• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

TV-serie

Recension av tv-serie: The Swarm – ett bottennapp och en stor besvikelse

13 juni, 2023 by Rosemari Södergren

The Swarm
Betyg 1
Premiär på Viaplay 28 maj 2023
Regi Luke Watson, Philipp Stölzl, Barbara Eder
Medverkande Alexander Karim, Cécile De France, Leonie Benesch, Joshua Odjick, Takehiro Hira mer flera

Serien har marknadsförts stort som en miljöthriller av Game of thrones-producenten Frank Doelger så förväntningarna har varit stora. Serien är påkostad och har flera intressanta skådespelare. Hotet mot mänskligheten kommer från havet och tyvärr blir det en enda stort magplask av denna serie.

Runt om i världen dyker det upp egendomligheter. Valar attackerar båtar och dödar människor genom att krossa skepp. En hummer skickar ut ett gift som dödar människor. Miljontals krabbor kravlar upp på land och dödar allt i sin väg. Tsunamier förstör och dödar allt i sin väg.

Vad ligger bakom? Hur kan havet skapa sådana mutationer? Forskare runt om i världen samlas. Några av dessa forskare kommer fram till att de tror att det är en intelligent varelse som ligger bakom. I ledningen för dessa forskare står Dr. Sigur Johanson som spelas av den svenska skådespelaren Alexander Karim, som inte gör sin bästa roll precis. Han är styltig och svår att tro på liksom en rad av övriga skådespelare som är en del i att serien är ett botten-napp.

Två andra roller som är svåra att känna för är några karaktärer otroligt trista och svåra att känna någon sympati för som Charlie Wagner (som spelas av Leonie Benesh som inte tycks ha mer än ett par stela ansiktsuttryck) och sockersöta Leon Anawak (spelas av Joshua Odjick, söt ung man men väldigt förutsägbar i sin näpna roll).

Nå skådespelarinsatser beror ju på anvisningar från regissör och producent. Det som gör serien tså plågsam att se alla avsnitt från är att det är så många intressanta frågeställningar som inte tas upp. Mänskligheten står inför ett hot från en okänd intelligens i havet och det enda vi får se är hur forskare och övrig personal på forskningsfartyget står och tittar in bildskärmar som visar rörelser i havet. Obegripliga bilder som inte går att tolka för oss som inte är havsforskare. Totalt ointressant och ansiktsuttrycken är överdrivna och stela. För att inte prata om hur många andra reaktioner från människor kring attackerna från havet som skulle kunna skildras. Någon enstaka diskussion förekommer, mest mellan de olika forskarna och någon gång med finansiärer. Men det finns så många spännande aspekter som kunde tas upp.

En del i serien som skulle kunna vara spännande är kommunikationen med denna intelligens i havet.
Jag tänker på Arrival som Oscarsnominerades i som bästa film, bästa regi och ytterligare fem kategorier. Där var det också en del fokus på hur mänskligheten kunde kommunicera med intelligens som tänker och kommunicerar på ett helt annat sätt. Men The Swarm kommer aldrig upp på samma nivå kring detta ämne.

Aftonbladet skrev om The Swarm:
Påkostad miljöthriller som tyvärr strandar
Ibland räcker det inte med ett hett ämne, en ”Game of thrones”-producent och jättemycket pengar.

Jag håller med vartenda ord i den recensionen. Den är oerhört påkostad med foto och miljöer från haven, men det räcker inte. Handlingen är för tunn och karaktärerna griper inte tag i mig och det är alldeles för mycket som är förutsägbart och alla de nivåer i berättelsen som skulle kunna finnas med saknas.

Jag besviken på en serie som tar upp ett ämne som skulle kunna vara så spännande och har så många nivåer och existentiella frågor.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: The Swarm, TV-serie, Viaplay

Filmrecension: MH370: Flygplanet som försvann – spännande och djupt berörande

9 mars, 2023 by Rosemari Södergren

MH370: Flygplanet som försvann
Betyg 4
Premiär på Netflix 8 mars 2023
Regi Louise Malkinson

Den 8 mars 2014 försvann Malaysia Airlines Flight 370 spårlöst med 239 människor ombord. Hur är det möjligt? Denna fängslande och engagerande miniserie i tre avsnitt tar skickligt upp de olika teorier som finns kring försvinnandet.

