V.D.
Av Stig Larsson
Bearbetning och regi Edward Af Sillén
Scenografi och kostym Peter Holm
Ljus Per Sundin
Ljud Michael Breschi
Ljud Håkan Åslund
Mask Maria Reis
Premiär 14 februari på Klarascenen, Stockholms stadsteater
Bland VD:ar är andelen psykopater mycket högre än bland andra grupper. Det läste jag någonstans någon gång. Jag håller det för mycket möjligt. Många högt uppsatta chefer jag mött i mina dar har haft en hel del drag gemensamt: en slug manipulativitet, förmågan att snabbt kasta av sig obehagligheter och att självklart ta kommandot och styra och ställa och en medveten strategi att ständigt få igenom sina planer.
Stig Larsson vd i dramat V.D. är en typisk sådan chef. Att rollen nu görs av en kvinna, Helena Bergström, förändrar inte något. Redan när vd:n Monica i gestalt av Helena Bergström ringt på och blivit insläppt hos Anna och Simon känner vi ett hot under ytan trots det vänliga leendet och artiga hälsandet. Helena Bergström är den karaktär som styr allt som sker och som allt kretsar kring. Jag säger det nu inledningsvis också: Helena Bergström är skicklig och är den pelare som föreställningen vilar på. Hon bär upp föreställningen, att vd-rollen fungerar är ett måste för att föreställningen alls ska fungera. Och det gör den, tack vare Helena Bergström. Det är dock skrämmande att en kvinnlig vd som övertygar måste ha tagit till sig alla dåliga beteenden från manliga diton. Vad säger det om vårt klass-samhälle?
När V.D. sattes upp 1987 på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård i rollen som vd både trovärdig och skrämmande realistisk i sin övertygelse om sin rätt att styra sammanhang och sätta agendan. Det var dessutom helt klart att det var männen på scenen som var huvudpersonerna, det var mellan den som något skedde, det var männens scen. Kvinnorna i pjäsen var som rekvisita vid sidan av männen. När vd:n nu är en kvinna händer något i relationerna till de övriga, även om vd:n självklart på grund av sin position i samhället äger situationen. Eller, egentligen händer ingenting. Bland de övriga är det ändå männen som framför allt agerar. Det är fortfarande med männen som vd:n agerar gentemot. Även om Simon förförs, och därmed är den svagare i relationen gentemot vd, är det männen på scen som på olika sätt agerar och reagerar mot vd:n i handlingen. Kvinnorna är fortfarande mycket av bifigurer och tar inte stor plats.
Stig Larssons V.D. handlar om makt, klass och sexualitet och räknas som Larssons allra största framgång som dramatiker. Pjäsen har bland annat satts upp i USA, Schweiz, Finland, England och Polen. V.D. är ett skruvat drama, det är som genusforskaren och professorn Anna Wahl skriver i programmet som att se på verkligheten genom ett förstoringsglas.
När V.D. hade urpremiär 1987 spelade Helena Bergström då som 22-årig scenskolestudent, flickvännen. Nu när pjäsen för första gången bearbetas och sätts upp igen gör Helena Bergström titelrollen som vd som nu heter Monica istället för Sven. I denna nya bearbetning gjord av Edward af Sillén är även några andra rollnamn utbytta: Hans heter numera Anna och hennes pojkvän heter Simon. Tage och Lena heter Henrik och Lina.
V.D. vilar på Helena Bergströms överdrivna men realistiskt skrämmande VD. Vad säger det om samhället? Klass delar in människor och därefter är det kön som delar in oss. Det är min tolkning av föreställningen. Föreställningen är, som jag skrivit, skruvad och överdriven till sitt format. Annas brors flickvän Lina får ångest vid några tillfällen när hon ställts inför fakta om hur hon slänger bort sitt liv. För den som haft ångest blir scenens tolkning jobbig och falsk, den är som en dålig fars. Det är inte kritik av skådespelerskans insats utan får skyllas på regissören eller pjäsförfattaren eller på själva formen för dramat. Jag tänker att dramat inte ska ses med glasögon på som väntar sig naturalistiskt realistiska situationer utan det är som att se på verkligheten genom förstoringsglas – och när jag gör det, då håller föreställningen. Och det är tack vare att Helena Bergström är så träffsäker i sin gestaltning av denna äckliga vd.
I rollerna
Monica, VD Helena Bergström
Anna Cecilia Forss
Simon Anastasios Soulis
Henrik Patrik Hont
Lina Josefin Ljungman
Foto: Petra Hellberg
