Yves Saint Laurent
Betyg: 3
Filmen ”Yves Saint Laurent” av Jalil Lespert är lågmäld, elegant och innehåller fantastisk haute couture. För den modeintresserade är den absolut angelägen. Berättelsen tar sin början 1957 då den store modeskaparen Christian Dior precis har gått bort. Den då 21-årige Yves Saint Laurent får det prestigefyllda uppdraget som modehusets chefsdesigner. Den timide och nervöse unge mannen är osäker i den nya rollen och misstrodd av kritikerkåren, men lyckas genom sin träffsäkra stil och intuition vända opinionen och skapa sig ett namn. Redan i detta tidiga skede träffar Yves Saint Laurent Pierre Bergè som kommer att bli både affärspartner och kärlek genom resten av livet. Framgångarna och lyckan kantas från första stund av depressioner och missbruk. Topparna följs av djupa svackor.
Det är ett envist odlande av konstnärsmyten hela filmen igenom. Yves Saint Laurent är den plågade konstnärssjälen som dör om han inte får skapa och är oförmögen till någonting annat än att rita vackra klänningar. Vid sin sida står den praktiskt lagde Pierre som tar hand om affärerna och en allt mer trasig Yves.
Pierre Niney är bra i rollen som Yves Saint Laurent. Han är stel, kall, och bitvis hysterisk och elak. Guillaume Gallienne gör enligt mig den starkaste skådespelarinsatsen som den trygge, med åren något bittre och plågade, Pierre. Den enda kvinnliga karaktären som vi någorlunda får lära känna är Victoire Doutreleau, spelad av Charlotte Le Bon. Hon är modell och Yves Saint Laurents tidiga musa. Tyvärr är även denna karaktär ganska onyanserad, vacker men oreflekterande.
Ibland när modehistoria skildras framhålls kopplingen mellan mode och samhället i stort, vilket öppnar ögonen för hur mycket mode faktiskt säger om tiden som den uppstår i. I denna film finns det tyvärr inget utrymme till någon närmare skildring av varför dessa kläder kommer till. Filmen förenklar helt enkelt, både historiskt och psykologiskt. Kriget i Algeriet är något som pågår i bakgrunden, trots att detta ska ha påverkat den riktige Yves Saint Laurant markant. Det sägs ha varit hans militärtjänstgöring som var startskottet för de många depressioner som drabbade honom. Under ett kort ögonblick i filmen möter Yves Saint Laurent på motstånd som homosexuell, annars framställs det som en dans på rosor under 60-och 70-talet. I verkligheten lär detta ha varit något som han mobbades hårt för under skolgången och led mycket av under hela sitt liv.
På 70-talet tar handlingen slut. I eftertexterna nämns att Yves Saint Laurent dog 2008. Ganska många år av hans liv och karriär anses alltså inte värda att nämna. Ett lite mindre abrupt slut hade varit önskvärt. Jag anser att mycket intressant hände under även de senare åren av Yves Saint Laurents liv.
Filmen går aldrig riktigt på djupet gällande någonting och upplevs därmed som ganska blek och ytlig. Detta är synd, då det är just så många redan ser på mode.
Skribent: Sigrid Abenius