Den 8 mars 2014 försvinner Malaysia Airlines Flight 370 och samtliga 239 passagerarna ombord plötsligt och utan ett spår. Nio år efter händelsen söker fortfarande efterlevande familjemedlemmar, forskare, utredare och journalister efter förklaringar till försvinnandet. Det är fortfarande ett stort mysterium.

Flygplanet lyfte från Kuala Lumpur den 8 mars 2014 på väg till Peking. Det fanns 239 personer ombord: 227 personer från 15 olika länder och 12 besättningsmän. 38 minuter efter avgången skickas det sista meddelandet till flygledningen i Kuala Lumpur. Några minuter senare försvinner planet från flygledningens radar. Ett sista meddelande från piloten ”Goodnight”, sedan är det plötsligt försvunnet från SR.

De olika teorierna utvecklas och vi får höra både de som är för och de som är emot de olika teorierna. På ett skickligt sätt navigerar regissören kring de olika teorierna. Är det USA som ligger bakom? Kina? Ryssland? Flygkaptenen Zaharie Ahmad Shah kan medvetet ha störtat planet MH370 som försvann under mystiska omständigheter över Indiska oceanen i mars 2014.

En kvinna som är duktig på att noga granska foton anser sig ha hittat bild på flygplans-vraket på djuphavsfoton men de stora myndigheterna i Malaysia eller samverkande länder väljer istället att söka på andra platser. Det är en gåta, förstås. Vraket har inte hittats men en person anser sig ha hittar delar från planet. Men det är en hel del frågetecken kring dessa fynd.

SVT berättar:
I juli förra året kunde Frankrike bekräfta att en vingdel som hittats utanför ön Réunion i Indiska oceanen kom från MH370. Den del som nu hittats låg på en sandbank i Mocambiquekanalen, alltså i samma del av Indiska oceanen som den tidigare bekräftade vrakdelen.
Tidigare i år, i mitten av januari, hittade man även delar i Thailand som kopplades till MH370. Dessa visade sig senare inte tillhöra det försvunna planet.

Amerikanen som tog till sin livsuppgift att hitta vrakdelar och som anser sig ha lyckats hitta flera delar är både hyllad och hatad. En del menar att det är alldeles för skumt att han kunde räkna ut var det fanns vrakdelar och ta med sig anhöriga till personen på det försvunna planer och tillsammans leta och hitta flera. Han har till och med blivit mordhotad av de som anser att hans letande är bluff.

Det är en spännande inblick i alla stora teorier men djupt berörande. Att förlora anhöriga är alltid svårt och när de är försvunna blir det ännu tyngre.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Flygplan, MH370, Mysterium, Netflix, Recension av tv-serie, TV-serie

Recension av tv-serie: The Witcher: Blood Origin – som en ballad och en hyllning till kulturens kraft

26 december, 2022 by Rosemari Södergren

The Witcher: Blood Origin
Betyg 3
Premiär på Netflix 25 december 2022
Regi Declan de Barra
Medverkande Sophia Brown, Laurence O’Fuarain, Michelle Yeoh, Mirren Mack, Lenny Henry, Jacob Collins Levy

En spännande fantasy om sex alver och en dvärg som gick samman för att besegra ett mäktigt rike, en diktatur som förtrycker alla folk och har ambitionen att erövra alla världar. Det är en berättelse som utspelar mer än tusen år före The Witcher och som förklarar bakgrunden till vem Geralt är. Men man behöver inte ha sett ett enda avsnitt av The Witcher eller läst böckerna för att hänga med i denna berättelse som utspelas i fyra avsnitt.

