Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Journalistik

Dagens tryckfel: 785 procent fick mindre pengar i plånboken

by

dntryckfel
785 procent fick mindre pengar i plånboken, står det på Dagens Nyheters hemsidas förstasida idag. Jag förmodar att det är tryckfel, eller någon som glömt ett skiljetecken någonstans i siffran.

Själva nyheten är ett rätt ovanligt jobb för att vara på DN och dessutom att förstasides-redaktören puffar för det på förstasidan. Har ledarredaktionen tagit en dag tjänstledig från övervakningen av nyhetsredaktionen?

Utförsäkrade fick lägre ersättning
Tvärt emot vad ansvarige ministern utlovade. 785 procent fick mindre pengar i plånboken efter att de flyttats över till arbetsförmedlingen. 43

DN har hämtat artikeln via SR Ekot som har granskat ersättningen för utförsäkrade från sjukförsäkringen får. De allra flesta som utförsäkrades från sjukförsäkringen vid årsskiftet har fått lägre ersättning i januari, skriver Ekot. Vilket alltså är helt tvärt emot vad ansvarige ministern Sven Otto Littorin utlovade i december.

Det är nu klart att 14.300 sjuka utförsäkrades vid årsskiftet. Strax före jul berättade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin att de som accepterade att flyttas över till Arbetsförmedlingen inte skulle drabbas ekonomiskt. Tvärt om.

– Majoriteten av de som nu lämnar sjukförsäkringen och går över och får den här introduktionen på Arbetsförmedlingen. De kommer faktiskt att få lite mer i plånboken än man hade när man var sjukskriven, sade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.

Men så har det inte blivit. Av de 11.500 personer som hittills har flyttats över till arbetsförmedlingen var det 73 procent, eller över 8.300 personer som fick lägre ersättning i januari, än de fick som sjukskrivna.

Vem är överraskad? Det enda som överraskar mig är Littorins uttalanden. Trodde han på det själv eller trodde han att han kunde ljuga utan att någon skulle granska siffrorna? Var han dum eller var han dum?

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Undrar om sminkblogg är DN:s definition av kvalitetsjournalistik?

by

smirnoff

”Journalistik med kvalitet möjlig också i framtiden” är rubriken på en Debattartikel i DN av Tomas Brunegård, ordförande i Tidningsutgivarna samt koncernchef i Stampen-gruppen,

När jag läser det undrar jag hur ledningen för Dagens Nyheter tänker och om de någonsin har tänkt i de banorna, att deras redaktion ska stå för journalistik med kvalitet. Är sminkbloggar och Melodifestivalsbloggar deras sätt att förbättra kvaliteten på det redaktionella satsningarna?
Dessutom: när deras journalister skriver i bloggverktyg är de ingen speciellt hög bloggkvalitet på dem, de verkar inte förstå hur blogg kan fungera:
DN-journalister som använder bloggverktyg skriver korta inlägg, ibland bara några meningar. De har ingen kommunikation med bloggbesökarna, svarar inte på kommentarer, länkar inte till andra. De utnyttjar helt enkelt inte bloggverktygets möjligheter. De kunde lika gärna förmedlat sina texter i DN-sajtens vanliga uppdateringsverktyg för webben. Nej någon kvalitet som bloggare har de inte.

För min del tror jag absolut att journalistik med kvalitet kommer att fortsätta vara efterfrågat. Men hur den kommer till, det är frågan. Kanske inte de stora mediehusen kommer att stå för den kvaliteten, Kanske det kommer någon som samlar de duktigaste bloggarna med kvalitet till en bloggportal med innehåll av god journalistik.

Det finns inte många tecken på att DN försöker gå i riktningen god kvalitet. De inför mer och mer innehåll som helt uppenbart är till för att flirta ned kvällstidningarnas besökare, som sminkblogg, Melodifestivalsblogg, modebloggsblogg …

Låt oss ta en titt över vad den så kallade goda journalistiken står för just idag: Samtliga gammelmedier toppar sina sajter idag med OS. Så klart, det invigdes ju i natt. Och där har vi ett exempel på där traditionella medier har helt andra muskler än andra och kan ge oss rapporter och reportage därifrån.
Aftonbladet har dessutom en undersökande artikel, om riksdagsmannen Federley som verkar lobba för alkoholindustrin:

Gör spritreklam – och föreslår sänkt spritskatt
Fredrick Federley (C) gjorde reklam för vodka – och motionerar om sänkt alkoholskatt Statsvetarprofessor: ”Han jobbar ju som en lobbyist”

Den granskningen skulle många kunna ha gjort. Det har inte varit någon hemlighet att Federley gör reklam för vodka, i sin roll som Ursula har han ju inrett en bar, och så vidare.

