Artist: Krantz
Titel: Old School
Betyg: 4
För några år sedan släppte Richard Krantz sina skivor Siberia och Euphoria. Strax efter släppet av Euphoria träffade jag honom inför Folkfestivalen i Hässelby. Jag gjorde en kort intervju för Kulturbloggen, jag gick hem lyssnade på hans skivor. Tyvärr följde jag aldrig upp fortsättningen, därför är det med ett förnyat intresse som jag lyssnar på hans nya CD ”Old School”.
Old School gör helt klart för titeln, det är lite av retro tidigt 60-tal lite mixat in i 2000-talet. Richard Krantz gillar inte personligen att klassificera sin musik, han vill röra sig fritt över det musikaliska fältet därför blir jag lite förvånad när skivan stämplas som Folkmusik/Americana. Jag tycker att bredden är större än så. Rocken Roll, jazz finns i lika hög grad. Därmed finns en fara av skivindustrin i att facka in en skiva i en sjanger (gnerer) eftersom det sätter stopp för andra än dem som gillar just detta. Samtidigt blir det en besvikelse om fackningen inte lever upp till vad som förväntas. Låten Old School har hämtat inspiration från bluesen, Robert et Louise ger mig lite feeling av Shadows (dock utan Cliff Rickard). Så när jag vägrar köpa inmutningen av Richards skiva tror jag att han ger mig rätt – skivan speglar mer hans olika musikaliska intryck.
Mitt första råd blir därför – skippa om det är folk- amerikana eller jazz etc. Lyssna och njut på några minuters häftigt gitarrspel eller rättare sagt Lapsteel spel.
”Tycker jag det känns bra, kör jag på det. Då kan det bli rock’a’billy-stänk”, beskriver han själv sina intentioner.
Innan jag avslutar tränger sig Ada´s in i mina hörselgångar. En helt grym låt där Richard lagt in allt storbandsjazz, blues, lite pop för att sedan följas av Skebokvarnsvägen 137, där jag doftar mig till Spanien och solen.
Stor eloge till bra medmusiker som jag kollektivt nämner. Det är faktiskt ett grymt spännade album.