• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Halloween

Filmrecension: Hotell Transylvanien 2

14 oktober, 2015 by Jonatan Södergren

transylvanien

Hotell Transylvanien 2
Betyg: 2
Biopremiär 23 oktober 2015

Det är svårt att vara monster i en värld full av sociala medier och selfiesticks.

Hotellet, som numera står öppet för såväl monster som människor, har genomgått en del förändringar. Åtminstone till ytan. Men innerst inne oroar sig Dracula över att hans barnbarn ska vara – gulp – en människa. I den inte helt motiverade uppföljaren till 2012 års animerade 3D-film, Hotell Transylvanien, har nämligen Draculas dotter, Mavis, gift sig och fått en son med människan Jonathan. Den stora frågan huruvida Dennis, som sonen heter, är vampyr eller inte skapar konflikter i Transylvanien.

Mavis matar sin son med avocados istället för spindlar, och drömmer om att flytta till Jonathans föräldrar i Kalifornien med förhoppningen att de ska kunna leva ett någorlunda normalt liv. Medan de på tu man hand åker dit på besök får Dracula ta hand om Dennis, men istället för att följa Mavis riktlinjer tar han med sig sina andra monstervänner – däribland Frankenstein och Mumien – på ett uppdrag att lära upp sitt barnbarn till att bli ett riktigt monster som kan flyga och förvandla sig till fladdermus. Några scener är särskilt underhållande, inte minst ett besök till ett vampyrläger som mynnar ut i kaos.

Animationerna är snygga – även om 3D-effekterna inte bidrar något särskilt – och så har den ju ett fint budskap om öppenhet. Men med sin skrikiga humor och något förutsägbara upplägg är det nog en film som främst riktar sig till de yngre. En godkänd barnfilm i Halloween-tider, jovisst. Dessvärre inte så mycket mer.

Arkiverad under: Filmrecension Taggad som: Halloween, Hotell Transylvanien 2

Halloweenkrönika del 2

25 oktober, 2014 by Redaktionen

corridors_of_blood

Då var det dags för del 2 i den halloweenkrönika där 31 skräckfilmstips, en var för månadens alla dagar, kommer att släppas.

Corridors of blood (1958)
Ett skräckfilmsmarathon är inget skräckfilmsmarathon om det bland filmerna man ska se inte finns ett verk av Boris Karloff, en ikon inom skräckfilmsgenren. Men denna film är verkligen något extra, då den parar ihop Karloff med Christopher Lee, en annan skräckfilmsikon. Filmen handlar om Dr. Thomas Bolton, en kirurg som var verksam under 1800-talet och som strävar efter en metod att bedöva sina patienter med så att de inte ska behöva smärta när de opereras. Då den etablerade läkarkåren ser sådana tankar som humbug börjar Dr. Bolton använda sig själv som försökskanin för sina experiment. Han utvecklar därigenom ett morfinberoende som drar in honom i en ond spiral av kriminalitet, mord och andra hemskheter. Filmen skildrar drogberoende på ett väldigt kusligt vis och scenografin, främst rörande 1800-talets skabbiga kriminella miljöer. Både Boris Karloff och Chistopher Lee gör fantastiska prestrationer och filmen har en nerv och många obehagliga scener som gör att den helt klart åldrats med värdighet.

village_of_the_damnedVillage of the damned (1960)
John Carpenter gjorde en remake av denna film 1995 och det tycks mig som att denna film har överskuggat originalet. Detta är synd, då filmen är en stämningsfull liten skräckpärla värd att ta en titt på. Handlingen utspelar sig i en amerikansk by där alla invånare en dag faller ihop medvetslösa. De vaknar upp efter en stund och allt tycks normalt, men senare visar det sig att byns alla kvinnor under denna tid tycks ha blivit gravida samtidigt. Barnen som föds tycks vara både överbegåvade samt besitta paranormala krafter och det visar sig snart att de har en allt annat än välvillig agenda. Denna film har inte åldrats med lika stor värdighet som ovan nämnda Corridors of Blood, men den har en härlig blandning av skräck och science fiction. Den lyckas dessutom med att porträttera de illavarslande barnen på ett riktigt obehagligt vis.

