Göteborgsfestivalen Way Out West har sålt ut flera år i rad och nu tycks festivalarrangörerna satsa på samma succé i år igen. Nya bokningar som meddelas idag är Queens of the Stone Age, Röyksopp & Robyn och MØ som kommer till Slottsskogen i augusti 2014. Dessutom kommer ett av årets intressantaste namn — Jungle — till festivalens klubbprogram.
Här är pressmeddelandet från Way Out West:
”Efter vårt första artistsläpp med bl.a. The National, Janelle Monáe och Neutral Milk Hotel och den enormt fina respons vi fick i fredags så kan vi nu presentera ytterligare sju toppnamn. Eller vad sägs om Queens of the Stone Age med Josh Homme i spetsen, Sveriges egna världsstjärna Robyn som tar med sig Röyksopp, The Julie Ruin (med medlemmar från Le Tigre och Bikini Kill!) samt helt briljanta MØ.”
Lite mer info om artisterna i dagens släpp:
QUEENS OF THE STONE AGE
Personligt mörker – svårt att förknippa med Queens of the Stone Age? Mm. Sådant har aldrig varit något vi sett i ett band som alltid kännetecknats av kosmiskt självförtroende, lekfullhet och Josh Hommes lika imposanta humörsvängningar som kroppshydda. Men vi behövde aldrig tvivla. Den som längtar efter catchy refränger, vinden i håret, Josh Hommes Bowie-minnande falsett och den där soliga, märkligt magnetiska blandningen av melodier och knarrigheter, kan tacka den amerikanska läkarkåren och komma ned till oss i Göteborg i augusti.
RÖYKSOPP & ROBYN
De är polare. Kollegor, kreativa gelikar, de talar samma musikaliska språk men utvecklar ständigt sina individuella visioner med integritet hård som kryptonit. De har medverkat på varandras låtar, tjafsat, dansat och peppat i åratal, men obegripligt nog sällan delat scen – än mindre turnerat. Nu blir det andra bullar.
Robyns längtansfulla, euforiska storstadselectro och Röyksopps arktiskt blåa electronicapop är på många sätt kvintessensen av kvällarna i Slottsskogen – upprymdhet, bitterljuv närvaro, eskapism och hänfördhet. Och eftersom Robyn varit skavande knäpptyst sedan sitt magnum opus Body Talk, och Röyksopp gjort oss albumhungriga med tårpilen ”Running to the sea”, kan den här kvällen bli en magisk påminnelse om varför vi vill leva och dö i Norden.
THE JULIE RUIN
The Julie Ruin är en sagolik blandning av Bikini Kill-omph och Le Tigre-sväng. Vi är många som älskat Kathleen Hanna innerligt i väldigt många år. Och vi är många som saknat henne något vansinnigt. Därför är det inte konstigt att det tog ungefär tre sekunder innan Hannas nya band The Julie Ruin hade ett stort följe av trogna fans. Och visst är det frestande att nu påstå att riot grrl-rörelsen har ett uppsving, men sanningen är nog mer att det är just det som The Julie Ruin besitter som aldrig blir omodernt. Peppigt, rakt, melodiöst, medryckande och själapenetrerande. Och The Julie Ruin är attityd, mer attityd än något annan.
MØ
Karen Marie Ørsted kommer från danska Odense, är 26 år i år och kallar sig för Mø. Hon har ett helt galet stort följe och den första fullängdaren har inte ens kommit ut. Är det hennes silkeslena röst? Den lätt melankoliskt nedsvärtade känslan som följer henne? Hennes perfekta elektroniska uttryck? Att hon skriver låtar som stannar med dig långt efter att du hört dem? Eller är det bara att allt hon gör verkligen klickar och hittar direkt hem, omedelbart? Sammantaget så är Mø en ikon för allt vi alla vill vara. Hon gör det själv och hon gör det så fruktansvärt bra.
JONATHAN WILSON (SOW)
Det är är som att ta en tur till ett kapell under 70-talets softrock och att bli badad i en drömlik magisk predikan. Den tillgivna uppriktigheten i Wilsons västkustska låtskrivande tillsammans med folkmusik, funk och jazzhopkok kryddat med kongas, orgel och fågelljud skapar ett ljud som smälter så naturligt att det verkar översvämma dig innan du drar dig tillbaka till ögonblicket med en plötslig tempoförändring. Han har tidigare liknats vid en psykedelisk solnedgång, och vad är bättre än att uppleva detta mästerverk än på en scen på Stay Out West. Följ med oss och bli hänförd.
CIRCA WAVES (SOW)
Hailing från Liverpool, påhittad av singer/songwriter Kieran Shuddal, gitarristen Joe Falconer, basisten Sam Rourke och trummisen Sian Plummer. Bandet tecknade precis ett viktigt avtal med Virgin/EMI, efter att ha släppt sin debutsingel ”Get Away” på Transgressive. Historien lyder att de spelade några av sina tidiga spelningar under pseudonym för att skjuta upp de scouter som var med och skapade ett ordentligt budgivningskrig. Så nu vet du att detta är ett band att hålla ögonen på.
JUNGLE (SOW)
Ännu vet vi ganska lite om vilka dessa två killar faktiskt är men vad vi vet är att deras hypnotiska låtar och trolska ljud är fångade i en briljant post-punk attityd. De är strama men på samma gång gör de att du aldrig vill sluta dansa. De planerar att släppa ett album i år och vi väntar på det med spänning. Om du vill uppleva detta svårfångade, fascinerande underverk, behöver du inte vänta längre än till Way Out West i sommar.