Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Skotska Mogwai är på väg med nytt album. Den 14 februari släpps Hardcore Will Never Die, But You Will på bandets egna bolag Rock Action Records.
Skivan spelades in i somras och har mixats tillsammans med Paul Saveage som bandet även jobbade med på Mogwai Young Team som kom ut 1997.
Hardcore Will Never Die, But You Will är en logisk fortsättning på The Hawk Is Hawling från 2008.
Mogwai är klara för två spelningar i Sverige i april
1 april – Göteborg – Trädgårn
3 april – Stockholm – Debaser Medis
Nina Kinert – Red Leader Dream
En intressant skiva, ganska lugn med inslag av ambience-sounds (tänk Enya). Man har antagit ett Star Wars-tema (som ett auditellt manus till en sjunde Star Wars-saga, kan man säga), möjligen för att locka en ny publik? Jag känner däremot inte riktigt någon vidare science fiction-känsla från skivan, och den kan till och med kännas lite uttråkande i längden, men fungerar helt okej en låt i taget.
Spår nummer två, ”Play The World” har en anstrykning av Lykke Li, och är ett av mina personliga favoritspår på skivan.
Just nu är Nina Kinert ute på Europaturné som hon avslutar i Stockholm på Debaser Medis den 18e Februari.
Läs även andra bloggares åsikter om Nina Kinert, recensioner, musik
The Grand Opening – In The Midst Of Your Drama
En väldigt stämmningsrik och lugn skiva, och den bästa hittills av John Roger Olsson och Jens Petterson. De har förbättrat på flera plan och gett sina spår lite mera bandkänsla än tidigare.
Spåren har ett genomgående mjukt sound som väcker blandade känslor av vemod och lycka, med öppningsspåret som kanske det starkaste på skivan. Över lag får skivan ett högt betyg, även om den ändå känns lite väl kort – den är inte mycket längre än förra skivan, fortfarande strax under 40 minuter.
The Grand Opening spelar på Bengans Skivaffär i Stockholm på fredag 12 november och i Lilla Hotellbaren den första december, också i Stockholm.
Läs även andra bloggares åsikter om The Grand Opening, indie, recensioner, musik
Versant – Heartbeats EP:
Debut EP från ett Vänersborgs-baserat band. Sångerskan, Carah Faye Charnow, flyttade för ett par år sedan från USA där hon var med i Shiny toy guns. Ett band som lyckades utnyttja sina influenser från 80-talet till att skapa ny, modern och spännande musik.
Även Versant är influerade av 80-talet, men från dess tråkigare del med överlastade låtar. I några sekvenser hör man hur bra det kunde ha blivit med en mer vågad produktion. Nu verkar bandet satsa på USA-marknaden och kanske funkar det där, det låter påkostat och proffsigt.
Versant har flera bra låtar och en bra sångerska, Carahs röst påminner en aning om Maggie Reillys (minns Moonlight shadow). Även om skivan som helhet blir en besvikelse ska det bli intressant att följa bandets utveckling.
Läs även andra bloggares åsikter om Versant, recensioner, musik
Nu förstår jag varför Jeff Beck räknas som en av världens bästa gitarrister.
För första gången på 43 år gästar Jeff Beck Sverige, han var här 1967. Jag visste alltså inte vad jag hade att vänta. Kvällen blev dock en av de starkaste musikupplevelser jag varit med om.
Tillsammans med bandet skapade Jeff Beck en stämmning och ett scenframträdande som jag sent kommer att glömma. Till och med ljussättningen var bra och minnesvärd.
Rhonda Smith på bas spelade en riktigt häftig soul-bas av absolut bästa klass. Liksom de andra i bandet verkade hon ha förmågan att få instrumentet att göra lite mer än vad som egentligen var möjligt. Narada Michel Walden, trummorna lät som spärreld ibland. Jag är mycket svag för trumslagare som kan slå riktigt hårt. Den här gången blev jag nöjd! Precisionen var det heller inget fel på. På klaviatur bidrog Jason Rebello med bakgrund stämmning och rena effekter.
Om sitt nya band säger Jeff själv: “I’m thrilled to be working with Narada Michael Walden, he’s an inspiration to me. “I’ve been lucky enough to have been working with Jason since 2006 and Rhonda came highly recommended by Narada; I was blown away when I heard her play.”
Jeff Beck höll ihop allt detta och fick gitarren att sjunga och prata. Att han själv var nöjd märktes men gesterna var inte yvigare än ett blygt leende mot publiken.
Jeff Beck är aktuell med ny skiva som fått ett bra emottagande.
Trots att allt var fantastiskt kan jag inte låta bli att nämna ’Stairway to Heaven’ ’Over the rainbow’ (jag önskade kanske Stairway to Heaven. Se kommentarerna) som framfördes med en känsla som tog tag i all närvarande.
Musiken gick från Rock till Soul och Funk och tillbaks igen.
Värd att vänta på men jag hoppas att han inte väntar för länge till nästa gång.
intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Jeff Beck, musik, recension, konsert