Vem är rädd för Virginia Woolf?
Teater Candy Cane på Olympiateatern, Stockholm
Nypremiär den 28 maj 2014
Teaterpjäsen Vem är rädd för Virginia Woolf skrevs av Edward Albe 1962 och är väl mest känd som filmversion med Elisabeth Taylor och Richard Burton. Teater Candy Cane hade premiär på sin svenska uppsättning i början av året och spelar nu ytterligare fyra föreställningar på Olympiateatern vid Odenplan.
Martha och George kommer hem efter festligheter på universitetet där George arbetar som historielärare. Kvällen är redan sen och George längtar efter att gå till sängs, men Martha har bjudit över ett yngre lärarpar på efterfest.
Scenen är inredd som ett vardagsrum med 50-talsmöbler, ett piano och flera drinkbord med ett stort antal flaskor. Festandet är uppenbarligen en viktig del i det medelålders parets liv, kombinerat med uppslitande gräl helst inför publik.
Snart kommer nattens publik: en ny lärare i biologi tillsammans med sin fru som han kallar omväxlande Snuttan och Grynet. Närvarande trots att han inte är där är även Marthas far, som är rektor för skolan och anledningen till att George stannat som lärare där.
När paret inte attackerar varandra angriper de sina unga gäster. De sårande pikarna är redan från början ganska grova men trappas upp under kvällen och övergår mot slutet till rent fysiskt våld. Men trots att paret mer eller mindre massakrerar varandra verbalt finns det en smärtsam kärlek mellan de två.
Energinivån är hög föreställningen igenom och de fyra skådespelarna bjuder på imponerande rollprestationer och en stark scennärvaro. Maria Jansson har kanske den mest krävande rollen som den falsettröstande Martha som inte slappnar av en sekund. Nick Wolf är skicklig som den mer oförutsägbare George som ömsom verkar vara i underläge och ömsom tar över ledningen för det grymma spelet.
Emilie Ulfeby har en ganska otacksam roll som den intetsägande och allt mer berusade Snuttan, men hon utför den med den äran. Ola Wallinder är övertygande som den ambitiöse unge läraren som tycks sakna skrupler och nyfiket följer vardagsrumsdramat, redo att dra nytta av hur saker och ting utvecklas.
Vad kan då pjäsen säga den moderna publiken? Utan tvivel en del om svårigheten att bryta destruktiva mönster och ta tag i det som känns svårt i stället för att beklaga sig och anklaga andra. Det är ett tidlöst problem som jag tycker att ensemblen på Olympiateatern ger en tydlig bild av i denna supergrälföreställning.
Vem är rädd för Virginia Woolf av Edward Albee
Regi: Nick Wolf
Ensemble: Emelie Ulfeby, Ola Wallinder, Maria Jansson, Nick Wolf