Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

intervjuer

Marina and The Diamonds återvänder till Sverige

by

22 november – Stockholm, Nalen
23 november – Göteborg, Pusterviksbaren
Då har du chansen att se Marina and The Diamonds.

Efter en lysande spelning på Way Out West kommer fenomenet Marina Diamondis och hennes projekt The Diamonds tillbaka till Sverige.

De svepte över oss, inte som en blyg bris men som en frisk orkan med några EP:s, våghalsiga remixer och så debuten The Family Jewels (fundera på den titeln, Python-fans) nu i februari. I kolgruvan av Idolprodukter hittade vi något mycket dyrbarare. Plötsligt stod en självlysande artist färdig mitt ibland oss. Med en blandning av elektropop och själfulla harmonier vore det alltför lätt att kalla Marina för Kate Bush med färgkritor. Det är så mycket mer. Hon är orädd, nyfiken och just så självsäker som man bara får vara om man är så här bra.

Med en röst som kvicksilver tar Marina till sig glitterdisco och källarballader med samma egensinniga fokus. Vaudeville, Bollywood och cirkus-i-djungeln lurar i bakgrunden. Många, alltför många har försökt att balansera på den slaka linan mellan excentrisk och tillgänglig utan att lyckas. Marina Diamondis tittar aldrig ens ned. Marina & The Diamonds kommer att ge dig en stund som skimrar långt in i nästa år.

Kulturbloggen intervjuar Marina and The Diamonds

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intervju med gitarristen och låtskrivaren i Sad Day For Puppets

by

Stockholmsbaserade popbandet ”Sad Day For Puppets” har ett nytt album – “Pale Silver & Shiny Gold”- på gång, en blandning av skira fina popsånger och rivigare noisepop.
Jag skulle ha svårt att skriva ett album med tio likadana sånger, säger Martin Källholm, gitarrist och låtskrivaren när Kulturbloggen träffar honom i ett litet fik på Södermalm nära Slussen.
Martin bor i Blackeberg så det var smidigt att stämma träff någonstans längs tunnelbanelinjen.
Överallt där det berättas om bandets historia står det att bandets startades i Blackeberg.

Det är både rätt och fel. När bandet bildades bodde Martin i Blackeberg, men ingen av de andra. Egentligen är det bara Martin och Markus Sandgren, som överhuvudtaget är från Västerort, namnet för den del av Stockholm där Blackeberg ligger. Anna Eklund, sångerskan, är från Småland.

När vi träffades för ett möte i min lägenhet och bestämde att vi skulle satsa var vi ju i Blackeberg, så på så sätt stämmer det, säger Martin.

”Sad Day For Puppets” beskrivs ofta som shoegaze och noisepop. Rockband som The Jesus and Mary Chain, Dinosaur Jr, Lemonheads och The Breeders har varit viktiga influenser och det är mixen mellan 90-talsdoftande indiepop, shoegaze och rock som utmärker gruppens stil. Men bandet har också flera låtar som är mjukare pop, som framhävs extra av Anna Eklunds sång.

Martin skriver alla låtar.
All ledig tid hemma ligger jag på soffan med gitarren eller knallar omkring i lägenheten med gitarren nästan hela tiden. Då och då kommer det något vettigt som blir en sång, berättar han.
När han sedan tar med sången till bandet händer det förstås något.
Själva låten är färdig när jag presenterar den för bandet, men sedan händer det ju mycket när vi repar och det gör det de gör.

Även om nuvarande bandmedlemmar träffades hos Martin för lite drygt två år sedan och bestämde sig för att satsa mer seriöst är bandet en slags naturlig vidareutveckling av kamratskapet mellan Martin och Marcus Sandgren, bandets andra gitarrist.

Vi har känt varandra sedan vi var barn och vi började spela tillsammans när vi var 14 år, berättar Martin.