För min del är jag övertygad om att det alltid kommer att finnas en efterfrågan på kvalitet, Och som Brunegård tror jag inte den är begränsad till pappret, och diskussion om papper versus webb är en meningslös diskussion:

Jag tror att det finns stora möjligheter för den traditionella medieindustrin i Sverige. Det är inte gammalmodiga medier, de är moderna och folkligt förankrade på samma gång. Att begränsa dess framtid till en fråga om papper eller inte – det är helt enkelt att inte förstå frågan.

journalistik, , , , ,

Ministrar vill inte möta drabbade – Färre debatter när pressekreterare sätter villkor

by

husmark
Ett viktigt pressmeddelande från Föreningen för Grävande journalister:

Regeringens pressekreterare försöker styra debatterna i tv:s och radios morgonprogram.

Försöken gäller både innehåll och vilka personer som ska möta ministrarna i debatt.

Särskilt ovilliga är ministrarna att möta människor som drabbats konkret av de politiska besluten.

Föreningen Grävande Journalister har låtit journalister på SVT:s, SR:s och TV4:s morgonredaktioner svara på frågor om pressekreterarnas påtryckningar. Resultatet publiceras nu i programtidningen för seminariet Gräv 10, som äger rum i mars i Stockholm.

Förbehållen från pressekreterarna handlar om vem ministrarna kan tänka sig att debattera mot eller att de inte vill möta någon alls. Få ställer upp mot vanliga ”drabbade” människor. Synpunkterna kan också handla om programmets vinkel.

Av enkäten, som besvarats anonymt av tolv medarbetare från framför allt TV4 (Nyhetsmorgon) och SR (P1-morgon), framgår att redaktionerna försöker stå emot kraven men ibland accepterar villkoren. Vissa gör det under protest, andra om det är en paniksituation. Men framförallt tillgodoses kraven om det verkligen är viktigt att få ministern till studion. Lösningen blir ofta att ställa frågor till parterna var för sig.

Ann Tiberg på Nyhetsmorgon berättar att de ofta tvingas avstå från angelägna debatter på grund av politiker som inte ställer upp eller vägrar möta en viss person. Hon upplever att den politiska styrningen generellt har ökat både från regeringens och oppositionens sida.

– Effekten är att debatter har blivit mer sällsynta. Det får negativa konsekvenser både när det gäller människors intresse för politik och vilken information de får.

Cecilia Roos på Sveriges Radios P1-morgon ser ett demokratiskt problem:

– Det är ett demokratiskt problem eftersom åsikter ska ställas mot varandra i vårt samhälle. Om
politikerna då försöker krympa möjligheten till debatt hotar de indirekt demokratin.

Fredrik Reinfeldts pressekreterare Roberta Alenius menar att det kan bli tydligare för publiken om ministern frågas ut av en programledare än av en debatt, men hon säger också att hon ibland ångrar att man nekat debatt:

– Det finns tillfällen då jag i efterhand kan tycka att vi skulle ha tagit debatten, där får man vara ödmjuk. Den här enkätundersökningen kan också ge oss möjlighet att reagera och kanske
vara lite självkritiska.

I de enskilda enkätsvaren pekas vissa ministrar ut:

– Fredrik Reinfeldt vill inte möta någon, liksom Maud Olofsson, uppger en journalist.

– Cristina Husmark Pehrsson har konsekvent vägrat infinna sig till höstens mest omdebatterade
fråga som angår vanligt folk: utförsäkrandet av sjuka, uppger en annan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ett riktigt skitigt journalistjobb – att plåta kändisvimlet på Grease

by

grease
För några veckor sedan fick Kulturbloggen den högst tvivelaktiga äran att få vara en av de mängder av fotografer som skulle få stå på rad och fotografera kändisar som var inbjudna till kändisvisning av filmen Snabba Cash.
Okey, det var kul på sätt och vis. Det var kul för att det var så överdrivet hysteriskt och kul att en gång få uppleva det sjuka i att stå i en lång rad och fotografera kändisar. Men det är också ett riktigt trist skitgöra.
Fotografer är med i journalistförbundet och tillhör gammelmedieredaktionerna. Och av alla journalist som finns är frågan om inte sådana här uppdrag är de allra mest skitiga, trista och förnedrande.
Att stå i en lång rad och fotografera av kändisar som går in för att se en film eller något. Alltmedan fotografen inte är inbjuden utan bara ska stå där och plåta och plåta.
Ibland blir dessa kändisfotografer inbjudna att fotografera kändisarna också när det är fest. Då får fotograferna skjuta av sina blixtar också medan de glamorösa och utvalda personligheterna får äta och dricka.
Tänk dig: inte själv vara bjuden egentligen, utan bara springa omkring och fotografera när andra har trevligt.

