Kirsten
Av: Kaj Nissen
Översättning: Ann-Mari Seeberg
Regi, bearbetning: Margareta Larson
Premiär: 25 oktober 2014 Caroli kyrka i Malmö
Vem bestämmer reglerna för kärlek? Vem styr vem som för vara vän med vem? Är det individen, familjen, klanen, nationen eller traditionen? Vem har egentligen makten? Dessa frågor står i föreställningen Kirstens centrum.
Kirsten bygger på en dansk ballad från medeltiden. Kungens syster Kirsten skall enligt tidens seder och bruk giftas bort med ett politiskt lämpligt parti. Istället för att acceptera kungens order väljer Kirsten att bli gravid med en ökänd man. Kungen arrangerar en bal där Kirsten som straff för sin fräckhet helt enkelt skall dansas ihjäl av tolv kavaljerer.
Kirsten är en blandning mellan dans och traditionell teater. Den enkla och sparsamma dialogen formar ramberättelsen, medan dansen ska bära berättelsen. Däri ligger Kirstens svaghet. Eftersom pjäsen skildrar den bal där Kirsten ska tas av daga blir det lite enahanda. Kavaljer efter kavaljer avverkar Kirsten fram mot klimax. Som pjäs betraktat är Kirsten trots det angelägna ämnet svag.
När jag satt på bussen hem funderade jag på vem som egentligen hade makten. Kirsten eller kungen? Kungens egentliga mål var inte att döda sin syster utan att använda henne för sina egna politiska syften.
Genom att bli gravid förvägrade Kirsten, sin bror, kungen hans politiska syften. Kungen hade makten att som vedergällning döda sin syster, men den handlingen gav honom inte samma politiska tyngd som hennes potentiella giftermål hade gjort.
Kirsten spelas i den numera hednifierade Caroli kyrka. Tyvärr har de inte använt de möjligheter som den gamla kyrkolokalen ger utan de bygger upp en svart kub på c:a 5*5 meter som utgör borgens balsal. Musiken är varieras mellan moderna toner och medeltida klanger. Ljuseffekterna är det kvalitativt bästa inslaget.
Dekoren är gråsvart, scenkläderna är gråsvarta, med undantag för Kirsten som är mer färgglad.
Scenen är liten och intim, det finns plats för c:a 75 personer. Vi sitter så pass nära att vi hör dunsarna från fötter på scenen och kropparna som faller på den, även när det inte är tänkt att vi ska göra det, vilket är lite störande. Även när dansarna är graciösa känns de klumpiga.
Föreställningen sätts upp av Teater Sagohuset och är ett underlag och en inledning till en diskussion om hedersproblematik. Förutom kvällsföreställningarna vänder sig pjäsen till skolor. Kirstens styrka är det viktiga ämnet och pjäsen är ett exempel på den potential kulturen har för att vara en ingång till diskussion och reflektion kring viktiga ämnen.
Text: Peter Johansson
I Rollerna: Sonja Lindblom, Annika Jessen, Pietro La Loggia, Kirsti Öibakken Pedersen, Jan Vesala
Längd: c:a 40 minuter
Peter Johansson