Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

blues

Skivtips för dig som gillar progg och retro: nya skivor med Magnolia och Barr

by

Det finns mycket musik som ges ut vid sidan av mångmiljonsäljande diskopoplåtarna (som har en tendens att låta rätt lika, eller?).

Skånska skivbolaget Transubstans Records är ett skivbolag som vågar ge ut lite annat.

Få fyra år har bolaget släppt 4o skivor och två av de senaste är:

Magnolia som släppt sitt andra album: ”Falska vägar”.
Bandet levererar tung 70-talets blues blandat med progg, inspirerade av bland annat Cream och svenska November.
Här kan du provlyssna på deras musik, på deras ställe i MySpace.

Barr är ett band med helt annan stil: de lutar mer åt engelska folkstil. Kan jämföras med Pentangle och Woven Hand.


Andra bloggar om: , , , , , , ,

Här är en video med Paul McCartneys nya singel

by

Paul McCartney släpper nu singel, under namnet The Fireman. Singeln heter ”Nothing too much” och är ett smakprov från skivan ”Electric Argument” som släpps den 24 november.

Aftonbladet bjuder på att ladda ner låten gratis.

Jag tycker den är riktigt bra, mer rockig och bluesig. McCartney har varit lite för popsöt på senare år, men den här singeln är lovande. Mer blues.

Jag har hittat en video med den på YouTube:


Som ett Arcade Fire med utsvängda brallor” Martin Söderström, aftonbladet.se:s nöjeskrönikör

Läsare Bra Paul! Det var det bästa på länge

Andra bloggar om: , , , , ,

Bon Iver, Thalia Zedek, Ossler, Pelle Carlberg och Hello Saferide – nya tips från Kulturbloggen

by

Nyköpta skivor idag:

Bon Iver: For Emma Forever Ago
Dagens skiva berättar om den spännande bakgrunden till den här skivan:

Justin Vernon bröt upp från sitt indierockband, drog på sig den fodrade flanellskjortan, åkte rakt ut i skogen med ett brustet hjärta och alla instrumenten i bakluckan. Bosatte sig en vinter i ett ruckel i ett svinkallt Wisconsin och skrev, tänkte, spelade in och skrev. Avbröt bara för att ta traktorn längre in i skogen och hugga ved för att kunna hålla värmen under de tre vintermånaderna han bodde där.

Thalia Zedek: Liars and Prayers
Gillar du Patti Smith borde du gilla Thalia Zedek. Hon har varit en viktig del i den livaktiga Bostonscenen inom proggressiv rock och blues sedan 1970-talet. Med sin hesa röst är hon Marianne Faithful, Patti Smith och Janis Joplin förenad i en person.
Thalia har hållit på i flera decennier, men aldrig levt heltid på musiken utan överlevt genom ströjobb inom restaurangvärlden och annat.

Fakta om Thalia Zedek i Wikipedia.
Thalia Zedek på MySpace.

Pelle Ossler: Krank
Jag förbereder mig med hans förra album som kom 2005 inför släppet av hans nya album, Ett brus, som kommer den 30 september.
(Här en recension av Krank i Dagens skiva).
En artist med svarta deprimerade texter, men så melankoliska att det känns bra. Att liksom få bekräftelse på att det är OK att grubbla.
I en intervju i tidningen Sonic (pappersupplagan) säger Pelle Ossler:

– Min fyrtiofemåriga livserfarenhet säger mig att tillvaron är ett gungfly, att varje människa en potentiell mördare och sadist. I varje ögonblick hotar djup tragik, ingen är riktigt sant och det enda man kan vara riktigt säker på är att man en dag kommer att dö ensam. Vet man det känns det underligt att göra feel good-musik. De som sysslar med det är antingen korkade eller så stoppar de huvudet i sanden.

I senaste numret av Sonic är en av låtarna från Osslers nya album med på det album som medföljer tidningen, med låtar med utvalda aktuella artister.

Pelle Ossler har spelat in sin femte fullängdare »Ett brus« i den legendariska Hansa-studion i Berlin. Ett ytterst logiskt faktum, att hans nattsvarta musik den här gången formats i samma lokaler som bland annat gett oss Bowies »Heroes«, Iggy Pops »The Idiot« och Gun Clubs »Mother Juno« är som det ska vara. Lennart Persson möter mannen som ser glada låtar som förolämpningar.


Misantropen skriver om Ossler: det bästa han någonsin hört.

Pelle Carlberg: Lilac
Provlyssna gärna på hans nya låtar på hans MySpace.
Här kan du läsa mer om honom på hans hemsida.
Betyg 5 i Sonic.
Recension i Helsingborgs Dagblad som tycker att styrkan som vanligt sitter i texterna.
Dagens skiva gav betyg 6 av 10.
Expressen tycker mycket om albumet, liksom jag.

