Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

skivnytt

Christian Walz är tillbaka

by

Christian Walz är tillbaka med det nya albumet ”The Corner” som släpps den 26:e november.

Christian slog igenom 1999 med debutalbumet ”Christian Walz”. 2004 kom den hyllade uppföljaren ”Paint By Numbers” som med hitsinglarna ”Wonderchild”, ”Hit ’n Run” och ”Never Be Afraid Again” fick enormt genomslag i Sverige men även i Holland, Belgien, Danmark, Finland och Norge. I Norge var ”Wonderchild” årets mest spelade låt alla kategorier 2005. Samma år fick han en Grammis i Sverige för ”Årets Manliga Artist” och albumet sålde snabbt guld.

Christian agerar som vanligt artist, låtskrivare och producent på det kommande albumet. Första singeln ut är ”What’s Your Name?” som släpptes i veckan.

I början av 2009 ger sig Christian Walz ut på en klubbturné i Sverige och Norge.

Från pressmeddelandet hos Newsdesk.

Andra bloggar om: , ,

Uppsalas Sleazy Romance i studion

by

Kulturbloggen fick ett meddelande från Uppsalas Sleazy Romance, som vi tror kan vara av intresseÖ

Nu den 2:a November börjar inspelningen av Sleazy Romance första fullängdare. Med in i studion följer producenten Kristofer Jönson (Jeniferever) som även producerade bandets första Ep “Sleazy Romance Ep.

Albumet beräknas vara färdigt runt årsskiftet och tanken är sedan att Sleazy Romance ska sätta prägel på Sveriges scener med sin Postpunk artade och nästintill gothiskt klingande popmusik.

Inspelningsperioden kommer att “bloggas” på bandets blogg www.sleazyromance.blogspot.com.

Övrig info:
Bandets två tidigare Eps (Sleazy romance Ep och No Spark) har sedan våren 2008 distribuerats av det tyska skivbolaget AfMusic.

Du kan lyssna på dem på MySpace, förstås.

Andra bloggar om: , ,

Goda nyheter för punkälskare: The (International) Noise Conspiracy släpper nytt album snart

by

Det här borde vara goda nyheter för punkälskare, speciellt de som gillar svenska punkband som Noise conspiray.

The (International) Noise Conspiracy släpper snart ett nytt album, det första på tio år.

Pressmeddelandet berättar:

Man blinkar – och så har det gått tio år. Men även om det är tårta och fiskdamm för The (International) Noise Conspiracy idag, är det just precis nu som det är som mest spännande. Sveriges sexigaste civilisationskritiker firar sin tioårsdag med löften om att vi som trott att vi redan fått det godaste inte vet vad som väntar oss. The (International) Noise Conspiracy aldrig varit mer utsvultet än nu.

Hungern beror mycket på att bandet med stundande rockdeklarationen ”The Cross Of My Calling” inte bara vaknat ur en stunds vila; de har även uppfunnit ett nytt sätt att beordra dina höfter att skaka, ditt sinne att resa och ditt hjärta att dunka. Apati och konformism är döden, tycker Noise Conspiracy, och ger oss en skiva som gör slut med det gamla och blir ihop med det nya. Vi hör elegans, vi ser stil och lyssnar till dryg narcissim som väger upp med en djup empati; ömsom osund pop, ömsom narkotisk psykedelia och vibrerande rock som minner om Loves flippade 60-tal eller kanske Charlatans hammondsväng på 90-talet.

”The Cross Of My Calling” – Noise Conspiracys fjärde giv – är andra gången toklegenden Rick Rubins producentöron leder bandet i jakten på sin allt mer utvecklade identitet. Rubin föll handlöst för INC´s mix av moralförakt och svettigt groove på ”Survival Sickness” (2000) och ”A new Morning, Changing Weather” (2001), knöt dem snabbt till sitt American Recordings, och lade sin ande över ljudbilden på ”Armed Love” (2004). På ”The Cross Of My Calling” märks det att fyra år förflutit sedan vi fick det senaste långfingret – bandet har växt, återigen omdefinierat sig, och plockar upp idéer från såväl jazzens gyllene era som lekfull psykedelia i sin punkrock. Det enda konstanta är det bandet är bäst på – att tillvarata kontrasterna av rockens många beståndsdelar. Det som är ett politiskt integritetsprojekt rent textmässigt är raffigt, svettigt och sinnesvidgande musikmässigt. Uppror är farligt, men ack så passionerat.