House of Usher (1960)
house_of_usherEdgar Allan Poe räknas till en av de största skräckförfattarna genom tiderna, så en filmatisering av hans novell Fall of the house of Usher lämpar sig väl här. Filmens regissör är Roger Corman och hans spektrum mellan bra och usla verk spänner sig väldigt långt. Inte så konstigt med tanke på hur otroligt kostnadseffektiv han var. House of Usher tillhör dock hans bättre verk. Historien tar sin början när Philip anländer till baron Ushers hus i avsikt att träffa sin älskade Madeline, syster till baronen. Det visar sig dock att baronen verkar fullkomligt vansinnig och besatt av tanken att det vilar en förbannelse över hans familj. Baron Usher spelas av den alltid lika fenomenala Vincent Price och som vanligt gestaltar han sin roll med bravur. Bortsett från detta vilar en stämning över hela filmen som osar mystik och gotisk skräck.

The innocents (1961)
the_innocentsHemsökta hus är ett av mina favoritteman gällande skräckfilm och i den subgenren är The Innocents väl värd att se. Filmen handlar om Miss Giddens som får jobb som barnskötare åt två föräldralösa barn vilka försörjs av deras förmögne farbror. Barnen bot i ett stort hus på landsbygden, ett hus som tycks bära på en del hemligheter. Hemligheter som verkar vara kopplade till de två barnen. Denna film osar professionalitet. Allt från fotot till musiken till skådespeleriet är oklanderligt. En särskild eloge ska gå till de två barnen vilka utstrålar ett riktigt kusligt obehag vilka ger tittaren kalla kårar längs ryggraden.

Dr. Terror’s house of horror (1965)
dr_terrors_house_of_horrorsDet engelska produktionsbolaget Hammer Films var väldigt banbrytande gällande mängden våld och blod i filmerna de producerade. Inom skräckgenren har de nåt något av en kultstatus och de ligger bakom fantastiska remakes av bland annat Dracula och Frankenstein. Med andra ord känns det givet att inkludera en produktion av Hammer Films i ett skräckfilmsmaraton. Dr. Terror’s House of Horror är inte en av Hammer Films främsta bedrifter, men jag är glad att jag såg den. Filmen är egentligen fem korta episodfilmer vilka alla vävs samman genom att de berättas som historier till fem män i en tågkupé. Berättaren är den mystiske och synske Dr. Terror. Som i de flesta Hammerproduktioner spelas två av nyckelrollerna av Peter Cushing och Christopher Lee. De gör båda som vanligt strålande insatser. De fem episodfilmerna är egentligen ganska löjliga och inte läskiga för fem öre. Men de har en genuin känsla över sig och formatet gör att filmen aldrig blir tråkig. Jag skulle inte rekommendera någon att ägna en fredagkväll åt denna film, men en söndagseftermiddag gör den susen!

Spider baby or the maddest story ever told (1968)
spider_baby_or_the_maddest_story_ever_toldEn titel som denna film bär gör en ju onekligen nyfiken på vad detta är för något spektakel. Och förtexterna gör en om något ännu mer konfunderad. De är animerade på ett vis som för tankarna till en tecknad barnserie och en låt med sång spelas vars melodi och text för tankarna till en slags morbid barnfilm. Men när filmen väl kommer igång väntar en helt annan upplevelse. Handlingen utspelar sig i ett hus i obygden där en minst sagt underlig familj bor. Tre familjemedlemmar är i vuxen ålder, men talar och agerar som barn. Mordiska, sadistiska barn. Dessa tas om hand av det avlidna familjeöverhuvudets chaufför, spelad av skräckikonen Lon Chaney Jr. Nuförtiden är tematiken ”inavlad mordisk familj på landet” ganska vanlig i skräckgenren, men under denna tid får idén ses som ganska originell. Liknande storys har visserligen gjorts i exempelvis The old dark house, men där den filmen förmedlade en gotisk skräck skiner här hillbillieskräcken klart som solen.

