
I horisonten hörs åskans muller. Regnmolnen far förbi mellan solstrålarna. Eftermiddagssolen ler och lovar inget mera regn. Några timmar senare lyser de sista resterna av solen över sjön Björndammen, bilarna lämnar platsen. Tystnaden lägrar sig över Björndammens Hytta. Här smältes det svenskt järn- grunden till vårt välstånd. Leif Jacobsson, vissångare och bygdehistoriker, säger att utan våra invandrare och pekar mot Hyttan som sköttes av valonerna, vad hade vi haft idag då!
Nu har malmklangen tystnat, röken lagt sig. Hyttan som lika bra kunde varit en ruin är omsorgsfullt under restaurering, här skall en ny kulturscen skapas. Premiären var Dunkers Visfestival, högtidligt öppnad och ledd av Lucas Stark, själv musiker, Dunkersbo numer Göteborgare.
Sommaren är kort, men få länder, tror jag, är så inovativa att under sommaren rymma så många visfestivaler. Arenor som vi inte visste fanns, ruinen i Västervik är den mest kända o namnkunniga, festivalen i Los, Orsa, Köping, mfl, mer eller mindre kända orter. Till detta skall läggas ett otal spelmansstämmor runt om i det avlånga Sverige.
Dunkers är det mest osannolika läget rent geografiskt. En liten oas med hytta från slutet av 1700-talet, vackert beläget vid sjön Björndammen. Höjd som I en domkyrka och ljud som kan glädja den mest kritiska ljudmänniskan. Artistlista som varierade från kända namn som Finn Zetterholm, Sofie Livenbrant, Sanna Carlstedt till Dunkers egen Leif Jacobsson, som inte bara sjunger utan också berättar om bygden och tillkomsten av Björndammens Hytta.
Formatet var familjärt och intimt. 200 biljetter såldes utan problem, vilket innebar fullsatt i den gamla hyttan, kö av människor som ville köpa biljetter på dörren, biljetter som inte fanns. Men finns det hjärterum…så ja ordnar det sig. Den otroliga akustiken i Hyttan gjorde att musiken kunde avnjutas också i det fria
Hembygdsföreningen och ett antal andra små föreningar samt Flens Kommun har gått samman med Lukas Stark och KG Malm, bördiga från trakten vissångare.
Dunkers skulle kunna bli en berättelse bara det, men Leif Jacobsson trubadur och författare har gett ut ett antal böcker om Dunkers historia som inrymmer såväl resande som valoner så jag lämnar det därhän. Dock fastnade en historia, mor Lovisa i Dunkers hade 8 barn, men fostrade sammantaget 47 fosterbarn. Hon och maken fick hedersmedalj och 50 kr av Svenska staten för sin gärning som fosterfamilj.
Sofie Livebrant är alltid lika roligt att lyssna på och som därtill alltid har roliga projekt på gång. Senast med Karin Bojetolkningar efter den mycket rosade skivan med tonsättning av Emily Dickinsons dikter o nu ett sk fyrprojekt, Light House Stories, som har EP-release på Stockholm Folkfestival.
Finn Zetterholm som var ett av de stora trubadurnamnen på 60-70 talet har har inte tappat stinget. Publiken kommer och många minns den uppkäftige Finn som turnerade med Bengt Sändh på 70-talet.
Sanna Carlstedt ett av sommarsveriges stora festivalnamn, troget återkommande i Västervik, men som tvekar aldrig att testa nya platser fick publiken att sjunga allsång, allt med fukten rann på våra ryggar och solen sakta sjunker bakom björkarna.
Dunkers är ett välkommet tillskott i Sommarsverige och en av arrangörerna, Lucas Stark, sa att, Dunkers Visfestival nog får en repris nästa sommar.
Text: Anne Skånér