”The asassination of myself” – en giftig tirad som skjuter prick på trötta normer om människor som könsvarelser – plockar upp gitarrsvänget från Jefferson Airplane, Hendrix och The Doors. Gudaförnekaren ”I Am The Dynamite” talar om ateism, och soulrocken i ”Boredom of Safety” nedmonterar framgångsdyrkandet med hjälp av Lisa Kekaula från The BellRays.

Så där fortsätter det.

Noise Conspiracy förleder ungdomen på ett rått men varmt sätt.

Med nära nog tusentalet konserter bakom sig kan vi räkna med att kalendern för världens snyggaste anarkister kommer att vara full som ett smäck framöver. Ett val-trött USA får andrum under bandets blixtvisit till New York, San Fransisco och LA i höst, sedan får Europa vad det förtjänar under decemberturnén. Vad som händer sedan får utvisas -The (International) Noise Conspiracy har genom åren blivit bekväma i de mest motsägelsefulla sammanhang. TV-shower, festivaler och protestaktioner är hemmaplan, och förutom oräkneliga USA- och Europavändor har bandet mässat i såväl Kina som Indonesien.

Så glöm det militaristiska med aktivism – när Inge, Dennis, Lars och Ludwig marscherar är det i otakt med dina förväntningar. The (International) Noise Conspiracys revolution har aldrig förbränt; den hotar dig till livet men ger dig en blöt kyss på munnen; den retar dig, smeker dig, utmanar dig och tar dig med på en flygtur. ”The Cross Of My Calling” är ljudet av konventioner som går i kras.

Vi säger grattis på tio-årsdagen en gång till, tackar för presenten de ger oss, och undrar hur The International Noise Conspiracy kan lura tiden.

Hur det gick till?

Enkelt.

Time flies when you revolt.

Den 19 November släpps “The Cross Of My Calling” i svenska butiker.

The (International) Noise Conspiracy – Assassination Of Myself, från nya skivan

International Noise Conspiracy – ”Smash It Up”

Andra bloggar om: , , ,

Kulturbloggen intervjuar Division of Laura Lee

by

Division of Laura Lee är definitivt tillbaka igen på den svenska rockscenen. Nya skivan – Violence is timeless – släpps som cd sista veckan i oktober men har redan som vinylutgåva hyllats av musikkritiker. Kulturbloggen satt ner på cafét Sturekatten i Stockholm och för en pratstund med Jonas, basist och sångare, och David, en av de två gitarristerna.

De är själv väldigt nöjda med nya skivan. De har jobbat med den under rätt svåra omständigheter.

– Vi hade knappt råd att hyra in oss i studion, berättar de.
Det gjorde att varje gång de var i studion var de ordentligt förberedda, hade repat mycket och visste vad de ville göra med varje låt.

– Violence is Timeless – känns som en debut, eftersom vi jobbat så länge med den.
Vi började spela in de första låtarna 2006, en låt är till och med från 2005, berättar Jonas.

Efter förra skivan och turnén var de rätt trötta på bandet och varandra. De tog timeout nästan ett år innan de återvände till studion för att börja spela in nya skivan.

I och med nya skivan har Division of Laura Lee utvecklats och är inte längre ett rent hardcore/punk-band.

– När vi gjorde nya skivan har vi sneglat på de band som var stora när vi växte upp, under 1980-talet, som Pixies, Sonic Youth och Nirvana, säger Jonas.

Även om det kan skönjas influenser har Division of Laura Lee ändå kvar sitt eget speciella sound.