Det är en spännande berättelse om kulturens makt, om hur berättelser, ballader och musik kan förena ett folk och få dem att våga stå upp för sin frihet, för att våga utmana de mäktiga förtryckarna.

Det också en skildring av hur de som griper makten alltid drivs av egennytta och deras styre blir för aldrig med dig något positivt för de maktlösa och nedtryckta. Hur fina ord den som griper makten än må använda för att beskriva sitt syfte är en diktatur ändå alltid en diktatur som bara gynnar de mäktigaste. Det har vi sett i människans historia, oavsett om det är en diktatur som kallar sig vänster eller höger så är resultatet alltid det samma när folket stängt ute från möjlighet att påverka makten. Det är likadant i alvernas rike.

Det är mycket alver på flera håll nu, i flera serier. Men till skillnad från Sagan om riken-berättelserna är alver inte denna tv-serie inte bara goda och spröda varelser utan kan vara lika egennyttiga och giriga och obevekliga som människor i vår verkliga historia. Liksom människor kan skapa nazism och andra förtryckande system som i Iran kan alver skapa lika stor terror och ofrihet.

Serien är en miniserie medfyra avsnitt vilket är positivt. Det är alldeles för många serier som drar ut på handlingen mer än vad som är kvalitetsmässigt. Det märks hur många serieskapare vill mjölka ut så mycket som möjligt genom att göra många avsitt. Fyra avsnitt är ett bra format för denna berättelse som blir som en ballad. Serien hade nog fått ännu högre betyg om inte varit något för många blodiga scener. Det är en vacker, spännande, äventyrsberättelse som utspelas i alvernas värld, en berättelse som blir som en ballad.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: fantasy, Fantasy-serie, Netflix, The Witcher, TV-serie

Recension av tv-serie: The Crown säsong 5 – mörkare och mer kritisk

6 november, 2022 by Rosemari Södergren

The Crown säsong 5
Betyg 4
Premiär på Netflix 9 november 2022

Den femte säsongen av The Crown är troligen en av höstens mest efterlängtade tv-serier. Denna tv-serie om brittiska kungahuset och dess drottning Elizabeth II och hennes tid som monark för det brittiska samväldet har många tittare. Alla säsonger har varit välgjorda draman, delvis fiktiva och delvis byggda på verkligheten. Vi har fått en inblick i den brittiska monarkin på gott och ont. I denna femte säsong ändras stämningen och vrids om och blir mörkare och mer kritisk. Säsongen har tio avsnitt som utspelas under 1990-talet, ett decennium då den brittiska monarkin hade en många problem och dess popularitet var låg med ett undantag: folket älskade prinsessan Diana som var gift med tronföljaren prins Charles.

Redan i fjärde säsongen skildrades hur populär prinsessan Diana var hos folket och hur obesvärat och naturligt hon kunde möta människor. Något som tycktes väcka viss avundsjuka och missunnsamhet hos framför prins Charles.

Denna femte säsongen tar upp en opinionsundersökning som en brittisk tidning publicerade som visade att folket tyckte att drottningen var gammaldags, för konservativ. En majoritet ville se en monarki som följde med i tiden, som anpassade sig till moderna tider. Denna opinion visade sig också i det politiska valet några år senare då Labour gick mot en storseger. Vi får följa hur prins Charles tar fasta på detta och försök få gehör för sina idéer om hur den brittiska monarkin skulle kunna förnyas. Han försöker till och med förmå drottningen av abdikera till förmån för honom.

Den brittiska skådespelerskan Judi Dench har uttryckt skarp kritik denna femte säsong:
Den brittiska skådespelerskan Judi Dench skriver i ett öppet brev publicerat i The Times att hon tycker att serien skildrar den brittiska kungafamiljen på ett grymt och orättvist sätt och att det i början av varje avsnitt borde poängteras att det är ett fiktivt verk.