För tio år sedan träffade de Anna Eklund, bandets sångerska och för drygt två år sedan bildades nuvarande sättning. Senaste året har ”Sad Day For Puppets” uppmärksammats också utomlands och de har turnerat en hel del och varit förband åt bland annat Editors, MGMT, A Place To Bury Strangers och The Raveonettes.

Kulturbloggen frågade vilket band som var roligast att vara förband för?

A Place To Bury Strangers , svarade Martin utan tvekan.
De är vansinnigt roliga. Vi var förband åt dem mer än en spelning och då har man chansen att lära känna varandra mer, säger Martin.

Att ”Sad Day For Puppets” spelat mycket ihop, tror Martin, märks på kommande albumet.

Vi har spelat jättemycket ute tillsammans, lärt känna varandra väldigt mycket musikaliskt. Det tror jag hörs, säger han.
En annan skillnad är trummorna och basen.
– Förut hade vi trummaskin, nu har vi en trummis, Micael Back, och vi har fått Alex på bas.

Nu väntar fler turnéer, med start 8 september, ger de sig av till Spanien, Tyskland, Frankrike, Belgien, Holland och Storbritannien. I Sverige gör de en spelning på Strand i Stockholm 9 oktober,

– Sedan är det väl dags att gå in i studion och spela in nästa skiva, säger Martin.

Sad day for puppets är:

Anna Eklund, sång
Martin Källholm, gitarr
Marcus Sandgren, gitarr
Micael Back, trummor
Alex Svenson-Metés, bas

Tre korta frågor till Martin Källholm, gitarrist och låtskrivare för Sad Day For Puppets
Vad inspirerar dig?
Antar att det är det man lyssnat på när man växte upp och tyckte om. Som barn var det mycket hårdrock och sedan blev det mer Smashing Pumkins och The Cure.

Bästa festivalupplevelsen?
Neil Young på Roskilde någon gång i början av 2000-talet. Han har skrivit så sjukt många låtar, men den gången lyckades han pricka in de jag gillar mest.
Vad gör du när du inte sysslar med musik?
Vi har en baby hemma. Faktum är att tre i bandet fick baby inom loppet av två månader, så nu är både Martin, Micke och Alex småbarnspappa.

Här kan du lyssna på Sad Day for Puppets på MySpace.

Tidigare bloggposter på Kulturbloggen om Sad day for puppets:

Lyssna på ny singel från Sad day for Puppets

Sad day for Puppets erövrar England

Sad Day For Puppets “Unknown Colors”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Möte med Torpedo, svenska bandet som spelat in två låtar med Justin Timberlake

by


Torpedo är ett svensk krautpop-band, uppvuxen ur punkarenan. Lägg det namnet på minnet. Du kommer att höra mer om dem. I sommar kommer en reklamfilm att visas världen över där bandet spelar tillsammans med Justin Timberlake.

Kulturbloggen träffade bandets sångare Andreas Hogby och gitarristen Pontus, mitt i värsta flyttstöket för att flytta från en replokal till en annan. De berättade att det först knappt trott att det var ett seriöst förslag när de fick förfrågan om de ville skriva en sång och spela in den tillsammans med Justin Timberlake. Sången skulle göras på uppdrag för det tyska bilmärket Audi.

– Det var svårt att förstå att de ville använda ett luttrat svenskt krautpopband som turnerat på tyska punkklubbar och sovit på golv tillsammans med en slickad RnB-stjärna, säger Pontus.

De berättar om när de träffade Justin Timberlake första gången:

– Vi stod i ena hörnet med en punkig gammal synt och han i andra hörnet med en minikeyboard.

Det var inte helt enkelt, det var som en kulturkrock där två olika världar möttes och förväntades samarbeta.

– Han stod där och visste väl inte vad han skulle göra tillsammans med de svenska skäggiga gubbarna, säger Andreas.

Men efter att ha tittat misstänksamt på varandra och inte riktigt vetat vad de skulle göra tillsammans började de prata med varandra om musik.

