
Neneh Cherry w/ Rocket Number Nine, Linné
Way Out West 7 augusti 2014
Betyg: 3
På Lollipop 1995 såg undertecknad röstakrobaten Cherry, en självständig artist jag fantiserade om att få intervjua i Slottskogen. Hemma finns några skivor kvar från hennes genombrottsår. Har till och med CD gjord av Rip, Rig & Panic där 50-åringen (ett faktum hon stolt meddelar publiken i tältet på WOW) var vokalissa i tonåren då hon bodde i London. Som väntat blev det denna gång alls ingen hitparad utan en genomgång av sprillans nya albumet med två engelsmän som trakterar synt och (synt)trummor. Drum and bass av det avantgardistiska slaget blev i stora stycken ganska tröttsam lyssning.
Tror definitivt att behållningen skulle blivit mycket större om jag lyssnat på Blank Project i inspelad form, ett album som fick högt betyg i SvD. Trion gick på tio minuter efter utsatt tid eftersom man hade tekniska problem. Mitt största problem med WOW är ofoget att dränka ljusa toner och skira melodier i mullrande bas. Öronproppar behövs, fast de också stänger ute diskanten. I värsta fall påverkade den dova pisksnärten mitt andningssystem. Att festivaldeltagarna inte klagar mer på denna irriterande ovana är anmärkningsvärt. (På efterföljande akten med bitvis magiska Darkside hade man lyckats bättre med denna avgörande komponent.) I slutet på en konsert som fick generöst med utrymme, tyckte jag att reglagen ställtts in på rätt nivå. Blev glad över Everything is everything och en spänstig nytolkning av Neneh´s dunderhit Buffalo stance. Den luftiga avslutningen upplevdes som en slags befrielse samt som en motvikt till mer malande tongångar.
Trots dåligt mixat supertungt ljud framgår att damen, denna dag iförd brun kjol, är genommusikalisk och fortfarande karismatisk. Hon var på gott humör och berömde WOW som arrangemang. I en låt som kan ha hetat Jamaica nation svängde det rejält, I Out of the black skramlade och bankade det uppfriskande i sticket, en annan låt som stack ut hade en rymdinflueerad ljudvägg och Cherry passade på att lägga in en minirap som mellanspel.
Text: Mats Hallberg
Foto: Emma Andersson