Bandobranski/Nordmark är ett samarbete mellan Per Nordmark från Kriget och filmskaparen Marko Bandobranski. My Head My Ruin är först ut i en serie av nio låtar som tillsammans kommer utgöra en experimentell kortfilm. Det är elektronisk pop som ger mersmak, mystiken är ständigt närvarande. My Head My Ruin både skrämmer och lockar in dig på samma gång. Vi mailade lite med Per Nordmark.
Hur lärde ni känna varandra och hur växte idéen till det här samarbetet fram?
– Marko gjorde en video till Kriget. Det var första mötet, sedan var jag hemma hos honom och han visade sitt konstprojekt som jag ville göra musik till. Vi döpte den filmen och låten till The End. Det var vårt första skapande som Bandobranski/Nordmark.
På vilka sätt skiljer sig era synsätt på skapandeprocessen från varandra? Märks det på något sätt att ni kommer från olika bakgrunder, att en av er är filmregissör och den andra är musiker och producent?
– Nej, vi är väldigt lika och bakgrunden är snarlik. Marko spelar också musik och vi har samma musikaliska preferenser, eller snarare, samma preferenser när det kommer till konst överlag.
My Head My Ruin är alltså den första av sammanlagt nio låtar som tillsammans kommer utgöra någon slags experimentell kortfilm. Kan ni vidareutveckla lite kring vad ni har för ambitioner med det här projektet? Vad har ni haft för influenser?
– Ambitionerna är dels att folk ska få chansen att se och höra filmen, men det handlar inte bara om filmen utan det är lika mycket ett liveprojekt och ett band. Vi ska spela och fortsätta skriva musik.
Kan ni berätta lite om hur My Head My Ruin kom till och vad ni ville uttrycka med den? Kicki Halmos bidrar ju med sång, hur påverkade det låten? Sätter den tonen för efterföljande låtar?
– Det var första låten som jag började skriva på efter att ha varit borta en längre tid. Och första låten som vi skrev tillsammans. Vi, precis som de flesta, har våra mörka sidor. My Head My Ruin handlar om att tillåta sig vara i sina mörka stunder och se det vackra i det kaoset. Kicki är en god vän till oss båda och hennes röst var självklar för oss. Hon kommer sjunga på hälften av låtarna, den andra halvan är instrumental.
– Hennes ton var klar direkt när jag och Marko hade skrivit klart låten. Vi sade direkt att Kicki måste sjunga. Det fanns aldrig någon annan. Hennes röst är vårt instrument och hennes ton faller på plats. Vi skriver all text och melodi vilket gör att vi har en klar bild av hur vi vill att det ska låta.
Planerar ni även att sätta ihop en liveshow? Isåfall: på vilka sätt tänker ni att ni kan dra nytta av det visuella?
– Självklart planerar vi en liveshow. Vi vet redan hur vi vill ha det och hur vi inte vill ha det. Det kommer innehålla visuella element och vi har en vision.
