• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension: The Riot Club väcker frågor om vad som sker i ett samhälle när klyftorna ökar

31 oktober, 2014 by Ulf Olsson

theriotclub

The Riot Club
Betyg 4
Regissör Lone Sherfig
Med Max Irons, Sam Claflin and Douglas Booth.

Två förstaårselever vid universitetet i Oxford, Miles (Max Irons) och Alistair (Sam Claflin), deltar i en initieringsritual för att bli upptagna som medlemmar i the Riot Club, en exklusiv och traditionstyngd sammanslutning för studenter ur den engelska överklassen. För att slutligen avgöra om de är värdiga att bli medlemmar i klubben, med tvivelaktiga anor från 1700-talet, arrangeras en utsvävande, högljudd och störande brakfest på en restaurang ute på den engelska landsbygden.

Filmen som är baserad på Laura Wades pjäs Posh (förnäm) utvecklas till en triller genomsyrad av våldsamma gruppdynamiska spel kring makt, manlighet, klassprivilegier, sammanhållning och förakt. Det blir helt enkelt ”extra av allt” för att tala pizzaspråk. De spypåsar som delas ut när festen börjar kan ses som, inte bara påsar för fyllespyor, utan också som symboler för det förakt och de verbala spyor som avfyras mot alla grupper som inte tillhör den yppersta engelska eliten. Grupper som lägre samhällsklasser, fattiga och kvinnor, särskilt kvinnor ur arbetarklassen. Jag är trött på alla fattiga vrålar Alistair, de lever på oss rika och förnäma.

THE RIOT CLUB; POSHSammanhållningen i the Riot Club visar sig dock vara skör och dubbelbottnad. När kraften riktas utåt mot andra grupper i samhället förefaller den vara stark. Men när någon plötsligt känner sig hotad som enskild person eller när gruppen inte lyckas köpa sig fri ur situationer som gått överstyr rämnar sammanhållningen. Då försöker var och en istället att rädda sitt eget skinn, även om det sker på bekostad av klubben. Men å andra sidan, när klubbens ära sätts på spel på allvar kan man alltid lita på ett diskret stöd från äldre ex-medlemmar ur den engelska eliten. Det verkar i stort sett inte spela någon roll vad gruppen eller enskilda medlemmar gör.

Tidigare medlemmar, som ofta tillhör samhällets toppar, verkar ständigt vara beredda att träda in för att rädda situationen. Det gör att medlemmarna trots allt oftast kan vandra vidare med ett det- fixade-sig leende på läpparna. Även om the Riot Club är en fiktion och inte en berättelse ur verkligheten har den liknats vid en faktisk existerande sammanslutning. Nämligen, the Bullingdon Club, en exklusiv rikemansklubb där många engelska politiker och andra högstatus personer varit medlemmar under sina universitetsår.

Filmen säger något om sociala hierarkier i det historiska såväl som nutida engelska samhället. Samtidigt väcker filmen frågor om i vilken utsträckning den också speglar tendenser i dagens svenska samhällsutveckling. Vad kan vi vänta oss om de sociala och ekonomiska klyftorna mellan olika samhällsgrupper fortsätter att vidgas på ett sätt som gör att det än mer lönar sig att födas rik och vara rik än att arbeta. En liknande utveckling? Eller har den av tradition mer jämlika svenska samhällsmodellen vaccinerat oss mot en situation där ökade klyftor leder till de svenska eliternas diskreta förakt för andra grupper i samhället.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen, The Riot Club



Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casino utan svensk licens

Nytt

”Den franske löjtnantens kvinna” av John Fowles, en viktoriansk lek

Den franske löjtnantens … Läs mer om ”Den franske löjtnantens kvinna” av John Fowles, en viktoriansk lek

Lyssna: Lars Bygdén och Anna Stadling – I varje andetag

Lars Bygdén och Anna Stadling hyllar … Läs mer om Lyssna: Lars Bygdén och Anna Stadling – I varje andetag

Premiär 22 januari för dansverket Continuim på GöteborgsOperan – som film

Premiären av dansverket Continuim kunde … Läs mer om Premiär 22 januari för dansverket Continuim på GöteborgsOperan – som film

Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

The Swedish Way Betyg … Läs mer om Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Längs Sveriges kuster görs en viktig del … Läs mer om Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in