Horror of a deformed man (1969)
horror_of_a_deformed_manJag har alltid varit väldigt förtjust i japansk skräck, och då framförallt skräck från 60-talet. Onibaba som släpptes 1964 är en av mina absoluta favoritfilmer. Filmer i den kategorin, som blandade japansk folklore med skräck var ganska vanliga på 60-talet. Mot slutet av detta årtionde började dock filmerna gå från folklorens mystik till ren galenskap. Horror of a deformed man hör till denna kategori. Filmen handlar om en man som rymmer från ett mentalsjukhus. Han kommer till en by där en rik man som råkar vara huvudpersonens dubbelgångare har avlidit. Denna film börjar väldigt intressant, lit som ett mysterium, men strax efter första halvan flummar den ut totalt i allehanda visuella galenskaper. Någon beskrev filmen som en jodorowskyröra och jag måste nog skriva under på den beskrivningen. Tyvärr görs detta inte särskilt bra, och jag skulle hellre rekommendera Jigoku – Sinners of hell från 1960 om man vill se något liknande.
Text: Franz Ung

Du har väl inte missat första delen i denna serie? Här kan du läsa den.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Filmkrönika, Franz Ung, Halloween, Scen

Halloweenkrönika del 1: det finns ingen bättre månad att se på skräckfilm

17 oktober, 2014 by Redaktionen

cabinet.drcaligari

Under oktober månad har jag haft en liten tradition i fyra år. Denna tradition går ut på att se en skräckfilm om dagen och sedan skriva följetongskrönikor kring dessa. Det finns ju ingen bättre månad att se skräckfilm på än självaste halloweenmånaden, så om ni letar efter tips rörande spännande skräckfilmer hoppas jag att ni kommer finna dessa krönikor informativa och användbara.

Dr. Caligaris kabinett (1920)
Denna tyska stumfilm räknas av de flesta som den första riktiga renodlade skräckfilmen. Handlingen tar sin början när en ung man vid namn Francis berättar om sina upplevelser kring den onda Dr. Caligari som kommer till en liten by med en kabinett i vilken han förvarar sömngångaren Cesare. Dr. Caligari använder Cesare för att begå ett antal bestialiska mord, och när Francis bästa vän mördas dras han in i de fruktansvärda händelserna. Denna film är en del av en filmvåg som vanligtvis kallas för den tyska expressionismen, vilken innebär att de känslor som förmedlas på film förstärks av scenografi, kostym och mask. I detta fall märks det särskilt tydligt på scenografin. Hela filmen är som sagt berättad i form av en tillbakablick och filmens scener och dekor har en väldigt drömliknande ologisk men emotionell estetik. Filmen ser därför fantastisk ut och det märks tydligt att Tim Burton varit inspirerad av filmens scenografi och bildspråk. Filmen är väldigt spännande, tät och stämningsfull och jag rekommenderar även de som vanligtvis inte är förtjusta i stumfilm att ge denna film en chans.

Körkarlen (1921)
korkarlenNär vi ändå är inne på stumfilm kan vi lika gärna tala om en svensk gammal skräckpärla. Körkarlen tar sin början i ett hem där en ung kvinna håller på att dö. Hennes sista önskan är att få träffa David Holm, en alkoholiserad livsspillra som inte verkar besitta några som helst försonande drag. David Holm vägrar komma till kvinnans dödsbädd och dör själv kort därefter. Han introducerad för Körkarlen, en spöklik gestalt som hämtar de döda till Andra Sidan, och denne tvingar David Holm att konfrontera sina många synder i livet. Effekterna som används när Körkarlen visas i bild är slående och en kan verkligen förstå att folk blev drabbade där denna liebärande vålnad visades i bild. Filmen innehåller en väldigt tung kristen moral och ett väldigt starkt anslag emot att dricka alkohol. Detta kanske kan anses som predikande och raljerande idag, men en måste komma ihåg i vilken kontext filmen är gjord. Alkoholism var ett otroligt stort problem under denna tid och nykterhetsrörelsen hade en religiös grund, men var samtidigt en folkrörelse där människor i de lägre samhällsklasserna kunde göra sin röst hörd i en demokrati som inte var särskilt demokratisk. Hursomhelst är filmen sevärd både i form av tidsdokument, men även för att historien är väldigt drabbande.

