Den inbillningssjuke
Moment
Regi: Andreas Boonstra
Premiär: 2014-03-01
Häromdagen satt jag på tunnelbanan och råkade snappa upp en del ur två unga kvinnors konversation kring mental ohälsa. En av kvinnorna hade köpt någon sorts självhjälp-bok, troligtvis någonting inom ramarna av positiv psykologi. Hennes ton var allvarlig, hon berättade för väninnan om sitt problem. Problemet var att hon inte kunde använda sig av några metoder ur boken hon köpt eftersom hon inte hade några mentala hälsoproblem. Hon uttryckte sig ärligt – problemet var bristen på problem. En paradox. Likt läkemedelsindustrin, i pjäsens fall.
Läkemedelsindustrin: nässprej, kosttillskottspiller och antidepressanter; privatägda apotek, pengar och placeboeffekten. Pillren som motverkar förkylningar är rekommenderade att tas innan förkylningen. Hur ska man veta att man kommer att bli förkyld innan man blivit det? Tjusiga namn på alla möjliga sjukdomar. Allting i en enda samtida röra. I ett scenario där ingen längre blev sjuk vore det ett ekonomiskt problem. I Den inbillningssjuke lider huvudkaraktären – Argan, spelad av Linda Källgren – tvärtemot av ett ändlöst antal fysiska besvär och sjukdomar. Han köper alla dessa läkemedel, ifrågasätter inte dess verkan. Oerhört bekvämt för ekonomin.
Den inbillningssjuke rymmer på ett sätt tre pjäser – den samhällskritiska pjäsen om läkemedelsindustrin, en kärlekskomedi och en pjäs om pjäsen, en analys av Molières Den inbillade sjuke – hans sista pjäs. Man kan se den som två pjäser – den först- och sistnämnda går hand i hand; båda två ifrågasätter läkemedelsindustrin. Därutöver genomsyras Den inbillningssjuke av en sorts hatkärlek mot Molières pjäs som i sin tur resulterar i en hel del platta skämt på bekostnad av originalpjäsens karaktärer. Den förlöjligande sortens humor passar inte in.
De medverkande är samlade kring fikabordet. De kvinnliga skådespelarna spelar män och vice versa. Framlagda manuspapper och framställda kaffekoppar. Ändringar i manuset ska göras, repliker ska strykas. Komedins samhällskritiska nyans ska framträda. Läkemedelsindustrin ska ifrågasättas och kritiseras. Delar är hämtade ur Molières originalpjäs, delar är bearbetade och delar skulle kunna vara inspirerade av de två unga kvinnorna jag redan nämnt. I slutändan lär sig den inbillningssjuke att ifrågasätta läkare och läkemedel. Komedin slutar väl, samhällskritiken kvarstår i form av ett frågetecken.
Översättning: Anders Bodegård
Regi, bearbetning, scenografi: Andreas Boonstra
I rollerna:
Argan: Linda Källgren
Béline: Anders Berg
Angélique: Anders Berg
Béralde: Jenny Antoni
Cléante: Jenny Antoni
Monsieur Diafoirus: Jenny Antoni
Thomas Diafoirus: Jenny Antoni
Monsieur Purgon: Anders Berg
Monsieur Fleurant: Jenny Antoni
Toinette: Ludde Hagberg
Foto: Peder Brun
Text: Anastasia Brink