Dessutom är det ju alltid konkurrens mellan journalister/fotografer.
När bloggare träffas i olika sammanhang är det oftast trevliga, mysiga tillställningar eftersom bloggare inte konkurrerar. Om en bloggare har en bra bild eller en bra text då länkar vi till den, vi nätverkar och lyfter fram varandra. Men journalister konkurrerar alltid och ser alltid varandra som medtävlande. Att då stå på en lång rad och försöka få bättre bild på kändisar, nej det är ett skitigt jobb.

Varför gör då så många fotografer detta? Förmodligen för att de får hyggligt betalt. Om de smäller av fyrtio bilder och får betalt för hälften av dessa har de gjort en hygglig dagslön den dagen.

Jag skulle inte vilja byta med de fotografer som nu fick stå i en lång rad och tävla om bilder på kändisar på premiären av musikalen Grease. Aftonbladets kändisfotograf fick med bild på både statsministern och Kevin Borg.

Föreställningen fick tydligen dessutom bottenbetyg, betyg 1 i Aftonbladet:

”Grease” verkade omöjlig att misslyckas med.

Men svenskarna lyckas förstöra musikalen. För lång och pratig. Pinsamt vulgär.

En gubbsjuk mans-”Grease”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

IPhoneapp är mediernas konkurrensmedel – ESC är en tävling om vilken journalist som är sämst på att blogga

by

melodifestivalen
Jag har väl inte riktigt vant mig vid den nya digitala världen. Eftersom jag alls reflekterar över det här. Men nu är den här i full fart och Melodifestivalen är ett konkret exempel.
Svenska Dagbladet har letat upp de tio sämsta bidragen genom festivalens historia – på Youtube. Något som väl skulle varit otänkbart för några år sedan.

Melodifestivalen har engagerat mig alla år, utom några år då jag var i övre tonåren och tyckte det var kommersiell smörja.
Nu ser jag att Expressen introducerat en IPhoneapplikation inför starten av Melodifestivalens första omgång i Sverige, nu på lördag.

Lagom till att årets melodifestival drar i gång släpps den perfekta appen för alla schlagerfantaster. Ladda ner den i din iPhone eller Ipad och du kan se alla tv-klipp hur många gånger du vill, läsa de senaste schlagernyheterna, hålla koll på artisterna och sätta egna betyg på låtarna. Dessutom får du en uppdaterad lista på vilka artister som är klara för slutfinal och andra chansen.

Applikationen är gratis och här kan du hämta den till din dator och föra över till din IPhone eller IPod.

Det är intressant att se hur medierna nu satsar minst like mycket på annat än journalistiken i sin jakt på läsare/besökare för att kunna få annonsörer.

Jag noterar också att blogg för gammelmedier som Aftonbladet i det här sammanhanget mest handlar om att i kortform kunna förmedla skvaller, som när nu Tobbe Ek ”bloggar” från repetitionerna från första omgången av den svenska uttagningen till Melodifestivalen, om en klänning och om ljussättning. Jag har sagt det förr och säger det igen: för gammelmediernas journalister handlar bloggande om att spruta ur sig korta flamsiga ytliga meddelanden, inte att på något sätt ha interaktion med läsarna/besökarna.
Jag menar, kommer Tobbe Ek att på något sätt läsa kommenterar som han eventuellt får på sina korta ytligheter? Varför måste bloggande just innebära sämre texter än annars och mindre innehåll?

Det finns inte en gammelmedie som inte har en bloggare på plats nu på Melodifestivalen. DN har som vanligt Mattias Dahlström, som väl om någon ger den typiske ytlige journalistbloggaren ett ansikte.
Här är ett blogginlägg av honom (ja i sin helhet):

Nja. Känns inte helt bekväm framför kameran, inte dansarna heller. SPOILER: Den Andra chansen-plats jag tippat åt honom i morgondagens tidning hänger väldigt, väldigt löst.

Kvällstidningarnas bevakning inför Melodifestivalen har i alla år varit kändis- och skvallerfixerad, som rapporterna om bråken mellan Ola och Måns. Men det här liksom till paketet. Melodifestivalen är yta och nöje och tidsfördriv. Men jag har svårt för de extremt urvattande bloggrapporterna. De tillför ingenting.

Som gammal kampsportare är jag extra nyfiken på hur karatekollegan Dolph Lundgren ska fixa sitt programledarskap.

Och nu ska jag tjuvlyssna på bidragen på SVT:s sajt.

I Norge pågår också uttagning och kanske blir det en hårdrockande band som vinner där. Här berättar Verdens gang om diskussionen där, ska det vara drittmusikk eller extremmusikkekstremmusikk som tävlar för Norge?

Relaterat:
DN: Ovisst i Örnsköldsvik
DN: Så snickras en succé.
Svenska Dagbladet
Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,