Hello Saferide: More Modern Short Stories From Hello Saferide
Självklart val för en indiepop-fantast som mig. Inte en skiva med Annika Norlin vill jag missa.
Jag ser fram emot att spela den om och om igen.
Den här gången på engelska, till skillnad från förra skivan hon gav ut med bander Säkert! där texterna är på svenska.


Dagens skiva ger betyg 8.

Nordpolen: Nordpolen
Debutalbumet har hyllats i stort sett överallt.

A Love Song for Bobby Long / Thalia Zedek:

BON IVER For Emma, Forever Ago:

Pelle Carlberg – 1983:

Hello Saferide: Anna

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

The Chair: Trans 035 Transubstans – när blues möter hårdrocken

by

Blues möter hårdrock – så vill jag beskriva albumet Trans035 Transubstans med The Chair. På ett pressutskick beskriver bandet sin musik som ”70’s hard rock with an attitude.”

Jag gillar det jag hör, oavsett om det ska kallas blues/hårdrock eller 70-tals hårdrock. Det är fullt ös, det är skön bas och det är attityd. Som de själva hävdar.

The Chair består av en sångare från amerikanska singer-songwriter-traditionen och fyra svenskar på gitarr, bas och trummor.

Jag tycker de har rätt skön beskrivning av skivan på pressutskicket:

This is 70’s Hard Rock, sometime between then and into the future.
A tag on the back, a reminder of what Hard Rock sounded like in the beginning, and why it sounded at all. Takeningen listeners back to an era of masteras, and at the same time tuned in and turned on, wiht a vibe in the now.
This and that, brings us our own sond.

Och blues var en av inspirationskällorna som hårdrocken föddes ur. Så räkna med skön bluesig hårdrock här du lyssnar på The Chair.

Du kan provlyssna på spår från albumet på skivbolagets MySpacesida och på The Chairs egen MySpace-sida, förstås.

Whitesnake till Sverige i december

by

Glädjebesked för Whitesnakes fans. Whitesnake kommer till Sverige i december.

Under mitten av nittiotalet utnämnde musikmagasinet Kerrang! Whitesnakes frontfigur David Coverdale till ”den siste stora rockstjärnan”. Nu kommer Dave och hans Whitesnake till Sverige för två konserter på Hovet i Stockholm och Scandinavium i Göteborg den 16 och 17 december. Biljetterna släpps den 15 september.

I en värld av snabbt förändrade trender och kortlivade modeflugor är Whitesnake något att lita på: ett pålitligt rockband lett av legenden David Coverdale som aldrig under årens gång har förlorat sin betydelse eller kompromissat med sin konstnärliga standard.

Det är nu 31 år sedan som vi, nyfikna inför vad Deep Purples sångare kunde ha hittat på, gick till skivaffäreerna och köpte Whitesnakes allra första album. Sedan dess har vi skrålat med i en oändlig rad av hits, däribland ”Here I Go Again”, ”Is This Love”, ”Still Of The Night” och ”Ain’t No Love In The Heart Of The City”. För dryga tio år sedan blev det tyst om de brittiska legenderna och ryktena kring hair metal-bandets framtid har avlöst varandra. David Coverdale satt förstås inne på sanningen hela tiden, och när tiden var mogen sattes bollen i rullning. En ny och hungrig line-up sattes samman och i våras släpptes äntligen ”Good To Be Bad”, Whitesnakes första studioalbum på elva år.

”Good To Be Bad” mottogs, med sitt klassiska Whitesnake-sound och en David Coverdale på topp, med öppna armar av både publik och recensenter och snart var det dags för en världsturné där Whitesnake delade scen med ett annat gäng legendarer, Def Leppard. I somras gjorde de vita ormarna succé på en svensk festivalscen, Sweden Rock, och i vinter är det dags igen. Den här gången får Stockholm och Göteborg finbesök då bandet besöker Hovet den 16 december och Scandinavium den 17 december. Biljetterna släpps den 15 september.

Skrivet om ”Good To Be Bad”:

”Hård bluesig skrevrock gnider sig mot hjärtliga ballader och ormtjusaren själv har vid 56 års ålder fortfarande en hel del gift i stämbanden.” – Mattias Kling, Aftonbladet

”Produktionen är maffig och modern, musiken är klassisk husmanshårdrock bestående av hjärta och skrev.” – Pelle Gunnarsson, Corren

”Med gitarristen Doug Aldrich som bollplank har sångaren fått till en överraskande behaglig skiva, en nostalgisk resa från brittiska ”Slide it in” till amerikanska ”1987”” – Martin Carlsson, Expressen

”Att det finns så mycket blues med är en glad överraskning – senare 80-talets amerikanisering av bandet hörs förstås också – och skivan låter vital och tuff” – Bella Stenberg, Göteborgsposten

”Hårda råa riff, snygga melodier, ett sjujävla sväng och en David Coverdale på topp.” – Helsingborgs Dagblad

16.12 Hovet, Stockholm
17.12 Scandinavium, Göteborg

Andra bloggar om: , , , , ,