• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Gåsmamman versus Bron

17 december, 2015 by Rosemari Södergren

gasmamman

Bron, den dansk-svenska tv-serien har hyllats av många kritiker. Den tredje säsongen har nyligen avslutats på Sveriges Television. Gåsmamman är en tv-serie med åtta avsnitt som går på C More. Gåsmamman har en imponerande lista över medverkande skådespelare som Alexandra Rapaport, Gustaf Hammarsten, Shebly Niavarani och Magnus Roosmann plus andra artister som Tommy Körberg och Grynet Molvig.

Gåsmamman har i reklamen inför seriestarten marknadsförts som en serie i klass med Bron. Jag tycker inte det är någon korrekt jämförelse. Serierna har inte likheter. Det betyder inte att Gåsmamman skulle vara dålig. Båda serierna är bra, fast på helt olika sätt. I reklamen står bland annat att Gåsmamman är den bästa serien sedan Bron. Nja, säger jag. Jag tycker Gåsmamman slår Bron på de flesta punkter. Gåsmamman är helt enkelt bättre.

Gåsmamman handlar om trebarnsmamman Sonja (spelas av Alexandra Rapaport) som lever ett bekymmersfritt liv med sin älskade familj. Maken Fredriks marijuanaverksamhet ger familjens ekonomi en guldkant. Familjen bor i ett fint hus i Stockholm och varifrån familjen får pengarna bryr sig Sonja inte så mycket om. Hon är dessutom uppväxt med en pappa som också försörjer sig med kriminella affärer.

Tillvaron slås dock i spillror när Sonjas man skjuts ihjäl mitt framför ögonen på deras yngsta son Linus. Sonja tvingas att öppna sina ögon och ta reda på vad hennes man sysslade med och hon tvingas in i ett livsfarligt spel med både den organiserade brottsligheten och polisen för att skydda sina barn. Hon kan inte längre vara säker på vilka som är hennes vänner och vem hon kan lita på.

Skillnaderna med Bron är stora.
Bron är en tydlig svensk-dansk produktion där handlingen utspelar sig i både Sverige och Danmark och där skådespelarna är från båda länderna. Gåsmamman känns väldigt svenskproducerad även om det finns några få norska skådespelare med och en liten, liten del av handlingen i de senare avsnitten utspelas på norsk mark.

Huvudpersonerna i de två serierna skiljer sig rejält. Saga i Bron är polis och har Asperger, vilket skildras med att hon har svårt att ha någon nära relation till någon människa och hon är helt utan känsla för vad som är rätt att säga i olika situationer. Hon är helt ärlig utan förmåga att bädda in något på ett snyggt sätt. Saga skildras också på ett sådant sätt att vi som tittare aldrig kommer henne nära, det är svårt att identifiera sig med henne, även om de flesta av oss tittare sympatiserar med henne. Vi kommer aldrig in i hennes tankar. Sonja i Gåsmamman är däremot en karaktär som jag dras in i. Som tittare upplever vi världen, samhället och händelserna med henne. Vi kommer henne nära, ibland så nära att jag vill skaka om henne och säga till henne att inte gå på vissa saker.

Bron har tre säsonger, de första två säsongerna hör ihop som en helhet och säsong tre är fristående. Jag tycker att säsong 3 var bäst. Det är rätt ovanligt att en serie kan överträffa sig själv. Gåsmamman har jag svårt att tänka mig en säsong två på. Fast, osvuret är bäst.

Bron är absolut en bra serie med duktiga skådespelare, fast Sagas problem med Asperger blir tjatigt och överdrivet skildrat i alla säsongerna. Jag känner alldeles för många människor i det verkliga livet som har Asperger för att tro på Brons skildring av Saga. Det är svårt att tro på att de övriga poliserna skulle tillåta en person med så stora problem få jobba med så stort ansvar. Tyvärr är det svenska arbetslivet för trångsynt för att kunna acceptera en sådan kollega. Våldet som sker i Bron är svårt att tro på, alla säsongernas mördare är svåra att tro på som verkliga.

Båda serierna har en mängd duktiga skådespelare, som gör bra ifrån sig. Båda serierna är spännande. Men Gåsmamman är en mycket mer trovärdig berättelse och därför känner jag mer för karaktärerna. Där är en hel del våld också i Gåsmamman, rå våld, men det sker på ett sätt som är trovärdigt. Den enda karaktären jag har svårt att tro på är Shebly Niavaranis polisman. Det beror inte på skådespelarens insats, han är duktig och gör rollen bra. Det är hur rollen är skriven som gör att den är svår att tro på.

Gåsmamman är producerad av Endemol Sweden i samarbete med C More och Discovery Networks. Richard Holm (Johan Falk-filmerna) har regisserat och för manus står Camilla Ahlgren (”Bron”) och Martin Asphaug (”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”).

Urpremiären för tv samt streaming var på C More 26 november 2015, och två nya avsnitt har sänts varje vecka under fyra veckor, det vill säga serien innehåller totalt åtta avsnitt. Från och med deras premiärdatum streamar man avsnitten när man själv vill. Serien kommer till Kanal 5 våren 2016.

Arkiverad under: Krönikor, Scen

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in