Lykke Li, Jens Lekman, The Drums och Panda Bear är bokade till Way Out West, en av Kulturbloggens favoritfestivaler i sommarn.
Här från deras stolta pressmeddelande:
Ingen inledning, ingen säljande text, inget skitsnack. Vi har bokat fyra stycken artister till Way Out West som vi vet att ni kommer att älska. För det gör vi.
Eller va sägs om en exklusiv spelning av Lykke Li ? JA! Det blir det enda hon gör i Norden i sommar och endast en av två festivaler i hela världen. Eller va sägs om att vi bjudit hem Jens Lekman till Way Out West, hemstaden Göteborgs bästa kalas. Detta blir enda festivalspelningen i Europa.
Till dessa svenska storheter har vi matchade nog två lika fina akter från det stora äpplet New York i form av hett eftertraktade The Drums och Panda Bear . Vi längtar!
Lykke Li säger:
”Jag känner mig otroligt hedrad att än en gång få chansen att spela på Way Out West. Befinner mig just nu nere i grottan och skapar ny musik som jag själv skulle kalla speedad slowmotion. Det har varit ett bra tag sedan jag senast stod på en svensk scen och känner mig som en oskuld på nytt. Lovar att utveckla mina höftrörelser och slagsånger vidare tills dess. Ni är mina partners”
Nya artister som är klara för Way Out West:
LYKKE LI
JENS LEKMAN
PANDA BEAR
THE DRUMS
Lite fakta om de nybokade artisterna, från ett pressmeddelande:
Lykke Li
Med en sådan hälsning som ovan så känns det befogat att klämma ur sig ett ”fuck yeah”. Inte minst för vi vet hur fruktansvärt bra Lykke Li är utan även för att som hon själv nämnde: det har varit på tok för länge sedan vi såg henne på scen! Men det är ju så det blir när man är en hyllad internationell artist med hela världen som arbetsfält…
Med en DNA-pool som gör henne predestinerad till musikaliska höjder har Lykke Li gått från underbarn till underbar och vi liksom en stor skara människor på jorden har henne som idol. Ja, idol. Debutalbumet ”Youth Novels” som banade hennes väg för två år sedan känns lika träffande nu som då. Med all sin stillhet och viss tystnad känns frustrationen och väntan på nästa album lite mindre påtaglig med ett par få sekunder av ”Little Bit” i högtalarna. Dessutom har Lykke Li hintat om att hon kommer spela några nya låtar för oss där i sommarnatten…
Spelningen på Way Out West är minst sagt exklusiv, det blir Lykkes enda spelning i Norden denna sommar och endast en av två festivaler i hela världen.
Jens Lekman
Jens Lekman är tillbaka! Vi bockar och bugar, väntar och längtar, med armarna vidöppna och konfetti i håret. För som vi saknat honom. Det är få förunnat att lyckas sjunga om krossade hjärtan, förstörda fester och psykotiska tjejer och samtidigt få sin publik att dansa, le och kyssa främlingar på allmän plats. Och det är ännu färre förunnat att uppnå en avspänd grace under tiden de gör det. I en mix av handklapp, finurliga melodier och detaljrika texter, grundat med humor och toppat med vemod, lyckas Jens Lekman göra just detta som ingen annan. Efter några år i Melbourne, samarbeten med bland andra Tracey Thorn och Drew Barrymore , turnerande och nya låtar, återkommer Jens Lekman till hemstaden Göteborg och Slottsskogen för att sprida sin fantastiska popmagi.
Med sig i bagaget har Jens Lekman, förutom en mängd EP´s, singlar och CD-R´s, tre fullängdare.”When I said I wanted to be your dog” (2004), ”Oh You´re So Silent Jens”(2005) och ”Night Falls Over Kortedala”(2007). Efter varje skiva har han svurit att aldrig göra musik igen. Men längtan vinner. Med sitt eleganta tonfall förmedlar Jens Lekman en romantisk dröm efter brinnande avenyer, blommande körbärsträd, svarttaxiturer, födelesedagssånger och spårvagnar till himlen; glimrande poppärlor att hålla i handen under mörka nätter likväl som ljusa sommardagar, poppärlor som skapats i en tristessen och övertygelsen om att någonting annat väntar, att det är möjligt att att ta sig någonstans, springa med hjärtat i brand med fickan full av hopp och vidare ut i världen. Vi kan vänta oss en spelning på Way Out West fylld av överraskningar och nya samarbeten. För en stund är längtan stillad.
Way Out West blir den enda festivalen i Europa för Jens Lekman.
The Drums
Någon sa surf och och tankarna flög iväg till ”Misirlou” med Dick Dale men det var bara att lägga ner. The Drums musik är inte ledmotiv till någon Tarantino-skapelse. Än. Likväl är de lika rätt som regissören var någon gång på nittio-talet. Spot fucking on alltså!
The Drums är en kvartett av floridianer som tågluffat upp till kulturkaptitalet i Brooklyn och bestämt sig för att erövra världen. En ohämmad livslust rinner som en röd tråd genom texter och grupperar sig sedan med en smått perfekt melankoli i musiken. Som om The Shangri La’s hade kompats av The Chills och producerats av en återuppstigen Martin Hannett. Det är pop där ordet ’stel’ är ett superlativ och ’new wave’ inte likställs med smala kulörta slipsar utan sprakande ändsparkande musik. Det är svårt, för att till och med säga omöjligt, att värja sig för den totala våg av eufori som sveper över en när man lyssnar till ”Let’s Go Surfing” eller ”Best Friend”, två solskendränkta hymner tillägnade sommaren. Vi faller på knä.
Och med sommaren på tal, yes, ni vet det, så har vi Way Out West att längta till. Trots en galet bra line-up kommer The Drums att ge en rejäl vitamininjektion till hela tillställning. Stå längst fram, le och glöm resten av världen. Det ska vi göra!
Panda Bear
Panda Bear är det nom de guerre som Noah Lennox gömmer sig bakom. Många av oss känner även honom som del av LSD-ruset Animal Collective men ensam är stark sägs det; vi kan gå i god för det gamla ordspråket i alla fall. Vi ska berätta varför!
Detta luddiga utrotningshotade monster som tvingar i sig en mindre bambu-dunge om dagen har på några få år och tolvtumssinglar fått en hel bloggosfär att gapa likt guldfiskar efter mer. Redan 1998 släppte Lennox sitt första album under sin pseudonym men kanske var det först med uppföljaren ”Young Prayer” som kom sex år senare som vi förstod vilken kraft vi hade att göra med. Men inget, absolut ingenting, har varit sig likt efter att ”Person Pitch” sprängde sönder alla vallar 2007. En samplingsfylld stämsångskavalkad som fick varje hjärta att slå jävligt mycket snabbare och varje skalle att gå bort sig totalt i euforin. ”Person Pitch” består av endast sju låtar men det är sju orsaker till extas. Känslan av sol och strand blandat med ett vagt knarkigt tillstånd gör att repeat-knappen åker på och man sitter bänkad i några timmar. Strålande!
Nåväl, nu när vi alla vet hur mycket Panda Bear dominerar så har vi trots det skäl till att både dregla lite i vår nattliga sömn och samtidigt känna enorm frustration under dagen; ”TOMBOY”, pandans avkomma nummer fyra, är inspelad och klar (dregla!) men den kommer inte förrens i September (känn frustration av att vänta!). Tills dess kan vi skatta oss överdrivet lyckliga att Way Out West bjuder in pojken för en stunds frälsning. Tack!