Jag kan förstå vad Judi Dench menar. Skildringen av drottningen och hennes hov är inte särskilt smickrande. Denna säsong är mer ett drama och fiktiv än tidigare säsonger, i alla fall uppfattar jag den så. Men för mig gör det serien bättre och starkare. Den fjäskar inte för monarkin men svartmålar inte totalt heller utan visar på ett realistiskt sätt hur människor agerar och som får mig att se monarkin ur olika perspektiv.

Drottningen (spelas av Imelda Staunton) skildras mer förstelnad i sin position är tidigare säsonger. Hon har alltid skildrats som traditionell och konservativ men tycks blivit mer stel i denna säsong. Det är lätt att känna antipati mot hennes karaktär då vi ser hur otrevlig hon är mot den egyptiska mångmiljardärer Mohamed Al-Fayed, pappa till Dodi som omkom tillsammans med Diana i en bilolycka i Paris 1997. Bilolyckan är inte med i denna säsong, jag förmodar att den kommer i säsong 6.

Imelda Staunton är ganska porträttlik och likaså Elizabeth Debicki som Diana liknar originalet. Däremot är inte Jonathan Pryce som Prins Philip, drottning Elizabeths make, särskilt lik sitt original, fast sminkad till viss likhet. Dominic West som prins Charles, har inga likheter alls med prins Charles. Dominic West gör nog aldrig någon dålig rolltolkning och han är mycket stark i rollen som prins Charles som skildras mer energisk och självsäker än i tidigare säsonger – också hans flickvän Camilla och deras förhållande skildras mer positivt är jag sett någon annanstans. Det blir begripligt hur nära Camilla och Charles står varandra. Fruktansvärt tungt för Diana, förstås, som upplever att de varit tre i deras äktenskap från första början.

Diana framställs som väldigt skör och så ensam. Jag får nästan ont i magen när jag ser hur ensam och isolerad hon tycks vara. Jag blir lite skeptisk till hur realistiskt det är. Hon syns i stort sett aldrig tillsammans med sina två söner. Hennes ensamhet utnyttjas samvetslöst av BBC då hon luras till den numer kända/ökända intervjun där hon får häva ur sig kritik av den brittiska monarkin.

Det är en starkt säsong och jag tycker det är viktigt att se den som ett drama som bara delvis bygger på verkligheten.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Recension av tv-serie, The Crown, TV-serie

Recension av tv-serie: Stranger Things 4 – riktigt bra

25 maj, 2022 by Rosemari Södergren

Stranger Things 4
Betyg 4
Premiär på Netflix 27 maj 2022
Regissörer Bröderna Duffer (401, 402, 407, 408, 409), Shawn Levy (403, 404), Nimród Antal (405, 406)
Manusförfattare Bröderna Duffer (401, 402, 407, 408, 409), Caitlin Schneiderhan (403), Paul Dichter (404), Kate Trefry (405), Curtis Gwinn (406)

Säsong 4 av denna kultförklarade serie är säkert efterlängtad. De två första säsongerna av denna så speciella tv-serie, unik i sitt slag med en blandning av mystik, skräck och symbolism. var mästerliga. Allra allra bäst var säsong 1. Men i säsong 3 tog actionskräck-genren över för mycket och det hur inspirerad seriens skapare är av tv-spel blev för uppenbart. Säsong 4 balanserar elegant mellan den mystiska atmosfären i de första två säsongerna och skräckaction från den tredje. Det är spännande, emellanåt olidlig spännande, överraskande ibland, roligt och romantiskt gulligt några gånger också. Det är skickligt berättat, skickligt filmat och imponerande.

Serien utspelas under 1980-talet, handlingen i den första säsongen är från 1983 och den andra säsongen är 1984. Varje säsong tar ett år i taget. Åttiotals-känslan är en av seriens nostalgiska styrker. Tänk att det fanns en tid då ingen gick runt med mobiltelefon och inte kunde följa någon på Facebook. Redan denna så väl förvaltade tidsmiljö ger serien högt betyg. Även om säsong 3 var knepig här då Mike, Will och de andra som var barn och sprang runt i kortbyxor i de första två säsongerna fortfarande sprang omkring i kortbyxor men med långa ben och det såg jättelöjligt ut. I denna fjärde säsong har barnen fått bli de tonåringar som de är och både Mike och Will har äntligen fått på sig långbyxor.

