Alltför många stjärnor
Av Meghan Kennedy
Regi Elisabet Klason
Premiär på Playhouse Teater 21 februari 2014
Föreställning som recenseras: 15 mars 2014
Alltför många stjärnor är en stark föreställning som på lite drygt en timme hinner berätta om tre livsöden och med en skildring av liv och som som kryper in under huden, det går inte att värja sig för det som som händer på scen.
78-åriga Sofia stänger in sig i ett rum och vägrar komma ut därifrån när hennes älskade make Martin dör. Dottern Emma lever bara för att finnas till för sin mamma, övriga syskonen ställer inte upp: ”de har ju fullt upp med sina egna familjer”.
Emma däremot är ensamstående och 39 år. Hon stängde in sig i huset och slutade leva redan när pappan blev sjuk. Hon hoppade av när hon blev utbjuden av någon uppvaktande man, hon stängde av livet utanför och bara ägnade sig åt att vara nära sina föräldrar. Hon vågade inte leva sitt liv, som om hon kunde hindra livets gång och sina föräldrars åldrande genom att vakta dem. Föräldrarna själva ville inget hellre än att hon skulle våga leva, våga gå ut, de varken begärde eller ville att hon skulle vara fast vid att sköta om dem.
Den nya pastorn i församlingen, Jonathan, dyker upp en dag, för att hälsa på. Han har bestämt sig för att med sin envishet få mamman att gå ut ur rummet. Kanske har han också planerat att få dottern att sluta stänga sin inne i huset, eller så är det något som växer fram. Jonathan sätter sig på en stol utanför det stängda rummet med Sofia och läser i Bibeln. I början tiger Sofia, men efter ett tag skickar hon ut en annan bok under dörren för att han ska läsa den istället. I den boken finns dikter av Walt Whitman. En udda vänskap växer fram mellan 78-åriga Sofia och 33-årige Jonathan, på var sin sida om en stängd dörr.
Föreställningen är en timme och fem minuter, men jag upplever den som mycket längre, inte för att den är seg utan tvärtom: för att den har med så mycket, den säger så mycket och den lämnar också så mycket åt mig själv att fundera kring och känna efter kring. Den är så packad med innehåll. Inte en sekund är utan mening.
Skådespelarna är så duktiga och föreställningen vilar till stor del på att de gör sina roller bra. De spelar ofta ut mot publiken, ser liksom bort förbi horisonten, utan att mötas någons blick – ett sätt att skildra hur ensamma vi ofta är. Ibland klickar det dock till och två människor för ett samtal och möter varandras blickar, när det sker är det livets små men värdefullaste ögonblick.
Varje scen är sparsmakat och komprimerad, där finns inget onödigt, inget sägs eller görs bara för att fylla ut tiden eller för att locka till skratt. Det gör föreställningen oerhört mättad.
Alltför många stjärnor handlar om vad som är det viktiga i livet och den skildrar hur vi överlever våra stora sorger.
Pjäsen är skriven av Meghan Kennedy som är en ung, prisbelönt amerikansk dramatiker som bland annat vunnit David Calicchio Emerging American Playwright Prize för sin pjäs Light.
Playhouse Teater har specialiserat sig på att presentera de bästa nyskrivna och prisbelönta pjäserna direkt från scenerna i New York och framföra dem på svenska. Det gör den intima teatersalongen vid Östermalmstorg till en spännande fri teaterscen. Sedan starten år 2000 har Playhouse Teater producerat och iscensatt nitton uppsättningar, samtliga har varit Sverigepremiärer och de flesta har också varit Skandinavien- eller Europapremiärer.
Medverkande:
Vanja Blomkvist
Anton Häggblom
Donald Högberg
Sanna Krepper
Foto: Viktor Kjellberg
