All time low, Fryshuset
19 februari 2014
Betyg: 4
Kulturbloggen var på plats när All time low intog Fryshuset. Vi har lämnat över recensionen till Moa, en av alla dessa tjejer som köade hela dagen. Stod längst fram vid scenkanten, och som svimmade när trycket från publiken blev för högt.
Här är hennes egna ord…
Publiken vet vad som kommer att hända. Nästan alla har väntat i timtal och dom hoppas att få en show värd all väntan i kylan. Någonstans i folkmassan så börjar någon att ropa bandets namn och inom kort så har hela publiken hakat på. I detta ögonblick så är alla ett. Alla är där för att se samma sak, alla vet vad som kommer att hända och alla vet att dom kommer att ta hand om varandra om och när något händer.
Då går ljuset ner. Och i det ögonblicket så har ingen varit lyckligare. Det Amerikanska bandet All Time Low bildades 2003 och har varit i Sverige ett par gånger tidigare. Detta var andra gången på Fryshuset och denna gång hade dom flyttat upp ett steg från klubben till arenan. Bandet har nyss varit på en fyra månaders paus efter att ha varit på turné i sju år och detta märks. Medlemmarna var fyllda av energi och detta var deras längsta låtar lista dom någonsin gjort, 25 låtar. Och många av dom var låtar som fansen hade velat höra sedan tidigare. Bandet är känt för att vara ett bra liveband och dom gör inte publiken besvikna denna gånger heller.
Dom ger en show och får igång publiken på ett sätt som ingen annan kan. Sångaren säger att han behöver hjälp med nästa sång och drar upp fyra fans på scenen medan bh efter bh blir släng mot gitarristen. Det spelar ingen roll vart du ställer dig på en konsert som detta. Du kommer att känna av både publikens och bandets energi. Bandet drar skämt efter skämt om sex och Sverige. Och medan dom verkar ha glömt bort att dom har ett hav av tonåringar framför sig så är detta ett ögonblick som ingen där snart kommer att glömma.
Text: Moa Johansson
Foto: Thomas Johansson
Det var 24 låtar…….