Handlingen i denna fjärde säsong börjar sex månader sedan den stora striden i slutet av tredje säsongen, Battle of Starcourt. som ledde till stor skräck och förödelse i Hawkins. Kompisgänget är för första gången separerade. Will och Jomathan har flyttat till Californien tillsammans med sin mamma Joyce.

Kompisgänget, som är separerade för första gången, kämpar med efterdyningarna av slaget och försöker samtidigt navigera komplexiteten med gymnasiet. El, som nu går under namnet Jane, har liksom övriga börjat i gymnasiet, vilket inte är så kul för den som är lite udda. Men något skrämmande övernaturligt hot kommer och gånget måste på olika hålla sätta igång och försöka hysta upp mysteriet. Det blir spännande och läskigt och berörande. Räkna med en spännande ny säsong och att du får svar på en del frågor om El och laboratoriet i Hawkins.

Några intressanta nya karaktärer dyker också upp. Så vad som än händer i de två återstående avsnitten i denna säsong finns det säkert underlag för en femte säsong med tanke på de olika karaktärerna. Det är fascinerande och imponerande hur serieskaparna lyckas både mejsla ut de olika karaktärerna men samtidigt ge dem djup i sig, de blir trovärdiga människor även om de ibland målas upp med komik.

De första sju avsnitten i säsong 4, volym 1, har premiär 27 maj medan de sista två avsnitten, volym 2, kommer 1 juli. En fundering finns förstås: varför släppa säsongen i två omgångar? Siffror visar att Netflix förlorat ett stort antal prenumeranter i Storbritannien. Konkurrensen mellan streamingtjänster har hårdnat. Kriget i Ukraina och efterverkningar efter covid-19-pandemin har satt igång en inflation som gör att många familjers ekonomi försämrats. Det är naturligt att många börjar se över sina kostnader och väljer kanske bort en eller fler streamingtjänster. Samhället öppnat upp och det finns annat att göra än att sitta inomhus och kolla på tv-serier. Kan uppdelning av säsong 4 av en av årets säkert mest efterlängtade säsongspremiären på Netflix vara ett sätt att ”lura” prenumeranter att behålla Netflix under sommaren?

I rollerna: Winona Ryder (Joyce Byers), David Harbour (Jim Hopper), Millie Bobby Brown (Eleven), Finn Wolfhard (Mike Wheeler), Gaten Matarazzo (Dustin Henderson), Caleb McLaughlin (Lucas Sinclair), Noah Schnapp (Will Byers), Sadie Sink (Max Mayfield), Natalia Dyer (Nancy Wheeler), Charlie Heaton (Jonathan Byers), Joe Keery (Steve Harrington), Maya Hawke (Robin Buckley), Priah Ferguson (Erica Sinclair), Brett Gelman (Murray), Cara Buono (Karen Wheeler) och Matthew Modine (Dr. Brenner).

I övriga roller syns Jamie Campbell Bower (Peter Ballard), Joseph Quinn (Eddie Munson), Eduardo Franco (Argyle), Sherman Augustus (Lt. Colonel Sullivan), Mason Dye (Jason Carver), Nikola Djuricko (Yuri), Tom Wlaschiha (Dmitri), Myles Truitt (Patrick), Regina Ting Chen (Ms. Kelly), Grace Van Dien (Chrissy), Logan Riley Bruner (Fred Benson), Logan Allen (Jake), Elodie Grace Orkin (Angela), John Reynolds (Officer Callahan), Rob Morgan (Chief Powell), Amybeth McNulty (Vickie) och Robert Englund (Victor Creel).

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Recension av tv-serie, Stranger Things, TV-serie

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 25
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Michael Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

17/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

5 Seconds of summer på Hovet Betyg 5!!! … Läs mer om Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Dina Ögon – Fållan (Kväll 1) - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in