– Vi tänkte att han sysslar med musik precis som vi, skillnaden är väl bara att han har en dyrare bil medan vi fick gå i regnet. Så vi började prata om musik. Det visade sig att han också gillar David Bowie och TV on the radio. Och då, när hände något magiskt.

Andreas och Pontus berättar om hur de då började jobba tillsammans. De berömmer Justin Timberlake.

– Han är proffsig och han är en entreprenör och vi uppfattar honom som att han inte heller kompromisserar med vad han vill uppnå. Han har samma inställning som vi och det var bara att hugga i.

För Torpedo var samarbetet intressant på flera sätt. De hade aldrig jobbat med en producent tidigare utan gjort allt sådant själv, mixat och remastrat.

Samarbetet resulterade i två sånger som de spelade in i en studio i Hollywood. Sångerna heter: ”An invitation” och ”Christal Patterns”.
En av låtarna ska snart finnas på Audis hemsida. Det kommer att visas filmklipp på Internet och i slutet av sommar eller i början av i höst kommer reklamfilmen för Audi med deras låt att börja visas.

Någon gång kommer också Torpedo nästa album, som de håller på för fullt att jobba med. Två av låtarna blir förstås de som de gjort tillsammans med Justin Timberlake.

Bandet som spelat tillsammans sedan 2004 består av Andreas och Pontus från Avesta och de andra tre kommer från Västerås, Älvsjö och Haninge.
Om de ska beskriva sin musik:
Någon sorts episk indiekraut.
Mycket inspirerat av tysk kosmisk musik från Düsseldorf. Som Kraftwerk om de hade gjort indierock.

När de skriver sin musik gör de det tillsammans, som i direkt demokrati.

– Vi bollar idéer, alla bidrar till att få musiken att växa fram. Vi jammar och spelar ihop, berättar Andreas och Pontus nickar medhållande.

På samma sätt genomsyrar deras attityd och inställning dem på flera sätt.

– Vi är klart politiska och står till vänster, alla i bandet, säger Pontus.

– Alla borde vara politiker, på sätt och vis. Man behöver inte vara yrkespolitiker för att ta ställning. Det är det viktiga, att alla är delaktiga, fortsätter Pontus.

– Det är den absolut viktigaste valfrågan. Att du engagerar dig.

Det är roligt att intervjua de här två bandmedlemmarna. De står trygga och stadigt och berättar målande om när de varit ute på turné på tyska klubbar: Om hur de sovit på golv bland punkare och lössläppta schäfrar.

– Vi har haft kul och är det bara fler i publiken än vi på scen har vi varit nöjda, säger Andreas.

Tio associationer:
Öl: gott
Bilar: För komplicerade
London: För stort
Punk: Skönt
RnB: Svettigt
Hollywood: Också för stort
Stockholm: Lagom, större än Avesta
Avesta: Inget gnäll
Snabbmat: Tyvärr praktiskt
Schäfrar: Otäcka

Torpedo är:
Andreas Hogby, sång och gitarr
Pontus Levahn, gitarr och kör
Love Martinsson, keyborad
Martin Karlsson, trummor
Erik Welén, bas och kör



Torpedos snygga hemsida.

Torpedo på MySpace.

Foto: Anders Löwdin
Fler bilder av Anders Löwdin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kulturbloggen möter Joel Alme

by

Han släppte ett debutalbum som hyllades av musikkritiker. Men istället för att smida medan järnet var varmt, när intresset var stort kring honom åkte han på turné med ett annat band, som basist för Hästpojken – och dessutom träffade han kärleken och bildade familj.
Joel Alme är en artist som går sina egna vägar. Nu släpps uppföljaren ”Waiting For The Bells” och Kulturbloggen fick chansen att sitta ned och prata med Joel Alme, som sedan debutalbumet flyttat till Stockholm.

