Stockholm Folk Festival
Dag 1 – 7 augusti 2014
Det blev en minst sagt internationellt blandad start på Stockholm Folk Festival, med en färgstark start av Sare Roma som avslutade 5 Folkfestivalen och invigde Folkfestivalen på samma gång. 1999 fick judar, romer, samer, tornedalingar och sverigefinnar status som minoritetsfolk i Sverige.
Trots det, är det fortfarande okänt vilket kulturarv grupperna har och 5 Folkfestivalen har varit ett uttryck för att lyfta minoritetskulturen. Sare Roma är en kombinerad sång och dansgrupp med rötterna i Litauen och tillhör de främsta företrädarna för romsk musik/dans.
Sofia Jannok är en given artist I de här sammanhangen, hennes samiska ursprung, engagemanget och rätten till sin kultur och ursprung. Hennes nya skiva som släpptes i maj, Wide as oceans, har fått strålande recensioner och hon har i skivan utforskat sitt ursprung till det yttersta. Det var också ur den skivan Sofia hämtade sina sånger.
För Sofia är uttrycket Lapp lika nedvärderande som ordet neger för de färgade.
Hon läste en av sina nyskrivna dikter “Jag är lack, trött på att inte duga för den jag är…”
Emily Barker, sing songwriter med rötterna i Australien men boende i England förgyllde Terassen med sin vackra stämma. Hennes röst har dragning åt Joni Mitchell och Dolly Parton. Texterna hämtar hon från erfarenheter kring ämnet andra människors migration.
Titelsången på nya albumet Dear River ligger på P4-listan sedan sex veckor.
Snakka San&Sver är kända sedan tidigare år på festivalen och möttes som vanligt av jublande publik. Kvällens slutpunkt var Världens Band, handplockade musiker från bl.a Indien, England och tillsammans med Ale Möller gavs ton av musik från världens alla hörn allt till en ystert dansande publik.
För recension av Arja Saijonmaas spelning, klicka här.