Dalhalla

Bild: Per Eriksson

Dalhalla är i kris igen och jag tycker att det är svårt att förstå varför. Det gamla kalkbrottet byggdes om till operaarena för 17 år sedan och nu framgår det att det kanske inte blir någon nästa säsong. För mig är det dock oklart om det gäller Dalhalla i sin helhet eller om det bara gäller operafestivalen. Sammanlagt ger man föreställningar vid 24 tillfällen under säsongen varav det under två dagar ges opera. Det är kanske lite magstarkt att kalla det för operafestival när man ger en opera vid två tillfällen.

Enligt min uppfattning är det ett par saker som är helt avgörande för Dalhallas framgång: Det måste bli fler tillfällen att se opera, men i motsats till en del andra så ser jag inget negativt i att det visas operaföreställningar från Baltikum. Till mina största operaupplevelser på Dalhalla räknar jag gästspelen från Bolshoi i Moskva, med Puccinis Turandot och Savonlinnas gästspel med På Sicilien/Pajazzo, men också Trubaduren som var ett gästspel från Georgien. Till höjdpunkterna räknar jag också Simson & Delila ett konsertant framförande med vår egen Anna Larsson och Badri Maisuradze i de ledande rollerna.

Men visst skulle det vara härligt om Kungliga Operan fick möjlighet att spela hela eller delar av Nibelungens ring i Dalhallas fantastiska miljö. Spännande skulle det säkert också vara om våra andra ledande operahus hade haft möjlighet att ge några föreställningar och då skulle man kanske kunna börja tala om en operafestival. I dag får det ju närmast betraktas som rena hånet att kalla en reprissändning av Trollflöjten för en operafestival. För att kallas operafestival borde det åtminstone ges minst två olika, gärna fler operor.

Ett annat stort problem är det höga priset och det är nästan oförskämt att lägga på en extra femtiolapp för att föreställningen ligger på en lördag. Idag kostar den billigaste biljetten 400 och den dyraste betingar ett pris på 790 kronor och vill du se föreställningen en lördag får du lägga på ytterligare en femtiolapp.
Till detta skall du lägga kostnader för en övernattning och det innebär att totalkostnaden för ett operabesök på Dalhalla lätt kostar 2 000 kronor per person och detta räcker ju inte för till detta tillkommer kostnader för resor tur och retur.

I mitt eget fall så tillkommer resekostnader på ungefär 1500 kronor och jag har betalat nästan 1700 kronor för biljett och övernattning dvs en kostnad på 3 200 kronor och detta är ju inte nog kostnader för måltider och dryck tillkommer. Varför jag räknar med en kostnad totalt sett på 4 000 kronor.
Nu skall i ärlighetens namn klargöras att jag numera kombinerar besöket i Dalhalla med ett besök på Skäret vilket kanske gör att mina resekostnader blir lite högre än om jag hade valt att åka dagtåg fram och tillbaka.
Trots det höga biljettpriset så klarar sig inte Dalhalla ekonomiskt och man är förmodligen rädd för att sänka biljettpriserna för att på så sätt locka fler människor, men jag tror att ett lägre biljettpris skulle locka fler människor som bor i regionen. För tillresande är det kanske av större betydelse att få ner rese- och övernattningskostnaderna, men det har säkert också stor betydelse vilka artister man kan locka med även om jag inte är helt övertygat om detta.

Dalhalla är alltså i kris och krisen kan tydligen komma att bli värre eftersom ökade statliga bidrag tycks vara en förutsättning för att regionen skall lämna sitt stöd. Jag uppfattar det som så att om staten inte ökar sitt bidrag så kommer inte regionen att stå kvar vid sitt tidigare utlovade stöd och det är detta som är orsaken till krisen denna gång. Samtidigt som det ligger ett orosmoment i att människor bestämmer sig senare och senare för vad de skall se och detta får till konsekvens att biljettintäkterna som svarar för 90% av intäkterna blir svåra att beräkna.

I tidningen Dalademokraten har det sedan en tid tillbaka förts en debatt om Dalhallas mål och den diskussionen tycks uppröra ledningen, men enligt min uppfattning kan man starkt ifrågasätta om ledningen är riktig sanningsenlig i detta fallet. Varför tog man till exempel beslutet att bygga ett nytt tak över Dalhalla som enligt många bedömare förstör den naturliga akustiken i kalkbrottet. Jag är ingen expert på detta område, men ledningens svar verkar inte vara särskilt trovärdigt.

Jag anser att om det nu är så besvärligt att leva upp till de ursprungliga visionerna, nämligen den att man i huvudsak skall spela klassisk musik och opera så vore det logiska valet att man tog en paus med operaprojekten och såg till att spara i ladorna för att återkomma med intressanta och sevärda operaföreställningar i framtiden.

Till exempel skulle man med fördel kunna anordna konserter av välkända sångare från in och utland. Glöm inte att vi har många goda sångare med högt anseende även utomlands. Varför inte engagera några av dessa att sjunga i Dalhalla?

Ledningen anser också att det nya regionaliserade kulturbidragen ställer till problem och det är säkert sant, men samtidigt så är det ju helt klart att den nuvarande alliansregeringen inte har för avsikt att höja kulturbidragen tvärtom. För alliansregeringen är det viktigast att sänka skatten och på det viset sägs ju folk få pengar över till att gå på opera eller liknande arrangemang. Att många som tillhör arbetarklassen skulle vilja gå på opera, men inte har råd är ingenting som alliansregeringen kan förstå för dess representanter har ju inga sådana problem och kanske gäller det även den grupp de representerar.

Min uppfattning är att statens avsikt är att betala så lite pengar, som det bara är möjligt och att det ekonomiska ansvaret får läggas ut på regionen, men en omfördelning av det statliga bidraget till operakonsten är helt nödvändigt om opera skall vara kvar som en kulturform både i form av opera på sommaren och opera i alla andra former. Samtidigt tror jag att alla som spelar opera skulle vara betjänta av att samarbeta med varandra för det är ju egentligen detta som gynnar operakonsten som helhet.

Den omedelbara konsekvensen av detta blir att styrelsen har beslutat att skjuta upp anställningen av en ny vd, men det är ju en åtgärd som ytterligare späder på oron om fortsättningen på Dalhalla. Eller hur? Men vän av ordning frågar sig ju då var det egentligen meningen från början att Dalhalla skulle utrustas med ett helårsanställt kansli? Finns det verkligen inte någon annan modell som man kan välja?

Den avgående vd:n hävdar att problemet är den ideella föreningen eftersom den saknar som han uttrycker det finansiella muskler. Jag häpnar om detta skulle vara orsaken till Dalhallas problem hade det nog funnits alternativ att lösa det problemet också.

Avslutningsvis tror jag precis som Bo Löfvendahl Svenska Dagbladets musikredaktör att Dalhalla som arena har störst möjligheter att överleva om man satsar på klassisk musik och opera, men samtidigt måste man vara klart medveten om att sätta upp operaföreställningar är ett långsiktigt arbete som också kräver kapital. Jag känner inte till något operahus som går med vinst och vi får nog vara nöjda om det går att hålla underskotten i schack, men att tro att det går att få Dalhalla att fungera utan ökade statliga och regionala bidrag är en illusion.

Läs mer om Dalhalla i Svenska Dagbladet

En annan operabloggare Valkyrieklippan skriver om Dalhalla

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Dalhalla, operafestival