Debutalbumet ”A Master of Ceremonies ” släpptes 2008, fick betyg 4 i Aftonbladet och betyg 4 i SVD, likadant i DN. Men Istället för att rida på hajpen och åka på egen turné följde han med Hästpojken. Det var inte direkt planerat, berättar Joel Alme. Han berättar att han inte alls var beredd på att skivan skulle tas emot så bra. Han råkade också träffa kärleken i den vevan. Och det gjorde att han flyttade från Göteborg till Stockholm.
– Vi träffades, förlovade oss och gifte oss, berättar han. Allt gick jättesnabbt. Jag springer ikapp det jag skitit i, i så många år.

Nu har han familj. Kvinnan som blev hans fru hade ett barn och nu väntar de ett barn tillsammans i vår också.
– Jag ville inte ha ett distansförhållande och eftersom hon bodde i Stockholm och hade barn var det naturligt att jag flyttade dit, säger också.
Jag tyckte att jag kände igen meningen från en av låtarna på nya kommande albumet: You only get it once. Att den handlar om att ta vara på tillfället när det kommer.
– Nja, den handlar väl också om att det är så lätt att såra någon.

Trots att han nu hittat kärleken och bildat familj tycker han att den nya skivan är mindre lycklig än debutalbumet.
– Den nya är nog mer orolig. Om man skapar ett nytt liv kan man känna oro för att det ska vara en bluff. Det handlar lite om att våga. Det tror jag påverkar en del texter, säger Joel Alme.

Jag har rätt många sidor med anteckningar från vårt möte. Jag skulle kunna göra som journalister gör: välja ut vad ni ska läsa om. Men jag bestämde mig nu för att istället återge de delar av vårt samtal som jag kommer ihåg och så får ni själva skapa er en helhet:

Om musik
De muisker han själv lyssnar mycket på är bland annat Bob Dylan, Van Morrison, Jonathan Richman, Lou Reed, Don Convey och Neil Young.
Joel Alme lyssnar gärna på album i sin helhet, är inte så mycket för enstaka hits.
– Jag lyssnar mer på skivor som kanske är bortglömda med dem, säger han.
Han berättar att han älskar Enwo Morricones musik. Han gör mest filmmusik, som musiken till Sergio Leones filmer.
– Jag får inspiration av stämningen, säger Joel Alme.

Joel Almes musik är svår att placera i ett fack. Han sjunger kanske mer åt indie/alternative-hållet i den stil som kännetecknar flera göteborgsband, men samtidigt är hans komposition av musiken mer avancerat och har också drag som märks att han är inspirerad av Motown.
– Jag gillar musik när det är musik och inte som en genre, säger Joel Alme.

Om texter
– Mina ideal när det gäller texter är nog 50-talstexter. Jag försöker få det ärligt. Nuet är med ganska mycket.
Jag hoppas det är ärliga kärlekstexter, jag försöker inte förklara livet.

Om nya skivan
– Det är lite nervöst, eftersom den första fick sådan hajp. Den här skivan är lite av en fortsättning.
– Jag har väl hittat ett uttryck och det känns igen och det har satt sig.
– Jag tror att mycket av den musik jag lyssnade på när jag var liten har satt sig inne i mig och påverkar mig.

Om kärleken’
– Kärlek är så mycket.
– Jag gör nu det jag alltid längtat efter: jag har alltid haft en längtan efter en egen familj.
– Jag är killen som var kär i dagisfröken, redan som femåring.

Om Joel Alme just nu
– Jag är en rastlös typ, men har levt ett lugnt liv senaste halvåret, jobbat med nya skivan och ägnat tid åt min familj.
– Har inte druckit en droppe alkohol på ett halvår.
– Jag var tvungen att hitta tillbaka, till att hitta känslan av att det är skönt att vara hemma. Jag är inte där ännu.

Efter skivsläppet
Det kommer att bli en turné i de större städerna i Sverige i vår och Joel Alme kommer att spela på några festivaler. Programmet är inte helt klart än.

Recension av nya skivan i Expressen, Sydsvenskan och Aftonbladet.

