fuckbuttons.co.uk
www.myspace.com/fuckbutton

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Julian Casablancas från The Strokes till Sverige och släpper soloalbum

by

julian_casablancas

30 november – Köpenhamn, Vega
1 december – Stockholm, Göta Källare

Nyårsnatten 2000 skulle jorden gå under. Det är möjligt att så skedde. Och likt Fenix återuppstod den år 2001. Då kom The Strokes. Likt de stora Palme och Guillou var de sprungna ur överklassen men med ett brinnande driv att revolutionera. Att det i the Strokes fall utgick från världens huvudstad och tog formen av musik är en bisak.

Fanbärare för detta korslösa tåg var den snyggaste och coolaste snubben sen Vicke Viking. När flickvänner skulle ge hänget en komplimang löd det ”du är lite lik Julian” och västvärldens samlade pojkvänner stod i ”Julian-pose” framför spegeln och blev lite mindre och lite mer män. Alla försökte vi hitta den där nonchalanta kaxiga vänligheten, androgynt utan att bli spex. Julian Casablancas är som en smart Liam Gallagher, han behöver inte hänga ut kuken och bröla för att vara en cool jävel. Han gjorde det OK att vara lite lönnfet, gulblek och svettig – utan att för den skull vara Charles Bukowski.

casablanckas_cover_3_largeNu är det betaversion på g: Julian Casablancas debutalbum ”Phrazes of the Young” tornerar dina spellistor innan du hunnit starta Safari och ikonen ifråga turnerar Europas grus nästan lika snart. Sverige och Danmark inkluderat. Casablancas har en timing som är unik i samtida rocksång. Han styr med släpande steg ett våldsamt musikaliskt driv och lyfter när han vill locket till Pandoras box. Med växelvis ömsint förståelse och ömsom frustrerat rasp har han kokat en samtida soppa med om nåt stundom mindre guror till förmån för mer urbant sväng. Fortfarande med samma lätt dolda underdelning av sextondelar och trioler som tillför ett våldsamt driv. Mer elektronik och funk, utan att för den skull bli trött åttiotal.

Julian Casablancas är likt kungar och grekiska gudar av födseln cool. ”Phrazes of the Young” med stöd av tyngdlagen cool. Utanför fönstret är det cool. Vi ses i värmen, front row motherfuckers – där salivet träffar dig i pannan.

The Strokes frontman Julian Casablancas släpper soloalbumet ”Phrazes for the Young” den 4 november. Albumet spelades in under 18 månader i Los Angeles, New York och Nebraska tillsammans med producenten Jason Lader. Julian har själv skrivit och komponerat de åtta låtarna på ”Phrazes for the Young”

Första singel ut från albumet är ”11th Dimension”.

Track listing:

1. ”Out of the Blue”
2. ”Left & Right in the Dark”
3. ”11th Dimension”
4. ”4 Chords of the Apocalypse”
5. ”Ludlow St.”
6. ”River of Brakelights”
7. ”Glass”
8. ”Tourist”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Utlottning: Biljetter till Cranes konsert i Göteborg

by

Ali.Cranes.304dpi

Fredag den 30 oktober spelar brittiska bandet Cranes på Parken i Göteborg. Kulturbloggen lottar tillsammans med konsertarrangören PK Musik ut två biljetter till konserten. Dessutom får de två vinnarna ta med var sin vän. För att medverka i utlottningen, maila ditt och din väns namn till: jenny@kulturbloggen.com. Märk mailet ”Utlottning Cranes”. Sista dag för att delta i utlottningen är torsdag 29 oktober 2009.

Daniel Johansson på PK Musik tror att Cranes kan bli årets spelning i Göteborg. Är du nyfiken på att se om han har rätt? Delta i utlottningen och ha chans till en skön konsertupplevelse i höstmörkret.