Foxygen, Azalea
13 augusti 2015
Betyg: 4
Underhållande galenskap på musikens bekostnad.
På förra årets …And Star Power, som med sin längd på tjugofyra låtar tenderade att bli lite spretig, kändes det som att de gamla skolkompisarna Sam France och Jonathan Rado med sitt Foxygen medvetet försökte sätta krokben på sig själva. Några riktigt bra spår — souliga Coulda Been My Love är ju en av förra årets allra bästa låtar — fick plats bland låtidéer som fortfarande tycktes vara i något slags skisstadium.
Likaså på scen prioriteras några flummiga låtar framför deras mest spelade låtar på Spotify; How Can You Really och San Francisco (den sistnämnda spelas förvisso från scenhögtalarna när bandet har gått av scen för att byta kläder efter ett fejkat bråk med piratsvärd). Det är bara att nu spelar det mindre roll, det är teatraliskt och Sam France hittar hela tiden på de galnaste av upptåg på scen. Det är kul att se på.
Medan resten av bandet redan har kickat igång öppningslåten, We Are the 21st Ambassadors of Peace and Magic, kommer han springandes från publikhavet och klättrar upp på scen. Lite som om han tar sig an en karaktär som hela tiden är för mycket. Som när alla killarna i bandet bytt om och en av de tre körsångerskorna frågar hur det kommer sig att ingen sagt åt tjejerna att göra detsamma. “För att ni tar för lång tid” säger han och det mynnar ut i ännu ett “bråk”. Han får publiken att bua ut honom, på skoj. Bakgrundssångerskorna förklarar att de skrivit låtar vid sidan av, och att de nu vill spela en av dessa. Låten i fråga är Shuggie, den första singeln från 2013 års We Are the 21st Ambassadors of Peace and Magic.
Den 60- och 70-talsinfluerade musiken kanske inte riktigt är i fokus (att ljudet distar bidrar nog visserligen till detta) men om vi pratar galenskaper på scen är Foxygen svårslagna. Att bara gå upp och göra en “normal” spelning existerar inte i deras värld.
Foto: Peter Birgerstam