Joel Alme – You Will Only Get it Once (Live Musikhjälpen 2009)

Joel Alme – No Luck To Give (Live Musikhjälpen 2009)

Joel Alme – Snart skiner Poseidon

Joel Alme -The Queen’s Corner

Relaterade artiklar:

Intervju med Joel Alme i DN:s webb-tv.
Intervju i Expressen.
Intervju i SVD efter första albumet.
Dagens skiva recension av första albumet.

Joel Alme i Wikipedia.
Joel Alme gjorde låt för blåvitt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Möt Sheri som gjort ledmotivet till Snabba Cash

by

Sheri_Mamia Music

FOTO: Mamia Music

Sheri är artisten som är aktuell med ledmotivet till en av Sveriges största filmsatsningar 2009 Snabba Cash.
I mitten av januari släpps Sheris debutalbum. Singlarna HIT AND RUN och First Sign spelas just nu för fullt på radio. Kulturbloggen blev nyfiken och har gjort en intervju med Sheri.

Berätta lite om dig själv i korthet. Vem är du?
Jag är Sheri, 24 år gammal och lever ut min stora dröm. Jag brinner för min största passion vilket är Musiken,
jag är en tjej med stora drömmar och mål. Är lyckligt lottad över att ha fått möjligheten till den stora chansen som jag har fått.

Hur vill du beskriva din musik?
Musiken vi skapar är intressant och fresh, Pop/RnB med starka hittiga melodier.

Vad inspirerar dig när du gör musik?
Allt och alla, känslor, intryck, kärlek – Listan är lång.

Vilken musik lyssnar du själv helst på?
Jag är en allätare, älskar all musik. Hjärtat slår extra hårt för RnB/Pop/Gospel/Soul…


Hur vill du beskriva din kommande skiva?
Mitt debutalbum är en grym platta som jag är väldigt stolt över. Det är resultatet av hårt arbete och många och långa arbetsdagar från alla involverade.

Några av världens främsta producenter samt låtskrivare medverkar och jag är lyckligt lottad. Det är bara en massa tokhits, spännande ljudbild samt något för alla som gillar Pop/RnB!

Avslöja något du tror att dina fans inte vet om dig?
Love you all very much. Jag är grym på att laga mat, ha haJ


Vad gör du när du inte sysslar med musik?
Mitt arbetschema är hektiskt – Hela 2009 har varit mycket PR fokus, ena dagen fullspäckad med intervjuer, fotograferingar till radio/TV-framträdanden.

Jag försöker konstant hålla mig i form med träning och bra kost. Jag umgås med vänner, nära och kära, jag läser en hel del, jag målar och försöker slappna av.


Var bor du?
Stockholm

Vad har du på gång framöver? Spelningar?
Mycket spännande saker är på gång med signeringar, TV-framträdanden, galor och intervjuer inför nya ”U GOT ME GOOD” singeln som är producerad av Jörgen Elofsson och som är ledmotivet till filmatiseringen av ”SNABBA CASH” som går upp på biograferna i januari och inför mitt debutalbum som släpp den 13 januari vilket känns väldigt spännande och framför allt mäktigt.

Hur har du jobbat med nya skivan?
Via mitt skivbolag Mamia Music har jag fått chansen att arbeta med framstående producenter i både USA och Sverige. Vi har spelat in i allt från Los Angeles med Guns N’ Roses gitarristen Richard Fortus, JC Chasez (former N´sync) till att ha varit i Miami och spelat in med Jack Splash/Rob Waller (Beyoncé, Alicia Keys, Jennifer Hudson) till att ha spelat in här hemma med b la.

Cheiron producenter Jörgen Elofsson (ll Divo, Leona Lewis, Britney Spears, 17 Idol vinnar låtar world wide) och Andreas Carlsson.

Vad betyder musik för dig?
Allt, det är mitt kall i livet

Har du någon drömspelning du vill göra?
MTV VMA’s Radio City Hall NYC och Oscars galan i LA. Det blev tvåJ

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,