Joy
Betyg 3
Svensk biopremiär 25 december 2015
Enligt bioleverantören ska Joy, som har svensk biopremiär den 25 december, vara julens storfilm. Nja. Ärligt talat, nej det tror jag inte. De trailers jag sett inför filmen har verkligen skruvat ned mina förväntningar. Filmen är betydligt bättre än dess trailer. Riktigt ända fram till att bli en storfilm räcker det dock inte, även om filmen är något helt annat än vad dess trailer får oss att tro.
Filmen är inspirerad av verkligheten och framför allt en legendarisk affärskvinna Joy Mangano. Hon var uppfinnare och entreprenör och startade ett mäktigt familjeföretag och imperium. Detta trots att hon inte kom från någon trygg bakgrund där hon fick stöd. Hennes föräldrar var mest fixerade vid sig själva och sina misslyckade liv och hennes barns pappa var inte mycket till make. Enligt filmen blev han dock en mycket bra vän efter skilsmässan. Robert De Niro spelar Joy pappa som flyttar hem till henne efter att ha blivit utkastad av sin senaste flickvän. Han startar bråk med hennes mamma som är fast i tv-serie-träsket, hon ligger i sängen hela tiden och ser på tv.
I huvudrollen som Joy ser vi Jennifer Lawrence och bakom manus och regi står David O. Russell (”Silver Linings Playbook”, ”American Hustle”). Den senaste filmen de gjorde tillsammans, ”Silver Linings Playbook”, gav Jennifer Lawrence en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll. Den fick sammanlagt åtta nomineringar. Jag har svårt att tro att Joy får lika många priser.
Filmen har flera styrkor, annars skulle jag inte ge den betyg 3. Jag erkänner att jag ändå tvekar en del mellan betyg 2 och 3. Dialogen är skarp och träffsäker och filmen berättar en hel del om det amerikanska konsumtionssamhället och hur svårt det är att slå sig in i affärsvärlden utan att ha starka kontakter.
Jennifer Lawrence spelar bra och Robert De Nio är lysande i rollen som hennes pappa.
Filmen är betydligt bättre än dess trailer säger, men den har ändå fastnat i den fälla som så många filmer gör som bygger på verkliga händelser: tvånget att redovisa de verkliga händelserna framför att dramatisera berättelsen.