Boken ”Gratis” – med efterföljande frågetecken i sin titel! – är en brett upplagd antologi, eller essäsamling för att använda förlagets beteckning, om upphovsrätt i internets och piratkopieringens tid. Den ger också bakgrundsbeskrivningar, som ofta i sammanhanget med utgångspunkt från Gutenberg och tryckpressens befriande kopior (för övrigt försökte Gutenberg hemlighålla sin teknik vilket som bekant misslyckades).
De medverkande skribenterna har olika bakgrund och yrken och deras ingångar skiljer sig åt, gemensamt är det resonerande tonläget och den öppna attityden, befriat från tvärsäkra påstående och svartvita skildringar. Inledningsvis kan också sägas att de har det gemensamt att de kan skriva. Och säkert även skulle kunna få fram underlag och fakta och sammanställa det utan ny teknik, men med mer besvär. Och att slippa det är bra, vilket blivit så självklart att de flesta inte ens behöver säga det eller kanske inte ens minns tiden då det inte gick att googla. Men det är ju knappast i den förändringen problemen eller hoten ligger.
Här medverkar så väl namnkunniga journalister som Linda Skugge och Isobel Hadley-Kamptz som affärsutvecklaren Joakim Båge, musikern och telekomingenjören Martin Rolinski, professorn Jan Rosén och Bonnierledningens affärsutvecklare Sara Öhrvall.
Möjligheter att skapa
Den nya digitala verkligheten har gett möjligheter i skapandet som bara för ett årtionde sedan tedde sig som science fiction för de flesta. Men utgör samtidigt ett hot mot den upphovsrätt som ska ge trygghet åt upphovsmännen, de flesta redan tidigare dåligt betalda i sina fria yrken. Det är knappast fattiga musiker som stått i strålkastarljuset när diskussionen om pirater och fri tillgång diskuterats, snarare skivbolagsdirektörerna och filmmogulerna. I flera av bidragen framhålls att man inte alls är emot utvecklingen, det gäller bara att finna en form att kontrollera kopieringen.
I sitt bidrag ”Älskade fildelning” skriver Martin Rolinski att kulturens framtid bygger på fildelning men att den förvanskas av piratkopiering. Rolinski, för den breda allmänheten – mig till exempel – kanske mest känd som sångare i BWO, brottas både som artist och som innehållsutvecklare på teleföretaget med frågan om hur det ska bli möjligt att ta betalt för musik på internet. Han är övertygad om att det finns en lösning.
Mer dyster
Övertygad om en lösning, om det går att kalla det en sådan, men på ett betydligt mer dystert sätt är även kulturskribenten och författaren Andreas Ekström. För övrigt något av den moraliska upphovsrättens främste försvare. Inledningsvis konstaterar han att det inte finns någon som helst väg tillbaka. ”En rättsinstinkt är satt ur spel.” Ekström befarar att den nya tekniken leder till ett slags återgång till en gammaldags mecenatsystem. Konstnären får stå med mössan i hand och tigga medel till sin verksamhet. För någon ersättning på nätet blir det ju inte… Frågan om vi får bättre, friare, smartare konst genom det är retorisk.
Den uppenbara slutsatsen är att vi får mer skit och upphovsmännen blir allt fattigare. (Lite rörande är skildringen av hur den vuxne Andreas Ekström i vuxen ålder söker upp spelutvecklaren Stephen Landrum, vars spel den tolvårige Andreas kopierade på floppydisketter. Hjälten tackar dock nej till ersättning i efterhand.)
Enligt Karl Marx sker en revolution när klyftan blivit för stor mellan produktionsförhållandena och produktivkrafterna – arbetskraft, arbetsredskap, de tekniska hjälpmedel människan använder sig av och hennes kunskaper och erfarenheter. Marx är väl knappast någon medveten förebild för Linda Skugge men hon skriver att alla framgångsrika koncept faller när de förutsättningar som fött dem dör ut: ”För inte så länge sedan hade skråna i Sverige monopol på respektive hantverk. Hansan hade monopol på handeln i Östersjön, adeln på många poster i samhället. Alla framgångsrika koncept faller när de förutsättningar som fött dem dör ut”.
Linda Skugge
Skugges bidrag är annars i huvudsak ett starkt kritiskt inlägg mot de stora, etablerade förlagen. Den nya tekniken har fått allt fler att inse att förlagens smakdomare och makt inte är något som vi utanför behöver legitimera: den nya tekniken ger oss redskap att själva avgöra vad som är angeläget och för vilka, även en liten grupp duger. Joakim Båge skriver från Los Angeles att även om Barack Obamas presidentvalskampanj tydliggjorde hur betydelsefulla sociala har blivit i det nya informationssamhället så har många, båda enskilda individer och företag, arbetat med samma metoder under lång tid. Och att en av de stora förändringar han själv varit med om under sitt yrkesliv är just hur envägskommunikation blivit tvåvägskommunikation, hur kommentarsfunktionen möjliggör debatt.
Bonniers Sara Öhrvall ser också i huvudsak positivt på hur tekniken skapar nya möjligheter utifrån mediebolagets framtida roller. Hon pekar bland annat på moderatorfunktionen och tar debattsajten Newsmill som ett exempel: Framgångsfaktorn ligger i att låta de många unika rösterna med personliga erfarenheter och unik kompetens få komma till tals utan att filtreras av en intervjuande journalist. Dennes roll blir, i stället för att tolka och skildra ett skede, att identifiera vilka personer som är bäst lämpade och mest kunniga i en nyhetsrelaterad frågeställning.
Jag kan beklaga en förändring som försvagat upphovsmäns ställning och rättigheter, inte lika grundmurad i vårt samhälle som privat äganderätt vilket jag trodde tidigare. Men det var i ett annat årtusende och det känns avlägset även om det inte gått så många år. Boken ”Gratis?” pekar dock framåt och det känns faktiskt upplyftande att läsa så genuint bra texter, vettiga åsikter och argument. Men jag är rätt övertygad om att jag inte orkat mig ta igenom allt material på nätet utan då tagit del av det på ett annat vis. Som också då förhoppningsvis ger upphovsmännen ersättning.
Bok: ”Gratis? Om kvalitetet, pengar och skapandets villkor”
Redaktör: Per Strömbäck
ISBN 978-91-974919-9-0
Volante Publishing
Läs även andra bloggares åsikter om bok, gratis, upphovsrätt, patentfrågor, debatt, recension
