Svarta djuret sorg
Av Anja Hilling
Regi Tobias Theorell
Dramaten, Lilla scenen
Premiär den 6 mars 2014
Svarta Djuret Sorg börjar som en ganska ordinär relationspjäs. Tre par ger sig ut med en folkvagnsbuss för att ha picknick i skogen – en kort utflykt från sina urbana liv. Vi får snabbt veta hur relationerna dem emellan ser ut – syskon, före detta makar, arbetskamrater. Ett av paren har en ettårig flicka med sig.
I nästa scen byts den smått underhållande föreställningen mot ett katastrofscenario. Vi befinner oss mitt i en eld som obarmhärtigt förtär allt omkring sig. Skildringen av hettan och sotet är intensiv och beskrivningarna av köttsår och brännskador påträngande realistiska. Sofia Pekkari gör en stark gestaltning av den unga modern som får ett enda fokus – att skydda sitt barn, även om det redan är för sent.
Mitt i katastrofskedet dyker ett äldre par, spelat av Sten-Johan Hedman och Eva Millberg, upp som en slags motvikt. Som en bild av hur livet rullar vidare även när allt omkring rasar.
De andra som överlever skogsbranden har inte lika lätt att komma tillbaka till livet. Den tredje delen av pjäsen ger en bild av vilsna människor som tappat fotfästet från det som de trott varit viktigt, men som inte hittad någon ny förankring.
Den enda som verkar helt opåverkad av vad som händer omkring honom, både kroppsligt och själsligt, är Adam Pålssons unga, snygga covermusiker Flynn. Thomas Hanzons Paul, Douglas Johansson Martin och Tanja Lorentzons Jennifer tycks alla brutna av det de tvingats uppleva. Möjligen hittar Erik Ehns Oscar en väg ut ur traumat genom sin konst.
Föreställningens scenbild skapas av en projektionsduk i fonden och ett spegelgolv, som betonar bakgrunden och rollfigurernas rörelser. Den första projektionen är en oskyldigt blå himmel med vita moln, som snart byts ut mot den gröna skogen. Under katastrofskildringen slukar skogsbrandens lågor hela scenen förstärks av dånande ljud som nästan överröstar rollpersonernas repliker.
Svarta djuret sorg kan ge upphov till många frågor – kring människans förhållande till naturen och varandra, kring meningen med livet och dess förgänglighet. Det lyckliga slut som vi är vana vid från Hollywoods katastroffilmer uteblir och publiken lämnas i ett slags vakuum, där vi själva kanske kan formulera de svar som pjäsen inte ger.
I rollerna:
Miranda Sofia Pekkari
Paul Thomas Hanzon
Martin Douglas Johansson
Jennifer Tanja Lorentzon
Oscar Erik Ehn
Flynn Adam Pålsson
Ett gift par – kvinnan Eva Millberg
– mannen Sten Johan Hedman
Av Anja Hilling
Regi Tobias Theorell
Översättning Magnus Lindman
Scenografi och kostym Magdalena Åberg
Ljus Ellen Ruge
Peruk och mask Lena Bouic-Wrange
Foto: Sören Vilks
Relaterat: recension i SvD.