Ottar och kärleken
Av Gunilla Thorgren
Regi Maria Löfgren
Intiman, Malmö Stadsteater
Premiär 20 september 2014
Hade Ottar och kärleken, baserad på Gunnilla Thorgrens biografi, varit en film för vita duken hade det varit en väldigt konventionellt berättad sådan. Vi får följa både den åldrade Elise som dikterar sitt begravningstal för sin läkare och den medelålders Elise under hennes tidigare liv. Hennes väg från Stavanger till syndikalistisk skribent på arbetaren, som sexualupplysare över hela landet och som grundare av RFSU. Hela tiden stöter hon på motgångar. Hennes kärlek Albert(Erik Olsson) är ständigt otrogen, paret förlorar ett barn bara två dagar efter födseln och hela tiden möter hon motgångar i sitt arbete. Till en början bara på grund av att hon är en kvinna och sedan för de frågorna hon försöker driva. Samtidigt trillar fler och fler brev in från oroliga människor i landet som ställer frågor kring sexualitet de inte kan ställa någon annan.
Många människor flyger förbi i hennes liv, onda läkare, redaktörer präster, vännen Helga som senare börjar skriva under namnet Moa Martinsson(Katarina Lundgren-Hugg), men hela tiden står Elise tillsynes stålhudad efter alla svek och motgångar. Cecilia Lindqvist är fantastisk i huvudrollen och i hur hon gestaltar den alt mer sargade Elises undertryckta mörker.
Berättandet är rappt och intensivt, inte sällan med dans samtidigt som exempelvis en fotbolls rörelser samtidigt som en monolog; årtal, budskap och namn skrivs i frenesi ner på griffeltvalor för att publiken ska kunna orientera sig i Elises liv.
Vad skönt det är att kunna gå ut från en teaterföreställning lika svindlande som Ottar och kärleken och samtidigt känna att en har fått en historielektion. Jag ska vara ärlig och säga att jag knappt visste någonting om Elise Ottesen-Jensen, Ottar, innan förställningen. Väl på väg därifrån nästintill skäms jag för att jag inte har haft någon vetskap alls om hennes liv och den extremt viktiga kamp hon förde.
Hur hon knappast är mer relevant än just nu får vi bevis på i slutet när Natalie Sundelin kränger på sig en rosa balaklava, odödliggjord av Pussy Riot, samtidig som två tv-skärmar pepprar ut bilder på Putin, demonstrationer i Spanien där fri abort håller på att förbjudas och andra händelser som visar att Ottars tankar och verk hela tiden måste finnas med oss.
Text: Truls Mårtensson
I rollerna: Li Brådhe, Cecilia Lindqvist, Katarina Lundgren-Hugg, Erik Olsson