Tjuvheder
Betyg: 4
Tjuvheder handlar om Minna (eminenta Malin Levanon) som är en av och på- missbrukare och småskalig langare. När filmen börjar är hon på väg att förlora sin lägenhet. I ren desperation stjäl hon pengar från Christer – en smått psykotisk langare som inte tar ett nej. Hon råkar på Katja (Lo Kauppi) som är på väg till en bosättning i utkanten av en Stockholmsförort. Minna är kaxig, rastlös och tanklös. Katja är mer sansad, hon har ett mål – att få tillbaka sin son. Minna lovar att hon inte ska vara till problem på bosättningen, men problemen har bara börjat. Det här är en film om människorna som ingen vill veta av, inte ens på en husvagnsparkering utanför staden. Med ett rätt konventionellt stilgrepp får vi följa Minna och de andra genom upp och nergångar, genom hantering av socialen, missbruksboenden och kommunen. På campingen dras vi in i deras vardag och gemenskap. Sakta men säkert byggs vänskaper upp. Minna har plötsligt blivit med kollektiv och tvingas prioritera andra framför sin egen överlevnad, snaran dras således åt.
Tjuvheder är Peter Grönlunds regidebut och kring filmen har det blossat upp en mindre debatt kring användningen av amatörskådespelare. Större delen av filmens skådespelarinsatser utgörs nämligen av amatörskådespelare. Skulle dessa roller kunnat spelas av professionella skådespelare som alltid slängs in, i stil med Shanti Rooney eller Mickael Persbrandt? Ja förmodligen. Men språket känns extremt oforcerat för att vara en svensk film, just för att flera av personerna kan språket som används på gatan. Ansiktena och rösterna är sargade av det liv de levt, och resultatet är kusligt. Debatten är tröttsam och totalt onödig.
Se den här filmen. Inte bara för att den är filmad med amatörskådespelare på deras villkor och trovärdig dialog. Det handlar om en inblick i en värld som inte intresserar oss – en värld utan utväg, där även den enklaste saken känns totalt omöjlig.