Green Day har vuxit ut barnpunkskorna och blivit ett av de stora banden. Helt klart.
Med nya albumet ”21st Century Breakdown” har Green Day tagit plats bland de stora politiskt medvetna banden.
”21st century breakdown” är mildare, gladare och inte lika himlastormande som ”American idiot”. Det är ganska enkel men stor rockplatta.
Expressens recensent har också fattat Green Days storhet.
21st century breakdown är en rockopera, precis som förra albumet och handlar också om ett ungt kärlekspar, Gloria: idealist med förhinder, och Christian: självdestruktiva skeptiker. Bandet tvekade länge mellan olika producenter, Linda Perry (Pink, Christina Aguilera) gav tidiga råd, men till slut valdes Butch Vig (medlem i Garbage).
Och resultat blev mycket mer än aggressiv tonårsstinn punk och jag tror att det är där skiljelinjen går mellan oss som älskar nya albumet och de som är mer svala, som till exempel Dagens Nyheters recensent:
Det lunkar på. Det trampas vatten. Det skriks till i förbifarten. Mest låter det urlakat och litet gnälligt. Det mest punkiga med Green Day har alltid varit att de anspelar på punktraditionen och provocerar genom att med sådan självklarhet hänge sig åt dålig smak och fadda tuggummirefränger.
Albumet är indelat i tre sektioner:Akt 1: Heroes and Cons
1. ”Song of the Century” (Intro)
2. ”21st Century Breakdown”
3. ”Know Your Enemy” – första singeln, släpps 16 april 2009.
4. ”¡Viva la Gloria!”
5. ”Before the Lobotomy”
6. ”Christian’s Inferno”
7. ”Last Night on Earth”
Akt 2: Charlatans and Saints
8. ”East Jesus Nowhere”
9. ”Peacemaker”
10. ”Last of the American Girls”
11. ”Murder City”
12. ”¿Viva La Gloria? (Little Girl)”
13. ”Restless Heart Syndrome”
Akt 3: Horseshoes and Handgrenades
14. ”Horseshoes and Handgrenades”
15. ”The Static Age”
16. ”21 Guns”
17. ”American Eulogy”
18. ”See the Light”
Nåväl DN:s Rydell må vara sval och inte uppskatta albumet, jag är inte ensam med att gilla albumet och lyssna på det om och om igen. Rolling Stones magazine skrev i en recension om en av Green Days spelningar att ”21st Century Breakdown is Green Day’s best album.” (Enligt wikipedia).
Vad jag menar med inledningen är att Green Day vill säga något om samhället och därför visar att det är ett politiskt band. Det är inte samma sak som att vara partipolitisk.
Mitt favoritspår är Viva La Gloria, som här spelas live:
Här en livespelning av Viva La Gloria:
Fler recensioner:
Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan.
Tidigare inlägg i Kulturbloggen om Green Day;
Här kan du lyssna på Green Days nya album, före releasen
Hur många minuter tar det innan Green Days konsert i Globen blir utsåld?
Om Green Days nya punkopera …
Andra bloggar om: punk, rockopera, skivnytt, recensioner, Green Day