The Devil-Doll (1936)
devildollVi rör oss vidare till 30-talet och får här en film som, liksom många andra skräckfilmer från denna era, introducerar oss för en galen vetenskapsman. Denne har uppfunnit förmågan att krympa människor, vilka när de minskar i storlek även blir hypnotiskt lydiga. En förrymd fängelsekund som är oskyldigt dömd använder denna vetenskapliga upptäckt till att få förkrympta människor att mörda personerna som fick honom bakom galler. Denna film är inte särskilt läskig. Däremot kan en tänka sig att folk blev imponerade av specialeffekterna. Det är onekligen imponerande att se små lilleputtar och normalstora människor agera i en och samma bild, men är man inte intresserad av specialeffekternas filmhistoria kommer man nog tyvärr ha ganska tråkigt under denna film.

Dracula’s Daughter (1936)
draculas_daughterVad vore halloween utan vampyrer? Dracula’s Daughter är uppföljaren till filmklassikern Dracula från 1931 och tar vid där denna film slutar. Van Helsing har just dödat Greve Dracula och blir arresterad av polisen för sin gärning. Draculas kropp stjäls dock av Grevinnan Marya Zeleska. Det visar sig att hon också är en vampyr, men till skillnad från Dracula söker hon efter ett bot på sin förbannelse. Denna film är behäftad med en del underligheter. Filmen är som sagt en direkt uppföljare på Dracula, men trots att Dracula utspelar sig på 1800-talet så utspelar sig denna film av någon outgrundlig anledning på 30-talet. Filmen saknar även den nerv som föregångaren hade. Detta beror nog främst på avsaknaden av Bela Lugosi. Gloria Holden gör sitt allra bästa för att spela en spöklik blodsugare, men trots att hon är mycket skicklig saknar hon den spöklika aura och den mästerliga närvaro Lugosi hade. Filmen är dock inte helt utan fördelar. Tematiken kring en vampyr som lider över sina illdåd och sker ett botemedel torde vid den här tiden vara ganska ny, och trots att Gloria Holden som sagt inte är lika trovärdig som Bela Lugosi i att spela vampyr är karaktären Grevinnan Marya Zeleska mer djup och mångbottnad än Greve Dracula. Filmen innehåller även en hel del spännande scener. Bland annat finns en mycket otäck scen där Grevinnan Marya Zeleska lurar in en stackars ovetande ung kvinna i sitt hem i avsikt att tömma henne på blod. Denna scen innehåller både elemant av erotik och lesbiska undertoner till den grad att jag är mycket förvånad över att scenen inte klipptes bort i dåtidens pryda Hollywood. Om du gillar vampyrfilmer och inte sett denna än kan den, trots sina brister, vara värd att ta sig en titt på.

I walked with a zombie (1943)
I WALKED WITH A ZOMBIEJag hade höga förväntningar på denna film, främst då den är regisserad av Jacques Torneur. Besvikelsen var dock extremt stor efter att jag sett färdigt filmen. Inte för att skådespelarna var dålig eller för att den inte hade ett kusligt bildspråk. Nej, filmen var istället nästan helt omöjlig att stå ut att se då den var extremt xenofobisk och rasistisk. Filmen handlar om en kanadensisk sjuksköterska i Västindien som tar hand om en kvinna som tycks befinna sig i en koma. I sin strävan efter att bota kvinnan från sitt tillstånd kommer hon i kontakt med voodoo. Jag förstår att filmer från denna tid generellt sett gestaltade personer med ett annat etniskt ursprung på ett mer fördomsfullt sätt än vad vi gör idag och att detta oftare berodde på allmän okunskap snarare än illvilja, men I walked with a zombie gestaltar svarta människor så andrafierande och så exotifierande att man hade en knut i magen under tiden som man såg filmen. Jag kan därför inte rekommendera någon att se detta alster.

