Intensiven
Av Mia Törnqvist
Kulturhuset Stadsteatern – Kilen
Premiär den 8 mars 2014
På ett sjukhus möter man på många dilemman. Man möter på många människor på ett sjukhus. Läkare och patienter. De som lider och de som väntar. De som bestämmer mer och de som bestämmer mindre. Någon fattar beslut som gäller liv och död. Någon skriker, någon viskar och någon gråter. Någons händer darrar – kanske är det läkaren. Någon dricker te och tar bilder med sin polaroidkamera. Någon sitter bara där på en stol och stirrar i det tomma intet. Omgivna av vita väggar, sterila golv och läkare i blå och gröna rockar befinner sig karaktärerna på intensivavdelningen på ett sjukhus på en oviss plats; och någon av dessa – om inte alla – ställer sig frågan – vem bestämmer över liv och död?
Det är en het sommar. Fönstren går inte att öppna. De flesta anställda har lämnat sjukhuset och tagit semester. Ett fåtal läkare och sköterskor är kvar. Pjäsen fokuserar på tre spädbarn som ligger på intensivavdelningen. Föräldrarna befinner sig på sjukhuset, i väntan på besked. Doktor Barham studerar den lösa tråden som spädbarnens liv hänger på. Pressen är på plats. Till och med publiken är delaktig, speglad i en genomskinlig vägg på scenen. Situationen sträcker sig utöver det vardagliga – för majoriteten i Sverige – men dialogen är trots det naturlig och realistisk. På sjukhuset möter man på många perspektiv och personligheter, det är inte otroligt att man känner igen sig i någon av dessa. Jag gör det.
Agnes – Ann-Sofie Rase – och Jakob – Shanti Roney – har ett barn som är ett femtal veckor gammalt. Barnet hamnar på intensiven bland de andra spädbarnen som har en liten chans till liv. Den lilla chansen kan i sig innebära plågor för barnet i flera år framöver – tills det troligtvis korta livet tar slut. Läkaren vill operera Agnes och Jakobs dotter men föräldrarna motsätter sig idén att deras dotters sår ska skäras upp igen i en andra operation. Agnes vill inte att den lilla Laura ska ner i mörkret igen. Fastän hoppet på att Laura i framtiden ligger på picknickfilten med dem ute på landet, lär sig att cykla och reser utomlands kvarstår vore det möjligen för Lauras eget bästa om hon slapp lida. Vem ska få fatta det beslutet? Föräldrarna eller läkarna? Det är praktiskt taget omöjligt för Laura att fatta sådana beslut i hennes unga ålder och svåra tillstånd. Vore det enklare om hon blev äldre? Skulle hon då ha rätten att fatta ett sådant beslut?
Regissören och manusförfattaren till Intensiven Mia Törnqvist lyfter upp tvärkulturella relationer i Sverige, barnens situation i krigsdrabbade länder och framförallt desperata föräldrar i det samhällsundersökande relationsdramat. Fastän ett flertal teman får strålkastarljuset på sig är relationerna mellan de olika karaktärerna centrala. Relationen mellan fru och man, barn och mamma, barn och pappa, föräldrarna och läkaren… Omgivna av kala väggar och varm luft möter alla dessa gestalter som befinner sig på sjukhuset på liv och på död.
Medverkande:
Agnes – Ann Sofie Rase
Jakob – Shanti Roney
Syster Hanna – Therese Svensson
Doktor Barham – Annika Hallin
Viktorias mamma – Jessica Liedberg
Hamids pappa – Christer Fant
Foto: Ewa-Marie-Rundquist
Text: Anastasia Brink