En Midsommanattsdröm
Av Shakespeare
Regi Anna Bergmann
Malmö Stadsteater
Premiär 11 april 2014
I Anna Bergmanns version av denna Shakespeare-klassiker är demonerna och onknytten utbytta mot vad som tycks vara vår tids mest outtröttliga motsvarighet – vampyren. Oberon (Niklas Engdahl), Titania (Birgitte Zeh) och till viss del Puck (Julia Giesbert) – alla är de odöda blodsugare. Och trotts att vampyren varit extremt förekommande i popularäkulturen de senaste åren känns detta ändå intressant.
Öppningen på vampyrbaren InVein och Oberons bleka upenbarelse för direkt tankarna till Jim Jarmusch Only Lovers Left Alive(i vilken även Shakespeare är en vam) som kom ut tidigare i år, eller baren Fangtasia i True Blood.
Ja, det är alltså inte alls Shakespeare som direkt kommer till mig, och han gör inte det någon gång under den spretiga bergochdalbana som denna pjäs har förvandlats till.
Mitt försök att sammanfatta handlingen för en kamrat innan pjäsen står sig blekt, inser jag efter bara några minuter. Jag gör inget försök här heller. Det känns som att Anna Bergmann bara behållt stommen.
Samtidigt finns stycken av originalmanuset, både på engelska och svenska, insprängt i den hetsiga dialogen. Något som till en början skaver lite men som sedan faller på plats.
Även om skådespeleriet oftast är briljant är det scenografin som ständigt stjäl uppmärksamheten.
På Malmö stadsteaters hemsida står det ”På främsta raden finns risk att man blir utsatt för stänk av rödfärgat vatten. Färgen går bort i tvätten. Skydds-cape tillhandahålls för sittande på rad 2” vilket är minst sagt talande. Sakta sakta börjar vatten att täcka scengolvet bara några minuter in i pjäsen och i slutscenerna plaskar det om varje steg som tas på scenen.
Det otyglade evigt rinnande vattnet blandas med vampyrernas blod och blir som en metafor för pjäsen; vi vet aldrig vilken riktning den ska.
Demonen Puck utgörs här av en en skrämmande människolik marionett som kan byta skepnad(och för en kort scen förvandlas till Dämon-regissören själv) och är extremt imponerade.
Jag tror att jag gillar det jag sett när jag går ut från teatern med mest av allt är jag förvirrad och det börjar så sakta sluta brinna i mitt huvud. På min nät-och trumhinna finns dubstep, blod, sex och några repliker som inleds med ”thy shall…” . I den ordningen.
Text: Truls Mårtensson
I rollerna:
Niklas Engdahl, Birgitte Zeh, Sven Boräng, Frida Jansdotter