Them! (1954)
themUnder 50-talet blev science fictionfilmer innehållandes gigantiska monster mycket populärt och en av de bästa sådana filmer jag sett är Them! Vilken handlar om en flock gigantiska myror som hotar världen med undergång. Själva konceptet kan idag verka löjligt, men stämningen i denna film är såpass tät och filmens huvudkaraktärer såpass karismatiska att denna insektshistoria blev ett rent nöje att se! Jag är dessutom helt säker på att James Cameron var inspirerad av denna film när han regisserade Aliens, då slutet i båda filmerna är snarlika. En intressant kuriosa är att filmen när den släpptes i Sverige fick titeln Spindlarna. Vilket hade kunnat passa om det som sagt inte var myror filmen handlade om…

Kronos (1957)
När vi ändå är inne på science fiction kan vi lika gärna titta på en sådan som är gjord med lite mindre budget. Kronos tar sin början när ett oidentifierat flygande föremål kraschar i havet. Detta föremål visar sig innehålla en gigantisk utomjordisk maskin byggd för att sluka all elekricitet från jorden. Samtidigt tycks en professor bli besatt av samma utomjordingar som skickade maskinen och gör allt i sin makt för att den infernaliska apparaten ska uppnå sitt syfte. Kronos är som sagt inte så påkostad och det märks gällande effekterna. Däremot märks det att filmen har ambition, och den genomsyras av en gör-det-självanda som leder till att det blir riktigt njutbart att ta den av historien. Har man dock inte sett några science fictionfilmer från 50-talet finns det mer intressanta filmer att se innan man ger sig i kast med Kronos.
Text: Franz Ung

kronos

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Franz Ung, Halloween

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Fåret Shaun och monstret på bondgården – rolig, varm, överraskande och spännande

Fåret Shaun och monstret på … Läs mer om Filmrecension: Fåret Shaun och monstret på bondgården – rolig, varm, överraskande och spännande

Spänner från det glättiga till ett existentiellt djup – Dolly på svenska av Eileen H Lind & Lena Nilsson på Göteborgs Stadsteater

vecka 41 6-9/10 2026 Lunchteatern - … Läs mer om Spänner från det glättiga till ett existentiellt djup – Dolly på svenska av Eileen H Lind & Lena Nilsson på Göteborgs Stadsteater

Teaterkritik: Jesus Christ Superstar – Bra musik, bra sångare, fantastiska dräkter och en berättelse med djup som det finns mycket att prata om

Fredrik Lycke, Isak Bendelin, Olof … Läs mer om Teaterkritik: Jesus Christ Superstar – Bra musik, bra sångare, fantastiska dräkter och en berättelse med djup som det finns mycket att prata om

Filmrecension: The Social Reckoning – lyckas med bravur

The Social Reckoning Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Social Reckoning – lyckas med bravur

Filmrecension: Broken Voices – en stark och välgjord film som inte går att skaka av sig

Broken Voices Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Broken Voices – en stark och välgjord film som inte går att skaka av sig

Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Kärlek över Tanger Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Kärlek över Tanger – vacker och engagerande

Foto: Dexys Midnight Runners

Dexy's Midnight Runners på Pustervik 6 … Läs mer om Foto: Dexys Midnight Runners

Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

Monster Mia Betyg 3 Svensk biopremiär 9 … Läs mer om Filmrecension: Monster Mia – en färgstark, underhållande och rolig film med mycket Halloween-känsla

Operakritik: Vem fan gillar opera? – Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup

Foto: Nadja Sjöström Vem fan gillar … Läs mer om Operakritik: Vem fan gillar opera? – Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup

Filmrecension: Arkipelag – trots vissa brister är det ändå en klar skinande regidebut

Arkipelag Manus och regi av Alex … Läs mer om Filmrecension: Arkipelag – trots vissa brister är det ändå en klar skinande regidebut

Tajt groove väcker ljuva minnen – Emrik & Wefunky Band på Valand

1/10 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Tajt groove väcker ljuva minnen – Emrik & Wefunky Band på Valand

Teaterkritik: Vernon Subutex – vad kan man annat göra än att le åt mänskligt elände och beteende

Vernon Subutex Teater Galeasen dramat i … Läs mer om Teaterkritik: Vernon Subutex – vad kan man annat göra än att le åt mänskligt elände och beteende

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in