Till Julia
Av Margareta Garpe
Regi/bearbetning Josefin Ankarberg
Musik Simon Steensland
Scenografi/kostym Åsa Berglund Cowburn
Moment: Teater
Premiär 12 april 2014
Julia är arton år och har fått tag på en lägenhet i andra hand och är i full färd med att packa inför flytten. Det är med kluvna känslor hon gör sig redo att flytta hemifrån. Hon bor med sin mamma, Gloria, som just denna kväll sitter som på nålar och väntar på ett telefonsamtal från en teaterchef. Kanske, kanske ska Gloria äntligen få rollen som fröken Julie i Strindbergsdramat Fröken Julie.
Den rollen har varit Glorias drömroll hela livet. Gloria är skådespelerska och nitton år tidigare hade hon fått rollen. Under repetitionerna upptäckte dock teaterchefen att Gloria var gravid och då blev det sparken direkt. Fröken Julie blir ju förförd av, eller förför, betjänten Jean i dramat och hur skulle det se ut om hon redan var gravid när detta händer på scen?
Föreställningen på Moment:teater är en bearbetning Margareta Garpes drama som kom 1991. Det är en stark föreställning som kryper under skinnet på mig och det går inte att värja sig. Jag känner både starkt för Julia och för Gloria och för Charlie som dyker upp senare i föreställningen och mormor, som är frånvarande och dog när Julia var tio år. Mormor påverkar dock fortfarande, åtta år efter sin död, sin dotter och dotterdotter.
Julia är tonåring och fylld av längtan till att stå på egna ben, vara vuxen, klara sig själv och ge sig av till lägenheten och fira med en flaska vin tillsammans med sin kompis. Samtidigt är hon kluven, hon är djupt orolig. Julia är ett av de barn som fått vara förälder åt sin mamma. Mamma Gloria har inte direkt varit en mammig mamma och det är Gloria inte heller den här kvällen. Gloria är mest intresserad av sig själv. Hur ska mamma Gloria klara sig ensam? Julia spelas så bra av Jenny Antoni. Hon utstrålar både det tonårsrebelliska och det ömtåliga där under ytan. Jenny Antoni vill jag se mer av.
Mamma Gloria är inte bara mamma, hon är ett barn också och som växt upp med en mamma som inte heller varit någon typisk mammig mamma. Linda Källgren är imponerande i sin roll som Gloria, så trovärdig där hon i rollen gör en mamma som mycket medvetet spelar sin egen roll där hon mest lurar sig själv och inte omgivningen. Starkt helt enkelt. Eftersom föreställningen ges på den lilla scenen sitter vi, publiken, tätt intill scenen och vi ser varenda skiftning i skådespelarnas ansikten. Krävande av skådespelarna, men de klarar skickligt utmaningen. Det känns som att vi är med på scenen, så nära och så trovärdigt är spelet.
Föreställningen är som att Strindberg möter Norén i vår nutid, i ett drama nu och där kvinnor får bära dramat. Det är inte ofta som kvinnor får vara i centrum i denna typ av föreställning. För mig handlar det däremot egentligen inte alls enbart om mammarollen och relationen mellan mammor och döttrar, det handlar om att vara kluven mellan sin dröm om livet och föräldraskapets krav. Första gången dramat spelades var i TV 1991. Jag tror att dramat är om möjligt ännu mera aktuellt idag. Nutidsföräldern har många krav och förväntningar på sig och det allra starkaste kravet är att förverkliga sig själv. Alla ska ha karriär och ambitioner och alla ska vi vara något. Att bara vara en mamma eller en pappa är inte nog. Överallt möter nutidsmänniskan kravet att förverkliga sig själv, oavsett om det handlar om i yrket eller på fritiden. Och det får aldrig vara att vara en bra förälder, det förväntas vi vara naturligt ändå, som en bit i livspuzzlet där vi själva ska glänsa i mitten.
Föreställningen Till Julia finns kvar i mitt huvud hela tiden. Den fördjupas genom att jag tänker på den om och om igen. Jag är imponerad. Den är stark, välspelad och både sorgesam och komisk och som jag sagt, det går inte att värja sig emot den.
I rollerna
Julia Jenny Antoni
Gloria Linda Källgren
Charlie Anders Berg
Barnröst Ida Jernberg
Foto: moment