Filmrecension: Interstellar – Sevärd om än något ytlig eskapism

Interstellar
Betyg: 3
Regi: Christopher Nolan

Många har nog sett fram emot regissören och manusförfattaren Christopher Nolans nya film. Han har många hängivna fans, inte minst genom sina Batmanfilmer. Själv är jag mest svag för intrikata historier som i de tidigare filmerna Memento(2000) och Inception(2010). Parallella världar och flera tidsplan, inte mig emot.

Jag har haft nöje av Interstellar (vilket betyder mellan stjärnor). Fast någon banbrytande SF-rulle är det inte. Trots en verkligt aktuell tematik med en planet härjad av miljökatastrofer och behov av resor till andra galaxer med oförstörda planeter.. Harry Martinsson rymdepos Aniara som har en liknande tematik kom förresten redan 1956. Jag hade gärna sett ett större filosofiskt djup i Interstellar och något fler storslagna bilder av landskap på okända planeter. Filmen är nära 3 timmar och skulle vinna på att kortas ned.

Här citeras Dylan Thomas flera gånger. Fast jag tycker nog att citat från bibeln hade passat bättre.
”For dust you are and to dust you shall return”. I filmen kämpar mänskligheten för att överleva. Det råder matbrist och de ständiga sandstormarna gör att damma och smuts täcker allt. Miljökatastrofen är ett faktum och en av de få grödorna som fortfarande går att odla är majs. Huvudpersonen Cooper bor på en bondgård med sina barn. Han är bonde fast egentligen är han ingenjör, f.d. rymdpilot. Förhållandet mellan Cooper som spelas av Matthew McConaughey och hans dotter Murphy är filmens centrum. Anne Hataway har också en stor roll i filmen och Michael Caine spelar NASA-professorn Brand. Hjärnan bakom allt.

Men det är Murphy som är det stora snillet i Interstellar. Det är hon som knäcker koden som leder till rymdfärden då Cooper får i uppdrag att flyga genom maskhålet till en annan galax. Hans uppdrag är att hitta en planet som människorna på jorden kan flytta till. Och det är bråttom.
Det här är en amerikansk produktion. Här är den typiske hjälten som ska rädda världen, som ska Vinna. Fast han bryr sig egentligen inte så mycket om världen, utan bara om sin egen familj och främst sin dotter Murphy. Filmen talar om att man ska lyssna på sina känslor och följa sitt hjärta. Men för samtidigt fram en helt teknologisk lösning på människans problem. En ekvation ska lösa allting. Det går inte riktigt ihop. Man tänker helt krasst lämna jorden åt sitt öde eftersom man tömt ut planetens resurser. Och vilka är de hjälpsamma utomjordingarna egentligen? Den som känner till New Age rörelsens eskapistiska idéer känner sig hemma här. Och vi slipper inte baseball, vad vore en amerikansk film utan en baseballmatch?
Text: Ulrika Bergman