Artist: Julia Holter
Titel: Have You in My Wilderness
Betyg: 4
Egentligen finns det bara en sak att anmärka på, nämligen att Julia Holter inleder sitt fjärde fullängdsalbum med Feel You. Det är inte bara den klassiskt skolade Los Angeles-musikerns starkaste låt hittills, utan även tveklöst en av årets bästa alla kategorier. Efterföljande Silhouette låter visserligen som låten Cocteau Twins aldrig hann skriva, och Sea Calls Me Home griper tag i en direkt från första cembalotonen, och när hon börjar vissla är det bara att kapitulera för hennes känsla för melodier, men trots genomgående snygga arrangemang och produktion så kommer ingen annan låt upp till inledande Feel Yous tempo och driv.
Till skillnad från konceptuella Loud City Song där hon använde sig av den franska författaren Colettes kortroman Gigi från 1940-talet som en slags lins genom vilken hon besjung livet i storstaden och dagens kändisfixerade paparazzi-kultur, så känns Have You in My Wilderness lite mer poporienterad, eller åtminstone ljusare i sin framtoning – trots att en låt har titeln Night Song.
Influenser hämtas fortfarande från såväl jazz som klassisk och orkestral musik, och visst kan det fortfarande bli sådär drömskt och avantgardist, men det känns samtidigt som hennes mest lättillgängliga samling låtar hittills. Om Loud City Song var ett album som krävde sin tid att suga in dig i sin ljudbild, så är Have You in My Wilderness ett album där varje låt har sin egen lilla historia. Även om soundet inte skiljer sig avsevärt de olika låtarna emellan så är dramaturgin annorlunda, låtarna är inte lika sammankopplade till varandra. Kanske innebär det att jag på lång sikt bara kommer ta med mig några favoritlåtar härifrån, men det fråntar inte det faktum att Have You in My Wilderness är ytterligare ett starkt album i Julia Holters högkvalitativa diskografi.
Bästa spår: Feel You, Silhouette, Sea Calls Me Home