– Jag tror att det hörs i låtskrivandet att vi utvecklats, fast vi låter ändå som Division. Hur mycket vi än lyssnar på annat och påverkas av det, har vi vårt sätt och våra idéer om hur man ska spela på en gitarr.

När de berättar om vilken musik de gillar är det en hel del band de lyssnar på som är rätt annorlunda mot hur Division of Laura Lee låter. Jonas nämner band som Glasvegas, Band of Horses och Fleet Foxes.

– Själv lyssnar jag allra mest på Elvis Presley nu för tiden, berättar David.

Inte bara soundet är viktigt för Division of Laura Lee. Texterna är också viktiga.

– Jag kan inte lyssna på band som inte har vettiga texter, säger David. Ofta när jag gillar en låt kan det vara ett textsjok som fastnar.

Men även om de har åsikter om samhället vill de inte att texterna ska vara för politiska.

– Det finns säkert något i våra texter om hur vi ser på samhället. Vi har ju föräldrar som har slitit hårt inom sina arbetaryrken. Men vi vill inte proppa på folk vår åsikt, säger David. Anledningen till att vi håller på med det här är att vi vill hitta en annan värld-

– Poesi säger ofta mer om politik än många andra texter, tillägger Jonas.

Division of Laura Lee föddes i Vänersborg. Bandets medlemmar är uppväxta i de två grannstäderna Vänersborg och Trollhättan.

– Tänk att en älv mellan två små städer kan göra att städerna blir så olika, säger de.

– När jag var liten åkte vi direkt till Vänersborg på helgerna, där hände allt som var kul, berättar David.

Punkrörelsen födde en massa aktiviteter i Vänersborg

– Vi hade bra förutsättningar. Studiefrämjandet ställde upp med replokal, berättar Jonas.

– Replokalen låg i ett stort hus i utkanten och där det inte bodde en massa folk, vi kunde repa dygnet runt utan att störa någon.

Idag bor alla medlemmarna i Division of Laura Lee i Göteborg. Redan när bandet bildades var de flesta på väg bort från Vänersborg. När nu i höstas den siste flyttat till Göteborg har de skaffat en egen studio, vilket gör att vi säkert kan vänta oss att nästa skiva inte dröjer lika länge.

– Vi ska börja skiva nya låtar och nu när vi byggt en egen studio i Göteborg kan vi lättare få ner demos, säger Jonas.

Det här visste ni nog inte om gitarristen och basisten:

David, gitarrist, Uppväxt i Trollhättan
Morfar: dog att tolv dolkhugg när min mamma var tolv år. Mormor drog från den lilla hålan i Norrland då och flyttade till Trollhättan, där jag är född.
Farfar var en enkel målare från Kollandsö som flyttade till Trollhättan när jobben tog slut på ön. Där på Kollandsö har jag också en del av mitt hjärta.

Jonas, basist och sångare, uppväxt i Vänersborg
Morfar: från hans sida kommer jag från en kommunistsläkt.
Farfar: Han var sjöman och är anledningen till att jag inte tatuerat mig. Han är så besviken på sig själv för sina tatueringar.

Text: Rosemari Södergren
Foto: Anders Löwdin
http://www.flickr.com/photos/lowdincom/

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Relaterat:
Dagens Nyheters recension av ”Violence is timeless”

Ulf Lundell lägger inte av: nu gör han en julshow också

by

Ulf Lundell verkar ha fått blodig tand. Det där med att han skulle lägga av verkar ligga långt fram. Just nu är han på turné och nyligen meddelade han att han ska på turné i vår igen, i samband med lansering av nya skivan som snart släpps. Och nu har han meddelat att han gör en julshow också.

Från Aftonbladet:

I går kväll gav Ulf Lundell ett oväntat löfte – mitt under konserten i Sundsvall:
– Innan det här turnerandet är över ska det göras en julshow också, sa han till publiken.

Jag saknar dig, sjunger han på en spelning 2005. Det är nog så han känner inför turnélivet och därför inte kan lägga av på riktigt:

Relaterat:
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet

Andra bloggar om: , , , , , ,