Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Rihanna gästar Sverige på Loud-turnén

by

Megastjärnan Rihanna besöker Sverige i höst på sin kommande turné “Loud”. Rihanna förärar Sverige med två konserter, den första på Malmö Arena den 31 oktober och den andra i Stockholm den 1 november på Ericsson Globe. Biljetterna släpps lördag den 11 december kl 10.00.

Detta blir första chansen för alla fans att få se Rihanna framföra megahitarna “Only Girl (In The World)” och “What’s My Name” live, båda från senaste albumet “Loud” som släpptes i Sverige i mitten av november.

Med låten “Only Girl (In The World)” som gick in som #1 i flera länder var läget perfekt när hennes femte album “Load” släpptes, som även det gick rakt in på första platsen på listor världen över. Andra singeln, “What’s My Name” featuring Drake, är även den jättesuccé. Den blev Rihannas nionde #1 placering på Hot 100 och befäste därmed hennes dominans på listorna.

Nominerad till 4 Grammy Awards och hon förtjänar sitt rykte att vara en av de mest energiska och begåvade artister i världen. Hennes senaste turné “Rated R” var en enorm succé med en enastående produktion och utsålda arenor världen över.

Med en fantastisk mängd hits, “Only (girl In The World)”, “Umbrella”, “Disturbia”, “Shut Up and Drive”, och med en ännu större och mer spektakulär scenshow kommer “Load”-turnén att bli Rihannas största och bästa konsertturné någonsin.

Konsertinfo
31.10 Malmö, Malmö Arena
1.11 Stockholm, Ericsson Globe

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Tävla om att bli förband åt White Lies på Cirkus 28 februari 2011

by


Vilket rockband ska vara förband åt White Lies när de spelar på Cirkus 28 februari 2011 i Stockholm? Det kommer att avgöras i en tävling.

Ett pressmeddelande berättar mer:

White Lies kan idag närmast beskrivas som ännu ett brittiskt rockfenomen. Harry McVeigh, Charles Cave och Jack Lawrence-Brown har på bara några år vuxit i den storslagna dräkt som White Lies innebär, och med episkt mörka tongångar som kontrasteras med hoppfulla texter som slår de an en ton i oss alla. De har redan vunnit över fans från alla håll och kanter och erövringen av världen fortsätter. Vi hälsar dem varmt välkomna till Sverige!

OpeningAct och Live Nation letar efter ett hett band som söker sitt genombrott till att vara förband åt White Lies på anrika Cirkus i Stockholm den 28 februari 2011.

Om tävlingen
Artister från hela Sverige har möjligheten att få kliva upp på Cirkus scen som förband till White Lies och Crocodiles.

Genom att kostnadsfritt skapa en profil hos OpeningAct kan man beskriva sig själva och sin musik, länka till sin myspace-sida, sina youtube-klipp eller hemsida och viktigast av allt, anmäla sig till denna tävling.

Därefter kommer man granskas av en jury bestående av OpeningAct och Live Nation.

Vinnaren kommer dessutom få de intäkter de lyckats generera till OpeningAct utbetalade.

Martin Nielsen på Live Nation om tävlingen:
”Vi söker akter som kan fånga den alternativrockiga indiepublikens uppmärksamhet och dra igång tillställningen på Cirkus. Vi har sett att kvaliteten på band anknutna till OpeningAct har höjts avsevärt på senare tid och hoppas därför få höra något nytt, spännande och riktigt bra!”

Om kommande albumet
Nya albumet ”Ritual” släpps måndagen den 17 januari 2011. Albumet innehåller tio spår och är producerat av Alan Moulder (Smashing Pumpkins, My Bloody Valentine, Nine Inch Nails) på Assault & Battery studios i London. Första singeln från albumet, ”Bigger Than Us” hyllades av Anders Nunstedt i Expressen; ”..en bombastisk refräng så så stor att den knappt hade fått plats på Coldplays X&Y eller Killers Hot Fuss..”

Tider och regler
# 13 januari registreringen stänger.
# Därefter kommer en jury från OpeningAct och Live Nation att utse de akter som går vidare till röstningsomgången.
# 14 januari röstningen börjar.
# 21 februari röstningen stänger och den som fått flest röster vinner.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skivrecension: Christine Owman – Throwing Knives

by

Christine Owman – Throwing Knives
Trots att hon har turnerat i ett antal länder (England, Kanada, Tyskland, Italien, Island och
Ryssland) och varit förband åt ett så stort namn som Robert Plant har den ukulelespelande
Malmösångerskan Christine Owman förblivit i mörkret och ännu inte nått några större framgångar i Sverige.
Men nu, efter hela 7 år, har äntligen hennes nya skiva, Throwing Knives, blivit klar, vilken kanske kan ändra på det.
Man kan tydligt höra hur mycket tid som lagts ner på finslipning och redigering av skivan i ett strävande efter perfektion. Trots det försvinner inte personligheten, vilket ofta fallet blir när ett ljud bearbetats mycket.
Stark variation mellan låtarna gör skivan riktigt intressant och spännande. Som bland annat övergången från melankoliska Ffwd till Jenny Wilson liknande Circles.
Rekommenderas.

Christine Owman – The Conflict

Relaterat:
Recension i Sydsvenskan

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skivrecension: Small Black – New Chain

by

Small Black – New Chain
Elektropop som stundvis blir väldigt mänsklig och djup men tyvärr inte håller kvalitén rakt igenom
och faller ner i den där ytliga röran som gör sig mest passande som bakgrundsmusik. New Chain kämpar för att vara allt på samma gång men det rinner över och kvar blir bara lite av ingenting. Men även om skivan som helhet inte riktigt faller mig i smaken måste jag ändå erkänna att öppningsspåret ”camouflage” och tittelspåret faktiskt lyckas stå ganska bra på egna fötter.

Small Black – Photojournalist

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Skivrecension: Avey Tare – Down There

by

Avey Tare – Down There
Dave Porter från Animal Collective har nu släppt sin första soloskiva under artistnamnet Avey Tare.
Down There är inte lika lätttilgänglig som Animal Collectives senaste skiva och riktar sig istället till mer etablerade fans av genren.
Öppningsspåret skapar en riktigt mörk atmosfär som resten av skivan till en viss grad fortsätter att bygga på. Ljudspåren är atmosfäriska, ganska djupa, och sångarens röst blandar in i bakgrundsmusiken och låter som ännu ett instrument, snarare än som sång.
Man kan inte säga att det finns någon riktig genomslagskraft i låtarna, då de går in i varandra hela skivan igenom, och de tenderar att variera ganska lite. Musiken låter stundom som angenäm bakgrundsmusik, stundom som hopblandad gegga av olika ljud och effekter, vilket kan ge ett ganska platt intryck. Men då och då rycker den upp sig och lägger in ett nytt, fräscht sound över det gamla, så man tröttnar inte alltför snabbt på skivan som helhet.

Avey Tare – Lucky 1

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,