Bokrecension

Fragment II
Författare: Lars Norén
Förlag: Bonniers
ISBN: 9789100173777

Fragment II är en vacker bok med små korta texter, tankar på sidor tryckta i tjockare, fin kvalité. Dess kvadratiska form och tyngden (den har inga sidnumreringar och är uppskattningsvis drygt femhundra sidor, den är tjock och väger 921 gram. Framgent II är tung i många bemärkelser.

Lars Norén är en av de största svenska dramatikerna, inte vara i nutiden utan också genom tiderna. Hans dramer har flera nivåer och som alla de största dramatikerna är han en enastående lyriker och hans verk har gått igenom flera olika faser.

Så det är med både respekt och stor förväntan jag sätter mig tillrätta och börjar ta till mig fragmenten.
Fragment II är precis som Fragment som kom 2015 en samling av textfragment som är filosofiska funderingar, utsagor om språk, om liv och död, om konst, om frånvaron av gud.

Han är ofta väldigt säker, i alla fall när han uttalar sig om metafysiska och andliga/religiösa angelägenheter. Där är han nästintill fundamentalistisk. Ja fundamentalistisk ateist. Som när han häver ur sig: Religion är fascism, fascism är religion.

Där är han så där besserwissig som den värsta bilden av kulturmannen. Den där gubben som vet allt bäst och mest. Vad är religion? Religion är ett förhållningssätt till liv och död och de existentiella frågorna. Religon har med frågor om kärlek, sanning och solidaritet att göra. Religon är inte samma sak som kyrkor. Och alla kyrkor är inte heller fascistiska. Det finns kyrkor som kämpar för de utsatta. Och ja, det finns kyrkor som förtrycker kvinnor och som gör onda saker. Men det finns massor av organisationer och sammanhang där människor gör onda saker utan att det har den minsta anknytning till någon religion.

Men låt mig inte fastna vid det som stör läsningen. Denna kub av tankar rymmer så mycket. Varje fragment är i sin kortform och enkelhet mästerliga, ibland. En del är svindlande, andra svårgenomträngliga, en del alldeles för självklara.

Redan titeln Fragment är en programförklaring. Vad är allt som skrivs, all litteratur, alla dramer, alla filmer, all konst – om inte just fragment av den verklighet vi aldrig kan greppa, aldrig kan veta exakt vad det är – dessutom flyter allt hela tiden. Inget är ju beständigt. Norén uttrycker det:
Verkligheten, så som vi förmår uppfatta den, är vansinnets
instrument, det logiska skiktet i vilket vi ställer in upplösningen
till klarhet

Liv och död och åldrandet är en av linjerna i denna omfångsrika kub, vackert uttryckt:
De sista timmarna sitter hon på
sängen hos sin döende mot som
ser sin egen döda mot närma sig

Vad språk är eller inte är – en annan linje. Tankar om skådespel och teater, hör dit också. AV och till funderar han på och samtalar med filosofer och författare som Nietzsche, Heidegger, Paul Celan och Simone Weil.

Nutiden finns med på flera sätt som här:
Den romska kvinnan som sitter och sträcker ut sin hand
mot mig, hon skänker mig sin utsatthet – hur skall jag ta emot den
vet jag itne – som en av de få som förvandlar den till en poetisk tanke

Men allra bäst tycker jag Fragment II är i de stycken som är som zenkoan, som gåtor som är motstridiga och tar tid att sjunka in och som jag förstår med känslorna och inte med tankarna.
Jag söker det som gör mig blind när jag ser det

Lars Hermansson i Kulturnytt funderar kring formatet: Fragment II innehåller mycket, är tung och stor, som en maximalist, men samtidigt är varje fragment noga minimalistiskt utmejslad:
Men sentenserna tycks inte vilja slå fast några sanningar, utan bara fortsätta säga sida upp och sida ned. Det är själva den massiva ansamlingen av halvbra sentenser som till slut får kvantitet att övergå i kvalitet. Det hela blir så rörande i sin, tja mänskliga skröplighet. Det går inte slå fast vad livet ytterst handlar om, och det går inte att sluta försöka …

Jesper Olsson i Svenska Dagbladet skriver i sin recension:
En återkommande figur i dessa är, som tidigare antyddes, modern. Även barnet och fadern träder fram på ett par ställen. Men det är inte livets början, utan dess slut och bortom som främst kastar sitt ljus över texterna. Noréns skrivande i dödens närhet präglas av öppenhet och ett slags stoiskhet, som inte saknar galghumoristiska inslag: ”Det finns bara två sorters människor – de som är döda och de som snart skall dö”.

Nina Lekander i Expressen är den kritiker som är minst imponerad av Fragment II, tror jag:
Emellertid skulle jag gärna stryka droppandet av en förmodad politisk konsistens. Vad är exempelvis ”den borgerliga narcissismen”? Och varför har ingen avrått en av våra främsta författare från följande snömos:
”Den totalitära människans politik är både ett uttryck för och en reaktion på de värderingar som dör i liberalismens sjukdom – som består i ett val mellan tyranni och fattigdom”.

Fragment II är Lars Noréns nya samling av textfragment. Den första kom 2015. Senast har han gett ut diktsamlingen Stoft och dagboksvolymen En dramatikers dagbok 20132015 (2016) samt prosaverket Efterlämnat (2017)